22/10/2026
På lördag leder Ashley Grote Norwich Cathedral Choir i konserten O nata lux i Storkyrkan. Katedralens äldre flickkorister, professionella sångare och sångstipendiater bjuder på fem århundraden av engelsk körmusik – från Thomas Tallis renässansklanger till Lucy Walkers nutida tonspråk, med musik av bland andra Holst, Harris och Tippett samt engelska folkvisor i John Rutters arrangemang. Vi fick ett samtal med Ashley Grote.
Du har haft en långvarig relation till Sverige och har tagit med dina körer hit vid flera tillfällen. Berätta!
– Min relation till Sverige började med Västerås domkyrka, som har en koppling till Gloucester Cathedral här i Storbritannien, där jag arbetade vid den tiden. Genom det samarbetet fick jag kontakt med flera fantastiska svenska musiker och kollegor, varav några i dag är nära personliga vänner
Min vän Johan Hammarström har i synnerhet varit en stor inspirationskälla, genom det enastående arbete han gör med körer och sitt intresse för såväl den engelska körtraditionen som körmusik av nutida tonsättare.
Jag tycker att den kärlek till engelsk körmusik som finns i Sverige, det värde som Svenska kyrkan tillskriver musiken och i synnerhet sången, samt strävan efter en hög musikalisk nivå, ligger mycket nära vår egen tradition. Det varma mottagande och den generösa gästfrihet som jag har mött i Sverige under många år gör att det alltid är ett nöje och en glädje att återvända!
Norwich Cathedral Choir, tidigare en gosskör, har genomgått en viktig förändring under senare år, då flickor och pojkar nu sjunger på lika villkor. Vad ledde fram till den förändringen, och vad har den inneburit för domkyrkans musikliv?
– Under det senaste decenniet, och även längre tillbaka, har det förts många diskussioner och debatter om behovet av jämställdhet inom vår körtradition, som naturligtvis har sitt ursprung i körer bestående enbart av pojkar
Världen har förändrats, och även om traditioner behöver bevaras måste de också utvecklas och förändras i takt med sin tid för att kunna överleva.
Mycket handlar också om sammanhanget: varje domkyrka och kyrka måste hitta den lösning som passar just dem, utifrån deras egen situation och verksamhet.
I Norwich är vi en stor domkyrka med ansvar för hela stiftet, och vi har ett ansvar att erbjuda alla unga människor i stiftet möjligheter att delta. Jag vill också rekrytera de bästa möjliga unga sångarna till våra domkyrkokörer och därigenom uppnå högsta möjliga musikaliska nivå med de resurser vi har till vårt förfogande.
Den modell vi nu har i Norwich erbjuder sångare av båda könen möjligheter att sjunga på hög nivå, från s*x till arton års ålder. Detta sker genom vår barnkör,domkyrkokören, vår seniorkör för flickor och vår separata seniorkör för pojkar.
Ibland talar man om skillnaderna mellan pojkars och flickors röster. Hur får du dem att tillsammans skapa en enhetlig körklang?
– Det råder ingen tvekan om att pojkars och flickors röster har olika klang, och att skillnaderna varierar beroende på var de befinner sig i sin röstutveckling.
Det märks allra tydligast när en pojkes diskantstämma når sin höjdpunkt, strax innan rösten börjar förändras till en vuxen mansröst. Flickors röster fortsätter naturligtvis att utvecklas och växa i både klang och styrka i takt med att de blir äldre.
Jag anser dock att kombinationen av dessa röster ändå kan skapa en utmärkt och homogen klang, där de olika egenskaperna kompletterar varandra.
Det viktiga är att fokusera på att alla barn sjunger med en god och avspänd sångteknik – inte, som jag ser det, att försöka skapa en viss, på förhand bestämd klang.
En körs klang speglar alltid sin dirigents personlighet och den kultur som präglarsjälva kören.
Programmet i Storkyrkan sträcker sig över femårhundraden av sakral körmusik, från Thomas Tallis till nutida tonsättare som Lucy Walker och James MacMillan samt naturligtvis John Rutter, som besökte Storkyrkan förra veckan. Vad förenar dessa musikaliska världar?
– Den engelska körtraditionen är i allra högsta grad levande, och det är en av de saker som gör den så värdefull. Det är anmärkningsvärt att traditionen har sina rötter i 1500-talet, med musik av renässanskompositörer som Byrd och Tallis, samtidigt som nutida tonsättare fortfarande tonsätter samma texter, som framförs i samma byggnader och inom ramen för samma gudstjänsttraditioner, 400–500 år senare.
Alla dessa tonsättare är nära förbundna genom historien – jag tycker att det är något mycket kraftfullt.
Efter mer än ett decennium vid Norwich Cathedral, vad engagerar och inspirerar dig mest med att skapa musik i en domkyrkomiljö? Och vad hoppas du framförallt att publiken i Storkyrkan ska ta med sig från konserten?
– Att vara domkyrkoorganist och musikalisk ledare är lika mycket ett kall som ett yrke. Trots alla krav och utmaningar, inte minst i dagens samhälle, ligger kärnan i uppdraget i att skapa musik varje dag, till Guds ära. Vi har förmånen att få göra detta i en byggnad med enastående arkitektonisk skönhet och framföra den vackraste musik från flera århundraden.
Utöver detta förändrar vi människors liv: livet för barnen som sjunger i våra körer och livet för dem som kommer till domkyrkan för att fira gudstjänst och som berörs av musiken på sätt som vi kanske aldrig får veta.
Jag hoppas att publiken i Stockholm får en glimt av detta underbara – av den glädje våra körsångare känner när de framför detta urval av vacker musik och av deras engagemang i att alltid göra sitt allra bästa. Jag hoppas också att människor lämnar konserten berörda, berikade och kanskelite förändrade.
Berättat för Anna Hedelius
O nata lux
Storkyrkan
Lördag 24 oktober kl 16
Köp biljetter här: www.nortic.se/ticket/show/349049
