02/11/2026
🌲 Tallen – ett träd med anor i språket
Vad har tallens kåda och dess förmåga att sträcka sig mot höjden med trädets namn att göra?
Det engelska ordet pine kommer via fornfranskans pin från latinets pinus, som betecknade tall och andra barrträd. Ordets äldre ursprung är osäkert, men det har föreslagits ett samband med den indoeuropeiska roten *peie-, med betydelsen ”svälla” eller ”vara fet”.
Enligt denna tolkning skulle namnet syfta på tallens rikedom på kåda och harts. Liknande ord finns i grekiskans pítys, tall, och i sanskrit, där pítu- betecknar saft eller näring.
Det svenska ordet tall har en annan historia. Det är ett gammalt nordiskt trädnamn, känt från fornsvenskans taller och fornnordiskans þǫll. Etymologen Elof Hellquist föreslog ett samband med en indoeuropeisk rot med betydelsen ”lyfta” eller ”stiga”. Tallen skulle i så fall ha fått sitt namn efter sin förmåga att växa på höjden. Tolkningen är dock osäker.
En intressant språklig skillnad finns också mellan tall och fura. Det senare är ett äldre germanskt trädnamn, besläktat med tyskans Föhre. I vissa svenska dialekter har tall betecknat ett yngre, växande träd, medan fura använts om ett äldre och fullvuxet exemplar.
Tallens vetenskapliga namn är Pinus sylvestris, där släktnamnet anknyter till latinets pinus och artepitetet sylvestris betyder ”skogsväxande” eller ”som hör till skogen”.
För Linné var tallen en av de välbekanta arterna i den svenska floran. För tidigare generationer var den dessutom en oumbärlig naturresurs. Virket användes till byggnader och skepp, medan kådan gav råvaror till tjära, beck och terpentin.
Linné skrev 1755:
Veden ger lysstickor åt bönderna; den feta roten brukas i eldstäder nattetid. Kolen används av bergsmännen, och veden är ett utmärkt bränsle i spisar. Saven äts begärligt av barn. Den mjukare barken tillreds till bröd åt fattiga; den äts även av svinen. Den grövre barken brukas som ersättning för kork. Dekokt på årsskotten är ett verksamt medel mot skörbjugg.
Carl von Linné, Flora Suecica, 2 uppl. (Stockholm, 1755), under Pinus sylvestris. Svensk återgivning efter Naturhistoriska riksmuseet, ”Tall”.
Tallens namn berättar därmed inte bara om språkhistoria utan också om människans långa förhållande till ett av våra mest betydelsefulla skogsträd.
Här kan du läsa mer om Sveriges äldsta träd: https://lnkd.in/drtMfRmk Kusttallen på bilden växer i Hälsingland och är omkring 780 år gammal.
Källor: Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922); Svenska Akademiens ordböcker; Online Etymology Dictionary, Naturhistoriska riksmuseets webbplats. "Tall".
