18/08/2026
Hur har ni det, så här en bit in i augusti? Själv försöker jag hänga med i den politiska debatten. Och jag har fått en insikt:
Nu får det vara nog.
Jag möter arbetare över hela landet. På arbetsplatser, vid fikabord och i möten där människor berättar om hur vardagen faktiskt ser ut. De går upp tidigt, tar ansvar, håller ihop jobbet och ser till att Sverige fungerar.
Därför blir jag förbannad när Sveriges arbetare gång på gång misstänkliggörs i den politiska debatten. Som om den som blir sjuk försöker smita. Som om den som blir arbetslös saknar vilja att arbeta. Som om människor som bär vårt land behöver läxas upp om ansvar.
Karensavdraget säger till undersköterskan, byggnadsarbetaren, busschauffören och lagerarbetaren: du får betala för att du blev sjuk.
En försämrad a-kassa säger: du får klara dig på mindre när jobbet försvinner.
Och när pensionerna diskuteras famlar politiken, medan människor som slitit ett helt arbetsliv fortfarande väntar på besked om de kommer kunna leva på sin pension.
Det duger inte.
Arbetare behöver respekt. Trygghet. Rimliga villkor.
Den som har jobbat ett långt yrkesliv ska kunna se fram emot en pension som går att leva på.
Den som blir sjuk ska kunna stanna hemma utan att plånboken straffas.
Den som förlorar jobbet ska ha en trygghet som bär fram till nästa arbete.
Varenda arbetare som går till jobbet och gör sitt jobb är värd respekt. Punkt.
Nu behöver politiken lyssna på dem som håller Sverige i gång. Inte komma med fler pekpinnar. Utan med reformer som gör livet tryggare, lönen starkare och framtiden ljusare för vanligt folk.
Och när respekten saknas säger vi ifrån.
Högt. Tydligt. Och tillsammans.
Jag hoppas att ni får en fin helg. Så hörs vi nästa vecka. /Johan