17/05/2026
Det har varit väldigt tyst här inne ett tag.
Och jag ska vara ärlig… jag har börjat känna mig tom och utan motivation.
Inte bara fysiskt, utan inuti.
Som att man kämpar och kämpar utan att riktigt komma framåt längre.
Det är svårt att hitta adoptörer.
Svårt att hitta människor som vill hjälpa till.
Svårt att bära allt ansvar när hälsan samtidigt blivit sämre och energin nästan inte finns kvar vissa dagar.
Jag tror inte människor riktigt förstår hur mycket som ligger bakom allt detta.
Alla timmar.
All oro.
Alla sömnlösa nätter över pengar, veterinärbesök, katter som behöver hjälp och känslan av att aldrig räcka till.
Och det gör ont att behöva säga nej till katter som behöver hjälp… bara för att vi redan har för många som fortfarande väntar på hem.
Det känns som att svika dem, fast man egentligen redan gör allt man kan.
Ibland känns det som att sidan blivit tyst för att folk tröttnat på att se oss.
Som att algoritmerna glömt oss helt.
Men samtidigt vet jag att ni som faktiskt är kvar här är helt fantastiska ❤️
Ni som kommenterar, delar, skickar ett hjärta eller bara läser i tysthet betyder mer än ni anar.
Men jag behöver också vara ärlig med att vi behöver er hjälp mer än någonsin.
Och det allra viktigaste ni kan göra är faktiskt att dela våra inlägg.
För det är genom delningar katterna hittar hem.
Inte genom stora organisationer eller reklamkampanjer.
Utan genom att någon ser ett inlägg, delar vidare och rätt människa plötsligt hittar just den katten.
Så snälla… fortsätt dela.
Även om ni tror att det inte spelar någon roll.
För ibland är en enda delning det som förändrar hela livet för en katt ❤️
