Kulturföreningen Gimle

Kulturföreningen Gimle Kulturkonservativ förening som strävar efter att värna och levandegöra nordisk kultur och identitet.

MORS DAGMors dag infaller den sista söndagen i maj, och är ett tillfälle att ägna sin mor lite extra värme och omtanke. ...
31/05/2026

MORS DAG

Mors dag infaller den sista söndagen i maj, och är ett tillfälle att ägna sin mor lite extra värme och omtanke. Även om mors dags historia är relativt kort jämfört med många andra traditioner så har dagen fått ett starkt fäste runtom i världen.

Dagen anses ha grundats av amerikanskan Anna Jarvis (1864-1948), som år 1908 höll en minnesstund för sin avlidne mor Ann Jarvis (1832-1905). Ann hade ägnat en stor del av sin energi åt att vårda sårade soldater från båda sidor under amerikanska inbördeskriget, och var känd som en fredsaktivist. Hon hade redan 1870 utropat Mors Dag som ett tillfälle för mödrar över hela landet att enas för att främja vänskap och fred. Efter hennes död ville dottern Anna hedra sin mors önskan, och var drivande till att Mors Dag skulle bli en officiell dag, vilket också skedde år 1914.

Efter lanseringen i USA spred sig högtiden snabbt till andra delar av världen. I Sverige togs initiativet av författarinnan Cecilia Bååth-Holmberg (1857-1920), som även skrivit den svenska översättningen av den danska psalmen ”härlig är jorden”. Cecilia var gift med den socialkonservative ideologen, samhällsdebattören och författaren Teodor Holmberg.

Under 1800-talet blomstrade nationalromantiken i Europa och i Sverige. Detta, i kombination med kärnfamiljens betydelse hade förmodligen stor betydelse för högtidens snabbt tilltagande popularitet och spridning. Det låg i tiden att lyfta fram kvinnans oumbärliga roll i samhället och i familjen. Cecilias make var även tidig (1906) med att ta ställning för allmän rösträtt för både män och kvinnor, och att dessa skulle åtnjuta samma fri-och rättigheter.

År 1920 trycktes ett häfte som hette ”Mors dag”, som innehöll en beskrivning av hur firandet kunde gå till. Dagen delades upp i två delar – i och utanför hemmet:

I hemmet

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.

2. Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.

3. Hon bjudes före uppstigandet på godt kaffe och bröd, beredt av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.

4. Hon beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.

5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig för Mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.

6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållits på Mors dag.

Utanför hemmet

1. Mors dag firas med allmän flaggning.

2. I kyrkor och bönhus erinra prästen och predikanten om Mors dag och om hennes betydelse för hem och samhälle.

3. Efter slutad gudstjänst går man i procession ut på kyrkogården, där psalmer sjungas och där mödrars gravar äro prydda med blommor.

4. Om aftonen kunna festligheter ordnas i skolsalar och i andra offentliga lokaler, varvid programmet upptager sång, tal, uppläsning ur detta häfte, kaffe med dopp. Alla mödrar äro inbjudna som gäster. Ungdomsföreningar av olika slag, nykterhets- och föredragsföreningar, präster, lärare och lärarinnor kunna åtaga sig anordnandet av dylika festligheter.

5. I god tid före firandet av Mors dag kunna gåvor av penningar eller av annat slag vara insamlade till förmån och glädje för obemedlade goda mödrar och änkor, kanske även till beredande av sommarvila åt någon sjuk eller utarbetad moder.

6. Mors dag firas stilla och värdigt. Mors dag vare en familjekärlekens, en tacksamhetens och en löftets dag!

Gimle vill önska alla en underbar mors dag. Ta hand om och var rädda om varandra. Passa även på att skänka en tanke till alla mödrar som inte längre finns bland oss, men som fortfarande lever kvar i minnet.

TREFALDIGHETSKÄLLORI dag är det heliga trefaldighets dag. Trefaldighetsafton infaller sju dagar efter pingstafton, som i...
31/05/2026

TREFALDIGHETSKÄLLOR

I dag är det heliga trefaldighets dag. Trefaldighetsafton infaller sju dagar efter pingstafton, som i sin tur infaller sju veckor efter påsk.

Förr var det vanligt att besöka en trefaldighetskälla under denna helgen för att bota sjukdomar, offra eller få lycka under resten av året. Att källor kan ha magiska krafter eller innehålla hälsobringande vatten är en föreställning som går mycket långt tillbaka i tiden. Redan under forntiden offrade man i källor som betraktades som heliga. Källkulten upprätthölls sedan under medeltiden, då många av de gamla källorna kom att knytas till katolska helgon som Sankt Erik eller Sankt Olof. Många av Sveriges trefaldighetskällor bär deras namn. Efter reformationen levde föreställningen om källornas helande krafter kvar inom folktron.

För att källans vatten skulle vara riktigt verksamt mot sjukdomar var det viktigt att vattnet från källan rann mot norr. Norr uppfattades som det ondas hemvist och dit kunde sjukdomen återförpassas. Föremål av metall, som mynt och nålar har offrats i källorna ända in på 1900-talet. För bästa läkande effekt skulle man dricka sju klunkar av vattnet. Det förekom även att man tvättade sig i källorna, lövade och pyntade runt dem och dansade och umgicks runt källorna under helgen.

30/05/2026

Den älskade sommarpsalmen "Den blomstertid nu kommer" heter "Jo joutui armas aika" på finska men är från början en svensk sång.

Texten skrevs troligen sommaren 1693 och trycktes för första gången 1694 under namnet Sommar-Wisa. Enligt berättelsen ska Israel Kolmodin ha inspirerats till texten efter att ha promenerat vid Hångers källa på Gotland på väg till en predikan i kyrkan. Många hymnologer menar dock att det är en myt, och att texten har sitt ursprung i ännu äldre, profan poesi.

Även i Finland har sången en lång tradition och översattes redan till 1701 års finska psalmbok av Erik Cajanus.

Den har en viktig roll vid skolavslutningarna i Finland; de tre första verserna sjungs på skolavslutningarna i både finska och svenska skolor. På svenska skolavslutningar sjungs ofta bara två verser, varvid det religiösa innehållet blir otydligt.

Nu får en elev 25.000 kr i skadestånd för att ha tvingats lyssna på sången på en skolavslutning i Finland.

30/05/2026

Midsommar närmar sig och därmed nubbevisorna! Till midsommarmaten dricker många nämligen årets första nubbe (den andra brukar komma till kräftskivan eller julen).

Snapstraditionen i Sverige går tillbaka till åtminstone 1600-talet, men dess ställning har varierat med skiftande alkoholpolitik och samhällstrender. Sedan 1800-talet har den haft en central roll i firandet av svenska högtider och bemärkelsedagar, men det var nära att den dukade under vid folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922: med endast två procentenheters övertag bestreds förbudet och snapsen kunde behålla sin plats som högtidsdryck.

Svensk snaps kommer i många smakvarianter, som hämtats från kryddväxter (kummin, anis, malört) eller skog och ängar (enbär, johannesört, pors).

Idag betraktar många snapsdrickandet och de tillhörande snapsvisorna som en viktig del av midsommarfirandets gemenskap.

SVENSK PUNSCH Vår svenska mat- och dryckeskultur är en betydelsefull och föränderlig del av kulturarvet. Den avspeglar m...
30/05/2026

SVENSK PUNSCH

Vår svenska mat- och dryckeskultur är en betydelsefull och föränderlig del av kulturarvet. Den avspeglar människors livsvillkor under lång tid och uppvisar stora regionala variationer. Råvarorna, smakerna och mattraditionerna säger oss något om vår natur, vårt klimat och våra förfäder. Du har redan fått följa med kulturföreningen Gimle på en kulinarisk resa genom Sverige i tid och rum i vår artikelserie ”Gimles matresa”.

Nu är det dags att lära känna Sveriges dryckestraditioner, som vi uppmärksammar genom att föreslå och lyfta fram svenska landskapsdrycker. Den här gången beger vi oss till Södermanland för att stifta bekantskap med den svenska punschen.

Svensk punsch är en söt och fyllig spritdryck med gul- till brunaktig färg, vars smak präglas av arrak, socker, citrus och kryddor. Dess geografiska förankring är så stark att den har erhållit en skyddad beteckning inom EU: svensk punsch ska blandas i Sverige och ingen annanstans.

Dryckens historia tar sin början under 1700-talet, då Sverige bedrev handel med Ostindien. Från ön Java i nuvarande Indonesien importerades arrak, destillerad av sockermelass, som kom att bli punschens viktigaste beståndsdel. I de äldsta recepten ingick ofta fem komponenter: vatten, socker, arrak, citrus och te. Kombinationen fick snabbt fäste och utvecklades till en egen svensk dryckestradition, skild från de rombaseradepunschdrycker som förekommer i andra delar av världen.

Under 1800-talet blev punschen en självklar del av sällskapslivet. Den serverades först rykande varm på krogar och kaffehus, men kom snart även att avnjutas kall. Kring drycken växte en rik kultur fram: särskilda glas och skålar formgavs vid svenska glas- och porslinsbruk, och punschen fick sin givna plats vid bordet — till torsdagens ärtsoppa, till desserter eller som avec till kaffe och cigarr. Det var också under denna tid som de studentikosa punschvisorna började klinga.

Punschens betydelse var sådan att den till och med gjorde avtryck i arkitekturen. De så kallade punschverandorna —rymliga och ofta rikt dekorerade altaner med snickarglädje och stora fönsterpartier — blev ett kännetecken för grosshandlargårdar och sommarvillor. I Södermanland, med sina många säterier och skärgårdsnära miljöer, fick denna byggnadstyp särskilt fäste. Här kan man föreställa sig hur punschen serverades under ljusa sommarkvällar i sällskap av familj och vänner.

Södermanland är ett landskap präglat av både herrgårdskultur och militära traditioner, inte minst från 1700- och 1800-talet.
Punschen hade en självklar plats i detta sammanhang och förknippades länge med officersmässar och borgerliga salonger.

Samtidigt har punschen haft en mer vardaglig och folklig sida. Den kunde drickas varm under kalla vinterdagar, inte sällan ur termos under utflykter, jakt eller vid vintersport. I denna dubbla karaktär speglas Södermanlands egen natur: mötet mellan herrgårdsraffinement och jordnära livsstil.

Även om punschen är välspridd och uppskattad i hela landet finns inget landskap som bättre förtjänar att få bära fram den som sin symboldryck. Och än i dag lever traditionerna kvar i visor, högtider och middagar där punschen fortfarande har sin plats.

25/05/2026

25 maj - Urbanusdagen

"Urban, Vilhelmina och Blenda, så ska sommaren lända"

På många håll i Sverige var Urbanusdagen den första sommardagen, men även en dag att förvänta sig oväder på.

”Urban, Vilhelmina och Beda de skola sommaren leda"

KLÄ PINGSTBRUD PÅ PINGST I hela södra Sverige var det förr brukligt att till pingsten välja en pingstbrud eller ett ping...
23/05/2026

KLÄ PINGSTBRUD PÅ PINGST

I hela södra Sverige var det förr brukligt att till pingsten välja en pingstbrud eller ett pingstbrudpar och hålla gille. Byns ungdomar valde tillsammans en pingstbrud som smyckades med blommor och blad, krimskrams, slöja och vackra band. Ofta fästes blommor i alla knapphål och en blomsterkrans på hennes huvud. Bruden följdes, kördes eller bars sedan mellan gårdarna av ett brudfölje bestående av glada ungdomar som spelade fiol, sjöng och tiggde mat och dryck till den efterkommande festen. Ofta gick man till de gårdar där man på första maj ”sjungit maj”.

I Södra Halland kläddes pingstbruden i fullkomlig brudstass och följdes av både spelmän och brudriddare. Att bli utvald till pingstbrud var visserligen smickrande och bruden blev uppassad och hyllad på alla sätt, men det var inte enbart positivt. Det hette nämligen att de som blev pingstbrud aldrig skulle bli gifta på riktigt, och aldrig få bära en äkta brudkrona.

Dessutom var pingstgillet uppsluppet, ja nästan av tygellös art, vilket de mest sedesamma flickorna inte helt ville förknippas med, eller i alla fall inte stå i centrum av. Därför var det vanligt att fattiga, fördomsfria och ”halvfnoskiga” individer blev valda till pingstbrud och pingstbrudgum. Sådana som kanske ändå inte skulle bli gifta, eller som tyckte det var värt spektaklet för att få ta del av maten, drycken och festligheterna. På gårdarna hände det dessutom att pingstbrudparet bjöds på en sup eller två.

I Skåne pyntades pingstbruden redan dagar innan pingsten med bandhätta och grannlåt. Sedan följdes hon och brudgummen av spelmän, brudsvenner och en talman. Talmannen höll lustiga tal på gårdarna och spelmännen spelade polskor till vilka brudparet dansade.

Ett pingsttal nedtecknat från Alnarp började såhär:

”Hederliga vänner samt värden och värdinnan här i huset, förlåt oss, att vi i dag komma så många till eder, ty det har ju i urminnes tider varit brukligt, då hela naturen åter tillfrisknar, alla blad, gräs och blommor liksom alla levande varelser av solens milda strålar upplivas, för att av skaparens nåd uppglädja sig, därför kommer vi så många till eder idag, om I vill meddela lite till vårt lilla lag...”

I Östergötland kallades pingstbruden ibland för blomsterbrud eller majbrud och seden var då inte alltid fäst vid någon speciell kalenderdag. I Strå socken klädde man till exempel pingstbrud när syrenen började blomma, något som ju dock allt som oftast infaller just runt pingst.

Liknande seder med en blomsterbrud i centrum återfinns i nästan alla europeiska länder med germansk befolkning. I Västgylland och Västlesvig var pingstbrud förr en mycket utbredd och uppskattad tradition där yngre barn klädde ut pingsbruden i blommor och röda och vita band innan de tillsammans tiggde mat och sjöng.

I Tyskland och Österrike valde man runt pingst en majdrottning och majkung som pryddes med blommor och i England kallades det blomprydda bröllopsparet istället för majfru och majherre.

Traditionen har förmodligen mycket gamla anor, och kanske är den en rest av forna tiders fruktbarhetsriter och föreställningar om en fruktbarhetsgudinna som med grönskans återkomst hyllas inför vårbruket.

Gimle önskar en glad och trevlig pingst!

22/05/2026

Kopiss, smörblomster, lejontand, skallnacke och munkhuvud. Så kallades maskrosen förr. Först i början av 1800-talet började den kallas för maskros i Sverige.

Enligt folktron skyddade blomman mot troll och häxor och det var vanligt att hänga en bukett av maskrosor i ladugården som skydd för djuren.

ERIKSMÄSS - 18 MAJErik den helige är Sveriges nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon. Han föddes omkring 1125 och an...
18/05/2026

ERIKSMÄSS - 18 MAJ

Erik den helige är Sveriges nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon. Han föddes omkring 1125 och anses varit kung av Sverige runt 1156-1160. Det finns inga samtidiga uppgifter om Erik bevarade, men i ett brev skrivet under hans son Knuts regeringstid omnämns han som ”Svearnas konung”. Enligt legenden blev Erik halshuggen den 18 maj 1160 efter att ha besökt mässan i Heliga trefaldighets kyrka i Östra Aros. Utanför kyrkan väntade nämligen den danske prinsen Magnus Henriksson med sina soldater. Det sägs att en källa sprang upp där Eriks huvud träffade marken. Eriks reliker finns idag i Uppsala kyrka tillsammans med hans begravningskrona av förgylld koppar. Kronan är den äldsta svenska kungakronan som finns bevarad.

I bondepraktikan kan man läsa: ”Om Erik kommer med ax, så kommer Olle med kaka”. Det betyder att den som fått ax på Eriksdagen kan räkna med att kunna baka på mjölet den 19 juli. Högre upp i landet hette det "Erik i päls, Urban i skjorta".

Helige Erik ansågs beskydda det späda axet och under katolsk tid bar man helgonbilder av Erik över åkrarna för att gynna tillväxten.

PEREGRINIUSDAGEN 16 MAJPå Peregriniusdagen, 16 maj, skulle man jaga bort alla rovdjur inför sommarens vall med hjälp av ...
16/05/2026

PEREGRINIUSDAGEN 16 MAJ

På Peregriniusdagen, 16 maj, skulle man jaga bort alla rovdjur inför sommarens vall med hjälp av skallgång. Man tände eldar och förde oväsen, skrek och slog på klockor och allt man kunde uppbåda som skapade oljud samtidigt som man ropade ”Peregrinius, bind dina hundar!” Ramsan var en så kallad apotropeisk handling, det vill säga, en avvärjande magisk handling. Det var också vanligt att vallpojkar och vallflickor blåste i sina lurar runt eldarna. Runt finska Saimen kallades det att ”herdarna blåsa fast vargens käft”. Eldarna kallades i folkmun för Peregrinius-eldar och ropen för Peregrinius-rop.

Från Bohuslän finns en uppteckning om att man på Gregoriusdagen, 13 mars, ropade ”Gregorius, här hänger jag dina hundars grimmor.” Förmodligen är det även här vargar som åsyftas. I slavisk tradition kallas nämligen vargar för Sankt Görans hundar. I Finland finns uttrycket ”Göran, bind dina hundar!” och det är inte omöjligt att uttrycket för länge sedan, spritts från Värmlands finnbygder till Bohuslän. Lika troligt är dock att seden från början är en hednisk vårrit i Sverige i likhet med Valborg då man velat skrämma rovdjur och onda makter genom oväsen, eldar och tillrop till högre makter. Kyrkan har då sett sin chans att koppla dagen till det helgon som firades samma dag.

I Värmland finns det uppteckningar om hur man tände eldar till skogsgubben ”Berggrenius” på våren för att han inte skulle stjäla boskapen under sommaren. Kanske är det skogsgubben Berggrenius som är Peregrinusdagens (och Gregoriusdagens) föregångare? Ropen, eldarna och dess magiska skydd mot vargangrepp under sommarens vall var i alla fall en spridd tradition i Sverige och Finland under 1600-talet och säkert långt innan dess.

Peregrinius togs bort ur svenska almanackan 1901.

Adress

Växjö

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Kulturföreningen Gimle postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Organisationen

Skicka ett meddelande till Kulturföreningen Gimle:

Genvägar

Dela