Ucklums Hembygdsförening

Ucklums Hembygdsförening Ucklums hembygdsförening arrangerar kulturvandringar, föreläsningar, veteranmoppedag, kvarnmingel, med mera... Välkomna. Välkomna.

Ucklums hembygdsförening arrangerar berättaraftnar, kulturvandringar, Kvarnens Dag, med mera... Verksamheten bedrivs i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan.

Nu grönskar det på järnåldersgravfältet på Huveröd hög. Gröna och sköna är  gravkullarna: täckta av vårskirt blåbärsris ...
14/06/2026

Nu grönskar det på järnåldersgravfältet på Huveröd hög. Gröna och sköna är gravkullarna: täckta av vårskirt blåbärsris böljar de fram över marken under unga ekars vida kronor. Stanna gärna till och följ den mjuka stigen bortåt kanten.

Kvarn- och veteranmoppedag 💦🛵 Vårt traditionsenliga evenemang där vi får besök av Hjärtums Moppedrev. Vandra vid den vac...
07/06/2026

Kvarn- och veteranmoppedag 💦🛵

Vårt traditionsenliga evenemang där vi får besök av Hjärtums Moppedrev. Vandra vid den vackra kvarnrännan och se det stora vattenhjulet i drift vid Sköldunga kvarn. Testa dina kunskaper i poängpromenaden om 1950-1960-talet eller passa på att köpa hembygdslitteratur. Serveringen är öppen med gofika och korvgrillen är i gång. Ta gärna med din veteranmoped om du har någon, annars är du varmt välkommen ändå.

Tid: Söndag 5 juli kl. 12.00–14.00
Plats: Sköldunga lada och kvarn,
Adress: Sköllunga 309

Vägbeskrivning: Kör in vid Ucklums hembygdsmuseum (Sköllunga 305). Parkera på grusplanen eller utefter vägen in mot ladan och kvarnen. Parkeringsvakter visar vägen.

Ingen föranmälan, ingen avgift och inget krav på medlemskap.
Arrangeras i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan.

Varmt välkomna!😃😃😃

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,Du tysta, Du glädjerika sköna!Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,Din sol, Din h...
06/06/2026

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Text: Richard Dybeck (1844)

Efter flera år av hembygdsberättelser är det dags för mig att sätta punkt.Varje vecka har jag försökt levandegöra och il...
06/06/2026

Efter flera år av hembygdsberättelser är det dags för mig att sätta punkt.

Varje vecka har jag försökt levandegöra och illustrera vår bygds historia genom berättelser om människor, gårdar, händelser och miljöer från förr. Varje kulturinlägg har krävt många timmars efterforskning, skrivande och bildarbete, men har också gett mig mycket kunskap och glädje. Arbetet har dessutom utökat kunskapen om vår sockens spännande kulturarv.

Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som läst, kommenterat, delat minnen och uppmuntrat mig genom åren. Att så många har visat intresse för vår lokala historia har betytt otroligt mycket för motivationen att orka fortsätta. Nu väljer jag att avsluta mitt arbete med dessa kontinuerliga lördagsinlägg. Jag tar med mig många intressanta reflektioner, berättelser och minnen från tiden tillsammans med er läsare.

Tack för att ni har följt med på resan genom vår bygds historia.❤️

Med vänliga hälsningar
Ingegerd Edvardsson / Ucklums hembygdsförening🙂

I går träffades 16 vandrare i Törneröd för kulturvandring till stenstugebyn i Ucklums södra skogsmarker. Vädret var till...
31/05/2026

I går träffades 16 vandrare i Törneröd för kulturvandring till stenstugebyn i Ucklums södra skogsmarker. Vädret var till en början mulet, men skönt ljummet och vindstilla. Färden gick via grusvägen upp mot Törneröds Kvarnsjö. Den vackra dalen med den slingrande bäcken passerades. Skog hade fallit på grund av stormen och låg uppstaplad i en stor hög som doftade gott av kåda och terpentin. Strax ovanför avverkningsområdet kunde vandrarna skönja de gamla ruinerna vid torpet Hasslekärr - det gamla båtsmanstorpet. ⚓️

Väl uppe efter alla backar hittade vi den lilla övermossade källarruinen belägen i vägkanten, alldeles vid den tidigare torpplatsen Kvarnsjöslätt.

Vandrarna gjorde en liten avstickare och följde stigen genom det ljusgröna blåbärsriset ner till Kvarnsjöns vackra strand. Efter en stunds vila fortsatte färden in mot skogsmarken. Vi letade upp platsen för det tidigare torpet Stubbhålan. Stugruin, spisröse, källarruin och andra övermossade och delvis nerrasade ruiner kunde skönjas i den mörka och risiga barrskogen. Här hade tre familjer sin bosättning under andra halvan av 1800-talet. Det uppkom en diskussion om bevarande av fornlämningar. De får inte förstöras. Men vid vilken ålder räknas en ruin som fornlämning? 🤔

Vandringen fortsatte på skogsväg. Nästa kulturstopp blev vid Calle Krans tidigare torpställe. Terrängen är lite knevlig och det blev till att leta sig fram mellan granruskor och torra kvistar som spretade fram överallt. Det finns några få trappsteg upp till stugruinen som ligger nästan gömd under risiga granar. Grundmuren består av rakt kluvna stenar och tycktes vara ett professionellt utfört hantverk. Längre bort på tomten finns någon typ av stenstuga, lika professionellt stensatt, samt en rund stenkällare. Var det kanske Calle själv som byggt de fina murarna? Före detta soldaten Calle Krans var en av de personer som dömdes till fängelse för postrånet norr om Kungälv år 1866. Efter 10 års fängelse hamnade han så småningom med hustru och ett barn här inne i en backstuga, ganska nära Kvarnsjöns strand. Sonen Carl Oscar Krans blev som vuxen en mycket mångkunnig torpare inne på Långemosse under Backa. 🐄

Vandrarna följde den ljungbeklädda stigen över berghällarna ner mot Örevatten, där den medhavda matsäcken intogs. Efter en stund bröt vandrarna upp och fortsatte vandringen inåt skogsmarken till det område som kanske egentligen kallas för stenstugebyn.☕🥪

Så stod vi då vid Ljunggrenstorpet där tomten omgärdas med en stengärdsgård. En tydlig stugruin och en fyrkantig källarruin med ett stenblock i överkant vid ingången. Möjligen har man kunnat odla lite på den släta backen där nu granskogen växer upp. Här hände en tragisk olycka i januari år 1889. Tre av familjens barn drunknade i Örevatten när isen brast under den vedkälke de åkte på. Det är svårt att föreställa sig den bottenlösa sorg som drabbade familjen. ❄️😢

Någon typ av stugruin är belägen alldeles utanför tomten. Kan möjligen vara den backstuga som kallades för Örevattenshals, belägen nära den vattenkanal som förr i tiden dämdes upp strax nedanför. 💦

Vandrarna fortsatte över bäcken vid Örevattensdämmet där det förr i tiden förekom viss kvarnverksamhet. Mycket stormfälld skog ligger här och det var svårt att se eller följa bäcken ner till Kvarnsjön. Vi klev över ett blött d**e och tog oss upp till Torckels stugruin en bit upp i backen. Den är knappt synlig för allt aspsly som slagit rot efter att markerna avverkades för några år sedan. Men strax nedanför ligger stenkällaren som en stor rund jordkula där träd slagit rot på hjässan. Källaren är märklig på så sätt att man liksom går ner i ett hål för att ta sig in. Flera vandrare kunde inte motstå äventyrslusten utan klev ner i hålet och beundrade den fina källaren inifrån som består av två små rum. Även Torckels familj drabbades av stor sorg, när den 11-årige sonen i midsommartid år 1853 drunknade i någon av sjöarna här.🥲💦

Vandrarna vände om och tog samma väg hemåt. Solen värmde skönt och himlen var klarblå. Vid Kvarnsjöns norra ände vek vi in på skogsstigen åt nordväst. Den lilla stenbron över bäcken passerades och vi gjorde ett besök vid Långe-Patriks stuga som är under renovering. ☀️🏡

Stigen fortsätter ner genom skogen och trots de torra markerna brusade och porlade det i forsar och vattenfall där det förr i tiden legat kvarnar. En och annan kvarnsten gick att hitta. Stigen leder ner i den bedövande vackra dalen där solljuset silades mellan höga granstammar och bäcken stilla gled fram genom den gröna dalsänkan. Bron passerades och snart var alla uppe på grusvägen igen. Sedan var det inte så långt kvar till parkeringen vid Torssons lada.🌲💦

Resultat: 8,4 km och 4 tim 45 min (inklusive fika)

Stort tack till alla er som var med oss på kulturvandringen igår.❤

Folket på Mossen 👫👫👫På Sköldunga Övergårds mark finns ett markområde som kallas för Mossen. Det är beläget nordöst om Tj...
30/05/2026

Folket på Mossen 👫👫👫

På Sköldunga Övergårds mark finns ett markområde som kallas för Mossen. Det är beläget nordöst om Tjärnsjön. Förr gick en gammal väg från Sköldunga by, utefter västra sidan om Tjärnsjön, fram till Mossen. Men den vägen är nuförtiden näst intill oframkomlig. Numera tar man sig dit via grusbolagets vägar eller på skogsväg via Stubberöd. På Mossen bryts under andra delen av 1800-talet upp tre torp. Alla tre familjerna på boplatserna har familjär anknytning till varandra. 🏡🏡🏡

De allra första torparna på Mossen är Gustaf Olsson och hustrun Johanna Maria Andersdotter. Gustaf är född på torpet Ladtegen under Norra Huveröd, alldeles intill gränsen mot Amdal. Johanna Maria Andersdotter är född på Broan under Dal Östergård. De har växt upp under fattiga förhållanden och de ingår äktenskap en kall januaridag år 1876. Gustaf är sjöman och paret har lyckats skaffa sig ett förpantningstorp inne på Mossen. Det innebär att torpet arrrenderas på viss tid, ofta 49 år, mot en pantsumma och ett visst antal överenskomna dagsverken per år på den gård varunder torpet är beläget. 🌾🐄

Gustafs och Johannas torp på Mossen:
Koordinat: N58°07.338 E012°00.314
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'20.3%22N+12%C2%B000'18.8%22E/@58.1223,12.0026584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1223!4d12.0052333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D

Paret bor inhyse på Sköldunga Övergård innan de flyttar upp till nordöstra kanten av Mossen, alldeles intill gränsen mot torpet Maden. Någon av gårdarna i Sköldunga, troligen Övergård, gör sig av med sitt brännvinsbränneri som flyttas till Mossen och byggs om till en stuga där familjen kan bo.🏡

Parets första barn föds i gårdshuset på Övergård i november år 1876, men avlider redan i januari året därpå. Men livet måste gå vidare. Gustaf och Johanna flyttar in på torpet år 1877 och markerna odlas upp. Det är ett slitsamt arbete vilket blir än tyngre eftersom Gustaf troligen är frånvarande periodvis på grund av sitt arbete på sjön. Det kommer att dröja ytterligare ett par år innan nästa barn föds: sonen Otto. Gustaf och Johanna får ytterligare ett barn som dock avlider efter ett par månader. ⚓️

Livet går sin gilla gång inne på Mossen och det visar sig att sonen Otto har ett visst förståndshandikapp, men han är duktig på att arbeta och hjälpa till i hemmet. Han arbetar som dräng i Ljungs socken under en tid, men återvänder hem. När föräldrarna går bort i början på 1920-talet får han arbete som dräng i Norra Grössby. Men han blir snart inskriven och bosatt på Försörjningshemmet i Norra Herrgusseröd. Därifrån fortsätter han arbeta som dagsverkare hos bönderna. Förpantningstiden på torpet bör ha gått ut, och torpet övergått till andra ägare, men han går ändå regelbundet hem en gång i veckan för att titta till stugan. Det påstås att han har en stor mustasch.

Anna Lisa Edvardsson arbetar på hösten år 1940 på försörjningshemmet. Hon berättar om Otto:
” Otto bar vatten. Det måste hämtas i en källa på Enoks gård. Otto var både snäll och villig att hjälpa till, men det tog alltid en god stund innan han kom i väg. Han stod på tröskeln och såg på sitt fickur och talade om hur stark han var. Jag stod vid spisen och rörde i grytorna och lyssnade på honom. Han behövde ett uppmuntrande ord då och då. Det hela slutade nästan alltid med att Ryberg satte ner de fyllda vattenämbaren på golvet framför Otto och försvann igen lika tyst som han kommit. Då brukade Otto lämna dörrposten.” 💪🪣🪣

Torpet på Mossen övertas av torparen på Madens barn som använder stugan som sommarbostad. Den finns fortfarande kvar, men är kanske ombyggd.

Ett par år efter att Gustaf och Johanna bosatt sig på Mossen bryter Gustafs syster Beata Olsdotter och hennes man Olof Andersson upp en ny torpplats på Mossen. De bygger en mycket liten stuga alldeles vid Trollebergas fot och odlar upp ett gärde i västra kanten på Mossen. Beata har dottern Ida Kristina från ett tidigare äktenskap. Paret får inga gemensamma barn. Olof kallas för Olle och han kallas även för Skrälldus-Olle. Dottern Ida Kristina arbetar i Göteborg några år, men återvänder hem och ingår äktenskap med sin kusin, Edvard Engström. Hans mor är syster till syskonen Gustaf och Beata på Mossen. De bor i stugan på Mossen en tid där första barnet föds innan de får sin bosättning på torpet Lässebacken under Sköldunga Övergård. 🐄

Olle och Beatas torp på Mossen:
Koordinat N58°07.178 E012°00.164
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'10.7%22N+12%C2%B000'09.8%22E/@58.1196333,12.0001584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1196333!4d12.0027333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D

Skrälldus-Olle avlider år 1899 och änkan flyttar hem till dottern Ida på Lässebacken. Stugan brinner senare ner och grusbolaget bygger många år senare en väg rakt över torpmarken. Det finns en liten rest kvar av en ruin, alldeles bredvid grusvägen, där grusvägen börjar klättra uppför den branta backen till Trolleberga åsrygg.

Det måste vara en trygghet att familjerna bor så nära varandra. Att kunna hjälpas åt i livets svårigheter och att ha någon att dryfta livets vardagligheter med. Syskonen Gustaf och Beata har även systern Johanna Olsdotter nere på Källtorp (Furses) i Sköldunga, gift med Johan Olausson Fur.

Efter en del år på Mossen bor familjerna fortfarande kvar när nästa bosättare kommer år 1893. Det är Anders Olsson med hustrun Alma Cecilia Eliasdotter. Anders är systerson till både Gustaf och Beata på Mossen. Han är född i Rishageröd och Alma är född i Daffinseröd, men uppvuxen på Almetorpet i Stubberöd. Hon har innan äktenskapet fött ett barn utom äktenskap som avlider efter ett par år. Anders och Alma ingår äktenskap år 1894. De sätter upp torpbyggnader i östra kanten av Mossen som gränsar till morbror Gustafs torpmark och de odlar upp markerna kring torpet. 🐄🌾

Anders och Alma Cecilias torp
Koordinat: N58°07.259 E012°00.332
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'15.5%22N+12%C2%B000'19.9%22E/@58.1209833,12.0029584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1209833!4d12.0055333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D

Familjen får nio barn som föds här inne på Mossen, varav ett barn avlider s*x år gammal av difteri, en fruktad sjukdom som framför allt förefaller att drabba barn. Sjukdomen uppvisar symtom som feber, slemhosta, blodig snuva och andningssvårigheter. Den räknas som en av de stora dödliga barnsjukdomarna och kallas även stryparsjuka eller äkta krupp. Ej att förväxla med den betydligt lindrigare sjukdomen falsk krupp. Difteri ingår nuförtiden i vaccinationsprogrammet.💉

Vid ett tillfälle när Alma går ut till vedboden för att hämta ved, så kommer hon tillbaka en stund senare med ett nyfött barn insvept i förklädet. Familjen brukar även marken inne vid moster Beatas senare nerbrunna torpställe på Mossen. De bär hem skörden i stora lakan. Alma lägger någonstans ut stenar att gå på och säger att de går på trottoaren. 🪓🌾

Det är fattigt i stugan och det är inte alltid det finns bröd att skicka med barnen till skolan. Men potatis har de för det mesta. Alma brukar gå barnen till mötes på deras hemväg från skolan. Hon har då med sig potatis som de kan äta så de orkar gå hem. I mitten av 1920-talet blir familjen ensamma torpare här inne. Närmaste bosättning är torpet Maden under Sköldunga Övergård som är bebott. 🥔🥔🥔

Anders Olsson avlider i midsommartid år 1926. Sonen Josef stannar kvar i stugan hos mor Alma när hon blir änka. Han arbetar som dagsverkare på gårdarna. Han är vid ett tillfälle på Kierkemanns gård i Tönneröd som då förvaltas av Anna-Lisa Edvardssons familj. Hon berättar:

´Jag minns en gång under krigsårens brödransonering, Josef var hos oss på dagsverke. Det var i vårens bråda tid. Han ville gå hem så pass tidigt att han kunde hinna till ’affären i gata’ innan den stängde, för där kunde han ibland komma över någon limpa kupongfritt bröd som inte var så färskt. Men det var i alla fall bröd och den varan var det ont om i den fattiga torpstugan på Mossen. Jag höll på att baka den där eftermiddagen. Josef var en duktig arbetare och en timma till behövde vi honom mer än väl. Jag lovade honom bröd om han stannade. Josef blev glad. Han fick ett par limpor med sig hem. Han
tackade och sa:
– De är ju både färska och kupongfria, nu blir mor nöjd.” 🍞🍞

Gertrud Risberg, husmor i Stubberöd, är vid ett tillfälle och hälsar på i stugan hos Alma, när hon själv kommer till Ucklum som ung stadstös från Göteborg. Hon minns henne som liten och krum i kroppen, med svart hår och mörkt skinn. Hon bjuder in Gertrud i stugan som kanske inte håller bästa hygienen. I spisgruvan i köket kokas kaffet i en kittel på en trefot av järn. Kaffedoppet hämtas under en filt i sängen. ☕🥧

Alma avlider i juletid år 1946 i en ålder av 78 år. Sonen Josef bor ensam kvar i stugan en tid, efter att modern gått bort. Han har mörkt krulligt hår och är brun i skinnet. Barnen har ärvt sin mors mörka utseende. ❄️

Stugan övergår till Anders och Almas barn som använder den till sommarbostad. Den bränns senare ner i samband med att grusbolaget bygger väg över markerna. Ruiner finns kvar i den nordöstra kanten av tomten, upp mot berget. Och kanske någon liten tanig syrenkvist fortfarande blommar under mörka granars skugga.🌲🌿

Källor:
Edvardsson, A-L. (2020) Fattigmansland: Om torp och backstugefolk i Ucklum
Edvardsson, A-L. (2020) Livet som barfotatös: Minnen från Ucklum
Samtal med:
Aina Risberg, Stubberöd
Bertil Carlssona, Sköldunga
Märta Hilmersson, Berg

I kväll träffas 20 tisdagsvandrare vid Sköldunga hembygdsmuseum för att delta i vårterminens sista vandringsäventyr. 🚶‍♀...
26/05/2026

I kväll träffas 20 tisdagsvandrare vid Sköldunga hembygdsmuseum för att delta i vårterminens sista vandringsäventyr.
🚶‍♀️🚶🚶‍♂️🚶🚶‍♀️🚶🚶‍♂️🚶🚶‍♀️🚶🚶‍♀️🚶🚶‍♂️🚶‍♀️🚶‍♀️🚶‍♂️🚶🚶🚶🚶🐕

Kvällen är gråmulen och lite småkylig när vandrarna ger sig i väg på den gamla landsvägen ner till Sköldunga dal där ån lite försiktigt porlar fram utan något större vattenflöde; markerna är torra. Alla håller siktet inställt på den blå himlen som tittar fram mellan gråmolnen uppe i norr. Lite högre upp i backen korsas länsvägen och Valfrids-Bertils hus passeras.

Färden fortsätter uppför Hallelira på den gamla landsvägen där de gamla stengardisterna står kvar vid vägkanten. Här uppe på Hallen ligger platsen för Tönneröds gamla soldattorp, även om den gamla ladugården numera är påbyggd och den lilla torpstugan sedan länge är borta. 🏡

Det lilla röda torpet i vägkanten passeras och snart korsas gränsen till Södra Huveröds by. Nu fortsätter den gamla landsvägen in på det område som kallas för Banken. Här fanns förr i tiden flera torpstugor. Strax efter den stora moderna charklokalen gör vandrarna en liten besvärlig avstickare västerut, över ett mindre avverkningsområde, till ett något svårtillgängligt torp här på Banken. Det kallas för Trons, efter förste bosättaren Johannes Tronsson som bott här med sin familj kring sekelskiftet år 1900. Den röda torpstugan står märkligt nog kvar som ett avsides och övergivet minne från förr. En torpbyggnad som utan nämnvärd modernisering bevarats genom årens gång även om förfallet inte är långt borta. 🏡

Det blir återgång in mot byn som nu har andra bosättare. Vägen leder så småningom ut till länsväg 650. Nu blir det gång på asfalt en liten sträcka innan länsvägen korsas och vandrarna kommer in på den gamla landsvägen mot Stubberöds by, en mycket gammal väg som förr ledde till Lilla Edet.

Långt tillbaka i tiden, för cirka 200 år sedan och ännu längre bakåt låg socknens gamla skogsvaktarboställe här som på sin tid var en enda stor gård. Gårdsbyggnaderna var då belägna borta i kohagen där det nu står en gammal knotig och grå ask. Gården delades i början av 1890-talet i tre gårdar, varav en på senare år försvunnit ner i grusbolagets stora slukhål. 🐄

Här i Stubberöd är stormens förödelse stor med avslitna stubbar som vittnar om naturens obevekliga krafter. Landskapet är märkbart förändrat och vyerna ligger öppna. Timret ligger i stora högar utefter vägarna i väntan på transport till sågverket. Vandringen fortsätter genom byn och viker av ner till Rishagerödvatten. Här ligger den sommargula moderniserade torpstugan Änghagen eller Fagerbergs som man säger. Alla trampar nerför grässlänten till stranden där det blir en stunds vila. Nu är nog alla varma och svettiga; solen har trängt sig igenom gråmolnen och himlen är blå. Hjärtumsgränsen går nära, bara någon meter ut i sjön och på andra sidan vattnet syns den vita villan som en ensam borg på höjden där borta i fjärran. Bryggan provas, håller den fortfarande för alla? Vandrarna testar, de bäst simkunniga längst ut. Den svajar betänkligt…💦

Vilostunden är till ända och koltrasten sjunger i skogsbrynet. Med tunga steg tar sig vandrarna uppför backen igen, vandrar över den försommargröna ängen och tar stigen upp till det gamla båtsmanstorpet Maden som är beläget på Sköldungas sida av stengärdsgården. Så vacker ligger den lilla röda stugan i kvällssolen. De vita syrenbuskagen blommar och de gamla aplarna i den gamla trädgården står i full blom. 🐓

Skogsvägen från Maden fortsätter fram till nästa gamla torpställe som kallas för Knuts på Mossen. En liten vit stuga som en gång i tiden tjänat som brännvinsbränneri på någon av gårdarna i Sköldunga, men sedan fått en lugnare plats här i skogsbrynet. Skogsstigen fortsätter på andra sidan gräsbacken där den ringlar fram mellan mjuka grönmossiga tuvor. Vandrarna tar sig ut mellan granruskorna vid platsen för Alma Cecilias torp på Mossen. Vi får höra de välkända berättelserna om Alma Cecilia som fött 10 barn varav ett i vedboden och hur hon till inbjudna gäster serverade kaffe med dopp som hämtades under sängtäcket.☕️🥧

Skogsvägen fortsätter söderut genom skogsmarken och följer Tjärnsjöns strand. På höjden ovanför våra huvuden svingar vindkraftverket sina vida vingar. Naturen är fridfull och endast tisdagvandrarnas småprat bryter skogens tysnad. Vid sjöns södersida står skogsmaskinerna mitt på vägen. Även här finns tydligen stormfälld skog längre upp i skogsbranten. Så bär det av utför Tjärnsjölid eller Åkärra lid som backen även kallas. Nedanför slänten har förr i tiden legat ett gammalt torpställe med namnet Åkärra, nu väl dolt under tät granskog. 🌲

Väl nere vid den dystergrå betongbyggnaden vid skogskanten, viker vandrarna av västerut. Sköldunga å porlar i väg under bron och kvarnen och Töseras gård passeras. Nu är slutmålet nära, bara den lilla stigen bort till hembygdsmuseet så har kvällsvandringen nått sitt slut.

Otroligt duktiga vandrare!!!💪💪💪
Resultat: 7,24 km och 2 tim 01 min.

I kväll har vi avslutat vårterminens sista tisdagsvandring. I demokratisk anda beslutas om en fortsättning till hösten. Ett stort tack till alla er fantastiska vandrare som följt med oss i vår. Utan er blir det inga vandringar. Önskar er alla en fin sommar så ses vi i höst. ❤

Gåva till Ucklums hembygdsföreningVi vill härmed sända ett stort tack för den oerhört generösa gåva som inkommit till Uc...
25/05/2026

Gåva till Ucklums hembygdsförening

Vi vill härmed sända ett stort tack för den oerhört generösa gåva som inkommit till Ucklums hembygdsförening. Gåvan är öronmärkt för renoveringen av vår förrådsbyggnad som är i stort behov av ny takbeläggning. Förrådet används framför allt för att bevara de föremål som inte platsar inomhus. Föreningen har erhållit bidrag från Thordénstiftelsen för en del av renoveringsprojektet, men denna gåva kommer förhoppningsvis att täcka resterande del av kostnaden. Vi är så tacksamma för alla som stöttar oss på olika vis.

Ännu en gång, stort tack. ❤️

Hallå alla tisdagsvandrare!  🚶‍♀️🚶🚶‍♂️      🏃‍♀️   I morgon kväll den 26 maj träffas vi kl. 18. 00 (prick) vid Ucklums h...
25/05/2026

Hallå alla tisdagsvandrare! 🚶‍♀️🚶🚶‍♂️ 🏃‍♀️

I morgon kväll den 26 maj träffas vi kl. 18. 00 (prick) vid Ucklums hembygdsmuseum i Sköldunga för vårens sista spännande vandringsäventyr.

Tisdagsvandringarna håller ett högre tempo än promenadtakt: cirka 6-9 km under cirka två timmar med korta kulturstopp i mycket varierad terräng. Det krävs god vana att vandra i skog och mark.

Adress: Sköllunga 305
Sväng in vid skyltarna: Effektiv betong, Herkules, Bergtäkt, Ucklums grus.
Parkera på grusplanen vid infarten.

Inget medlemskrav, ingen föranmälan och ingen avgift.
Arrangeras i samarbete med Studieförbundet/Vuxenskolan.

Välkomna! 😀😀😀

Följ med på kulturvandring till stenstugebyn 🚶‍♀️🚶🚶‍♂️Vi vandrar i lugnt tempo till stenstugebyn belägen i Ucklums södra...
24/05/2026

Följ med på kulturvandring till stenstugebyn 🚶‍♀️🚶🚶‍♂️

Vi vandrar i lugnt tempo till stenstugebyn belägen i Ucklums södra skogsmark. På vägen besöker vi de torpruiner som finns kvar efter fattigfolket som en gång i tiden levde här. Vandringen är totalt cirka 7–8 km lång i kuperad terräng och du bör ha god vana att vandra i skog och mark. Medtag egen matsäck så fikar vi på lämplig plats. Räkna med att vandringen tar åtminstone 3-4 timmar.

Tid: Lördag 30 maj kl. 10.00
Samling: Torssons lada i Törneröd
Adress: Törneröd 517

Vägbeskrivning:
Sväng in på Västerlandavägen vid tappen i Ucklum. Följ vägen cirka 400 meter, sväng höger vid skylt Dahl. Följ vägen cirka 1 km, sväng vänster i vägkorsningen mot Södra Röd. Följ vägen cirka 600 meter, sväng höger mot Törneröd i vägkorsningen vid den blå busskuren. Första gården på höger sida – parkera på backen vid ladan.

Inget krav på medlemskap, ingen föranmälan och ingen avgift.
Vandringsledare: Ingegerd Edvardsson
Arrangeras i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan.

Välkommen! 😀😀😀

Adress

Sköllunga 305
Ucklum
44494

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Ucklums Hembygdsförening postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Organisationen

Skicka ett meddelande till Ucklums Hembygdsförening:

Dela