20/10/2026
Denna mörka och mulna oktoberkväll samlas 18 vandrare vid Ucklums hembygdsmuseum (Sköldunga skola) för terminens sista tisdagsvandring. Nu till helgen börjar vintertiden och kvällarna blir med ens så kolmörka. 🍁
🚶♀️🚶🚶♂️🚶♀️🚶🚶♂️🚶♀️🚶♀️🚶🚶♂️🚶♀️🚶🚶♂️🚶♀️🚶🚶♂️🚶♀️🚶
Hela naturen är i kväll som en tavla i alla höstens varma kulörer där man inte riktigt kan se sig mätt. Regnet börjar droppa ner från den mörka himlen. Vandringen börjar på stigen bort mot Töseras gård som nu står så öde med svarta och tomma fönster. Den gamla kvarnen passeras och även bron där bäcken forsar fram på sin långa slingriga färd mot Hällungen. Färden fortsätter genom tallskogen bort mot socknens i särklass tristaste och gråaste betongbunker som på senare år etablerats här invid den vackra vägen upp till Kvarndammen, för tillverkning av betongblock. 🍂
Vandrarna viker av norrut, uppåt Åkärra lid eller Tjärnsjö lid som man också säger. Granskogen står hög på båda sidor om vägen och bäcken från Tjärnsjön hörs porla när den ger sig av utför slänten. Det behövs en liten andningspaus här uppe vid backens slut. Inte för att backen är brant, utan kanske mer för att vandrarna håller ett högt tempo uppför den långa liden.🚶♀️🚶 🚶♂️
Strax är alla uppe vid Tjärnsjöns strand vars vattenspegel ligger mörk och vågar sig i kväll. På berget ovanför svingar sig vindkraftverkets enorma vingar runt med sina swoschande blåsljud. Vägen fortsätter utefter stranden, går över myrmarken där porsen frodas i dikeskanten. Härligt är det att smula porsblad i fingernyporna och känna doften av skogsmark. Mörker och regn faller från himlen.
Vid vägskälet kommer en travhäst med tränare i mörkret som stannar upp och hälsar på vandrarna. Sedan fortsätter vägen åt norr och fram till Mossen där Alma Cecilias stuga låg. Vi får höra berättelsen om henne innan vandrarna letar upp stigen mellan granarna och fortsätter trampa över slintiga rötter i mörkret. Stigen mynnar ut vid ytterligare ett torp på Mossen och stugan som finns kvar här används under sommartid. 🐎🏡
Det är fin skogsväg bortåt Maden där nästa torpställe är beläget som för länge sedan var ett båtsmansstorp. Nu är det moderniserat och bebott permanent. Ljusen lyser i fönstren och detta är Sköldungas sista utpost åt norr. 💡
Vid stenhagen tar Stubberöds mark vid och det blir vandring genom det område som föll för stormen Dave i början på april. Markerna är öppnare, men det är lite svårt att orientera sig i mörkret. Det lyser framme i Stubberöds by och torpet Lersika passeras innan backen upp till ödegården. 🌲
En gång i tiden var Stubberöd ett skogsvaktarboställe som ägdes av kronan. Den enda gården låg då längre bort i kohagen där det nu står en gammal ask invid stenhagen, som fortfarande minner om den tiden. Här bodde skogsvaktmästaren som vaktade socknens skogar mot rovdjur och olovlig avverkning. Den siste riktige skogsvaktaren här var Peter Norberg som var gift och hade många barn. Han och sönerna bröt upp nya marker på gården. Han blev änkling på gamla dagar och gifte om sig med en många år yngre dam som han fick två söner med, strax innan han dog av ålderdom. Hans andra hustru hamnade i flera blåsväder och åtalades på Smedseröds tingshus på grund av att hon bland annat försnillat viktiga dokument och sålt skog olovligt på kronans mark. Hon dömdes till och med till en tids fängelse. 🌲💃
Färden fortsätter den gamla bygatan fram till länsväg 650. Denna bygata var långt tillbaka i tiden den allmänna vägen till Lilla Edet. Det blir en kortare promenad utefter landsvägskanten, men vandrarna syns bra i mörkret med sina mestadels gröna västar, reflexer och ficklampor. De sneddar in på den gamla landsvägen vid Banken på Södra Huveröd, släntrar i väg söderut förbi gamla torpplatser och beteshagar, passerar det tidigare soldattorpet på Hallen under Tönneröd och fortsätter nerför Hallelira där väggardisterna oavbrutet vakar över förbipasserande. 🔦
Snart är alla ner vid Valfrids-Bertils tidigare stuga i Sköldunga dal, där korsas länsvägen återigen och vandrarna försvinner ner på den gamla landsvägen ner i dalen. Sköldunga å passeras och nu ligger hembygdsmuseet alldeles uppe i backen: den gamla byggnad där så många av tidigare generationers barn gått i skola. Vandringen är nu till ända och slutmålet är nått.
Superduktiga vandrare som hängt med under terminen.💪💪💪
Resultat: 6,11 km och 1 tim 25 min.
I kväll har vi avslutat höstterminens sista tisdagsvandring. I demokratisk anda beslutas om en fortsättning av vandringarna till våren. Ett stort tack till alla er fantastiska vandrare som följt med oss under hösten. Utan er blir det inga vandringar. Vi ses till våren igen.❤