30/05/2026
Folket på Mossen 👫👫👫
På Sköldunga Övergårds mark finns ett markområde som kallas för Mossen. Det är beläget nordöst om Tjärnsjön. Förr gick en gammal väg från Sköldunga by, utefter västra sidan om Tjärnsjön, fram till Mossen. Men den vägen är nuförtiden näst intill oframkomlig. Numera tar man sig dit via grusbolagets vägar eller på skogsväg via Stubberöd. På Mossen bryts under andra delen av 1800-talet upp tre torp. Alla tre familjerna på boplatserna har familjär anknytning till varandra. 🏡🏡🏡
De allra första torparna på Mossen är Gustaf Olsson och hustrun Johanna Maria Andersdotter. Gustaf är född på torpet Ladtegen under Norra Huveröd, alldeles intill gränsen mot Amdal. Johanna Maria Andersdotter är född på Broan under Dal Östergård. De har växt upp under fattiga förhållanden och de ingår äktenskap en kall januaridag år 1876. Gustaf är sjöman och paret har lyckats skaffa sig ett förpantningstorp inne på Mossen. Det innebär att torpet arrrenderas på viss tid, ofta 49 år, mot en pantsumma och ett visst antal överenskomna dagsverken per år på den gård varunder torpet är beläget. 🌾🐄
Gustafs och Johannas torp på Mossen:
Koordinat: N58°07.338 E012°00.314
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'20.3%22N+12%C2%B000'18.8%22E/@58.1223,12.0026584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1223!4d12.0052333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D
Paret bor inhyse på Sköldunga Övergård innan de flyttar upp till nordöstra kanten av Mossen, alldeles intill gränsen mot torpet Maden. Någon av gårdarna i Sköldunga, troligen Övergård, gör sig av med sitt brännvinsbränneri som flyttas till Mossen och byggs om till en stuga där familjen kan bo.🏡
Parets första barn föds i gårdshuset på Övergård i november år 1876, men avlider redan i januari året därpå. Men livet måste gå vidare. Gustaf och Johanna flyttar in på torpet år 1877 och markerna odlas upp. Det är ett slitsamt arbete vilket blir än tyngre eftersom Gustaf troligen är frånvarande periodvis på grund av sitt arbete på sjön. Det kommer att dröja ytterligare ett par år innan nästa barn föds: sonen Otto. Gustaf och Johanna får ytterligare ett barn som dock avlider efter ett par månader. ⚓️
Livet går sin gilla gång inne på Mossen och det visar sig att sonen Otto har ett visst förståndshandikapp, men han är duktig på att arbeta och hjälpa till i hemmet. Han arbetar som dräng i Ljungs socken under en tid, men återvänder hem. När föräldrarna går bort i början på 1920-talet får han arbete som dräng i Norra Grössby. Men han blir snart inskriven och bosatt på Försörjningshemmet i Norra Herrgusseröd. Därifrån fortsätter han arbeta som dagsverkare hos bönderna. Förpantningstiden på torpet bör ha gått ut, och torpet övergått till andra ägare, men han går ändå regelbundet hem en gång i veckan för att titta till stugan. Det påstås att han har en stor mustasch.
Anna Lisa Edvardsson arbetar på hösten år 1940 på försörjningshemmet. Hon berättar om Otto:
” Otto bar vatten. Det måste hämtas i en källa på Enoks gård. Otto var både snäll och villig att hjälpa till, men det tog alltid en god stund innan han kom i väg. Han stod på tröskeln och såg på sitt fickur och talade om hur stark han var. Jag stod vid spisen och rörde i grytorna och lyssnade på honom. Han behövde ett uppmuntrande ord då och då. Det hela slutade nästan alltid med att Ryberg satte ner de fyllda vattenämbaren på golvet framför Otto och försvann igen lika tyst som han kommit. Då brukade Otto lämna dörrposten.” 💪🪣🪣
Torpet på Mossen övertas av torparen på Madens barn som använder stugan som sommarbostad. Den finns fortfarande kvar, men är kanske ombyggd.
Ett par år efter att Gustaf och Johanna bosatt sig på Mossen bryter Gustafs syster Beata Olsdotter och hennes man Olof Andersson upp en ny torpplats på Mossen. De bygger en mycket liten stuga alldeles vid Trollebergas fot och odlar upp ett gärde i västra kanten på Mossen. Beata har dottern Ida Kristina från ett tidigare äktenskap. Paret får inga gemensamma barn. Olof kallas för Olle och han kallas även för Skrälldus-Olle. Dottern Ida Kristina arbetar i Göteborg några år, men återvänder hem och ingår äktenskap med sin kusin, Edvard Engström. Hans mor är syster till syskonen Gustaf och Beata på Mossen. De bor i stugan på Mossen en tid där första barnet föds innan de får sin bosättning på torpet Lässebacken under Sköldunga Övergård. 🐄
Olle och Beatas torp på Mossen:
Koordinat N58°07.178 E012°00.164
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'10.7%22N+12%C2%B000'09.8%22E/@58.1196333,12.0001584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1196333!4d12.0027333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D
Skrälldus-Olle avlider år 1899 och änkan flyttar hem till dottern Ida på Lässebacken. Stugan brinner senare ner och grusbolaget bygger många år senare en väg rakt över torpmarken. Det finns en liten rest kvar av en ruin, alldeles bredvid grusvägen, där grusvägen börjar klättra uppför den branta backen till Trolleberga åsrygg.
Det måste vara en trygghet att familjerna bor så nära varandra. Att kunna hjälpas åt i livets svårigheter och att ha någon att dryfta livets vardagligheter med. Syskonen Gustaf och Beata har även systern Johanna Olsdotter nere på Källtorp (Furses) i Sköldunga, gift med Johan Olausson Fur.
Efter en del år på Mossen bor familjerna fortfarande kvar när nästa bosättare kommer år 1893. Det är Anders Olsson med hustrun Alma Cecilia Eliasdotter. Anders är systerson till både Gustaf och Beata på Mossen. Han är född i Rishageröd och Alma är född i Daffinseröd, men uppvuxen på Almetorpet i Stubberöd. Hon har innan äktenskapet fött ett barn utom äktenskap som avlider efter ett par år. Anders och Alma ingår äktenskap år 1894. De sätter upp torpbyggnader i östra kanten av Mossen som gränsar till morbror Gustafs torpmark och de odlar upp markerna kring torpet. 🐄🌾
Anders och Alma Cecilias torp
Koordinat: N58°07.259 E012°00.332
https://www.google.com/maps/place/58%C2%B007'15.5%22N+12%C2%B000'19.9%22E/@58.1209833,12.0029584,370m/data=!3m2!1e3!4b1!4m4!3m3!8m2!3d58.1209833!4d12.0055333?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDUyNS4wIKXMDSoASAFQAw%3D%3D
Familjen får nio barn som föds här inne på Mossen, varav ett barn avlider s*x år gammal av difteri, en fruktad sjukdom som framför allt förefaller att drabba barn. Sjukdomen uppvisar symtom som feber, slemhosta, blodig snuva och andningssvårigheter. Den räknas som en av de stora dödliga barnsjukdomarna och kallas även stryparsjuka eller äkta krupp. Ej att förväxla med den betydligt lindrigare sjukdomen falsk krupp. Difteri ingår nuförtiden i vaccinationsprogrammet.💉
Vid ett tillfälle när Alma går ut till vedboden för att hämta ved, så kommer hon tillbaka en stund senare med ett nyfött barn insvept i förklädet. Familjen brukar även marken inne vid moster Beatas senare nerbrunna torpställe på Mossen. De bär hem skörden i stora lakan. Alma lägger någonstans ut stenar att gå på och säger att de går på trottoaren. 🪓🌾
Det är fattigt i stugan och det är inte alltid det finns bröd att skicka med barnen till skolan. Men potatis har de för det mesta. Alma brukar gå barnen till mötes på deras hemväg från skolan. Hon har då med sig potatis som de kan äta så de orkar gå hem. I mitten av 1920-talet blir familjen ensamma torpare här inne. Närmaste bosättning är torpet Maden under Sköldunga Övergård som är bebott. 🥔🥔🥔
Anders Olsson avlider i midsommartid år 1926. Sonen Josef stannar kvar i stugan hos mor Alma när hon blir änka. Han arbetar som dagsverkare på gårdarna. Han är vid ett tillfälle på Kierkemanns gård i Tönneröd som då förvaltas av Anna-Lisa Edvardssons familj. Hon berättar:
´Jag minns en gång under krigsårens brödransonering, Josef var hos oss på dagsverke. Det var i vårens bråda tid. Han ville gå hem så pass tidigt att han kunde hinna till ’affären i gata’ innan den stängde, för där kunde han ibland komma över någon limpa kupongfritt bröd som inte var så färskt. Men det var i alla fall bröd och den varan var det ont om i den fattiga torpstugan på Mossen. Jag höll på att baka den där eftermiddagen. Josef var en duktig arbetare och en timma till behövde vi honom mer än väl. Jag lovade honom bröd om han stannade. Josef blev glad. Han fick ett par limpor med sig hem. Han
tackade och sa:
– De är ju både färska och kupongfria, nu blir mor nöjd.” 🍞🍞
Gertrud Risberg, husmor i Stubberöd, är vid ett tillfälle och hälsar på i stugan hos Alma, när hon själv kommer till Ucklum som ung stadstös från Göteborg. Hon minns henne som liten och krum i kroppen, med svart hår och mörkt skinn. Hon bjuder in Gertrud i stugan som kanske inte håller bästa hygienen. I spisgruvan i köket kokas kaffet i en kittel på en trefot av järn. Kaffedoppet hämtas under en filt i sängen. ☕🥧
Alma avlider i juletid år 1946 i en ålder av 78 år. Sonen Josef bor ensam kvar i stugan en tid, efter att modern gått bort. Han har mörkt krulligt hår och är brun i skinnet. Barnen har ärvt sin mors mörka utseende. ❄️
Stugan övergår till Anders och Almas barn som använder den till sommarbostad. Den bränns senare ner i samband med att grusbolaget bygger väg över markerna. Ruiner finns kvar i den nordöstra kanten av tomten, upp mot berget. Och kanske någon liten tanig syrenkvist fortfarande blommar under mörka granars skugga.🌲🌿
Källor:
Edvardsson, A-L. (2020) Fattigmansland: Om torp och backstugefolk i Ucklum
Edvardsson, A-L. (2020) Livet som barfotatös: Minnen från Ucklum
Samtal med:
Aina Risberg, Stubberöd
Bertil Carlssona, Sköldunga
Märta Hilmersson, Berg