25/05/2026
Clios vänner
anordnade den 20 maj release av Tomas Anderssons bok Älven Norden och Göta älv från forntid till 1473 med påföljande föredrag av författaren.
Besökarna hade inbjudits till mingel med alkoholfri dryck och bokförsäljning. Därefter inledde Lars Axelsson med att välkomna publiken, varefter anföranden hölls av Clios vänners f d ordförande Christer Löfqvist, f d vice ordförande Sten-Åke Gustafsson, Karin Stammarnäs, f d kulturchef i Trollhättan, och Christina Skarin, vd för Historiska media.
Tomas framförde tack till alla som möjliggjort bokprojektet.
Själva föreläsningen inledde han med fr9@ågan ”Vad är en älv?”. Vidare konstaterade han att Göta älv är det mest bortglömda centrala vattendraget. Man kan jämföra med exempelvis de mångbesjungna floderna Rhen eller Donau. Han har levt med Älven hela sitt liv med dess olika miljöer och insett att många böcker skrivits längs älven, men att en sammanhållande berättelse inte gjorts tidigare.
Tomas sade sig vilja presentera sin bok med nedslag här och var. I början av den berättar han, att fåran till Älven uppstod som en sprickbildning för 1800 miljoner år sedan, ett svindlande tidsperspektiv.
Nästa avsnitt Tomas valt att tala om handlar om istidens upphörande för drygt 10000 år sedan. Smältvattnet från glaciärerna gjorde att havsnivån steg samtidigt som den nedtryckta landmassan höjde sig. Under en period utgjorde Doggerland en landbrygga mellan Brittiska öarna och Sydskandinavien. Jägare kom, när isen drog sig tillbaka. Hällmålningen i Tumlehed på Hisingen sägs vara från 4200 - 2500 före Kristus och innehåller motiv från en fångstmiljö. Med bronsåldern, ca 1800 f Kr, var jordbruket etablerat. Genom modern genteknik har visats att invandring skett från Balkan. Överhuvudtaget har bevisats att forntida människor rört sig över vidsträckta områden. Hällristningarna, med motiv av skepp, indikerar att stora förändringar skett 1100 – 500 f Kr, då Vänernstranden och Götaälvdalen framträder som en av de viktigaste transportlederna mellan kust och inland.
Ett annat kapitel handlar om det riksbekanta Vitteneguldet, ringar som tillverkats under några århundraden före och efter år 0 – det största guldfyndet i Sverige som kan knytas till en boplats. Ursprungligen kom föremålen från kontinenten, de var skadade och deformerade, innan de hamnade i jorden. Det talar för att de inte primärt betraktades som värdesaker, utan att det var guldet i sig som var av intresse. Vitteneboplatsen är nu uppgrävd och analyserad. Kol-14-dateringar har kunnat visa att folk levt och verkat på platsen mellan cirka år 100 och 800.
Ett avsnitt i Älven behandlar hallkulturen. Ett samhälle, som hårdnade under romersk järnålder och folkvandringstid, gynnade framväxten av en ny maktelit, vars ledare höll hov i långhusens hallar. (I bland annat Nödinge och Starrkärr har påträffats långhus.) Två hallbyggnader har hittats i närheten av Marberget: en i Ytterby och en i Osbacken mellan Nol och Alafors. Auditoriet uppmanades att läsa Gunnar D. Hanssons översättning av Beowulf för att bilda sig en uppfattning om hur hallkulturens toppar levde. Denna hjältesaga utspelas i södra Skandinavien.
Slutligen kan sägas, att inblickar i ett stort antal avsnitt i boken väckte vetgirighet beträffande exempelvis handelsplatsen Köpingen (strax norr om Slumpåns utlopp i Älven i Trollhättans kommun), Äskekärrskeppet, Vite Krists närmande eller städerna Lödöse och Kungahälla. Vi fick en känsla av att bo i ett, historiskt sett, betydelsefullt område.
