25/08/2026
Kammarmusikfestival i Allhelgonakyrkan 2026 (4).
Det här årets rika kammarmusikfestival nådde under söndagen sin sista dag, som i stort sett var utsåld. Stora varma förväntningar i den likaledes varma kyrkan, som inte kunde ventileras som vanligt, av ett ovanligt skäl: en cembalo stod på paradplats, känslig för temperaturväxlingar, nystämd och redo för Gregory Lloyd, som på detta instrument inledde eftermiddagen, med två verk från skilda epoker.
Dagens motto var “ryskt, spanskt, franskt och nästan Bellman”, eftersom visdiktaren lånade en känd melodilinje till en av sina mest spelade visor, nämligen Fredmans Epistel nr 9, med inledningen "Käraste bröder, systrar och vänner" - en melodi som är direkt hämtad ur den ståtliga “Drottningholmsmusiquen” av Johan Helmich Roman. Lloyd framförde en hela sviten nr 12 I e moll BeRi 236 av Roman på sin cembalo, ett instrument med lite hyss och ljud för sig, en underhållning man fick på köpet till den fina musiken.
Manuel de Fallas cembalokonsert sedan, ofta kallad Konsert för cembalo och fem instrument. Den räknas som första moderna konserten för instrumentet, beställd av den polsk-franska pionjären Wanda Landowska, som dock blev lite besviken över den ganska kärva musiken med minimal solistroll. de Fallas val var medvetet och använde äldre, strama melodier för att skapa något riktigt genuint spanskt, istället för en traditionella "vykortsbilden". Konserten framfördes av Anders Jonhäll (flöjt), Bengt Rosengren (oboe), Niklas Andersson (klarinett), Josef Alin (cello) och Gregory Lloyd (cembalo), nästan som i en procession av klanger. Inte ofta man får tillfälle att höra i verkligheten.
Efteråt följde en mer traditionell de Falla, sångcykeln “Siete canciones populares españolas” som sjöngs av sopranen Elin Rombo med Bengt Forsberg på piano. Rombo gestaltade de vardagligt folkliga sångerna med sedvanlig liv, märg och lust, understödd av Forsbergs temperamentsfulla klaver.
Sedan trädde vi in i ett nytt decennium, när violinisten Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg på piano tog sig rytmiskt an en musik, som tycktes vara samma andas barn som de Fallas cembalokonsert nyss. Vi fick höra Stravinskijs neoklassicism som renast, där den syftar till klara, genomskinliga och självständiga stämmor. Nog ett verk, som, i all sin stramhet, kan vara ganska svårt att fylla med liv. Dock inte i Allhelgonakyrkan.
Efter pausen tolkades Sergej Prokofjevs Cellosonat opus 119 av cellisten Amalie Stalheim, som berättade om verkets tillkomst och även sitt instrument, som hade varit Mstislav Rostropovitjs ägo en gång. Utan honom hade Prokofjev sannolikt inte skrivit och bearbetat om så fina verk för cello som han gjorde i slutet av sitt liv. En tolkning med både finess och variation, sekunderad av Bengt Forsbergs livaktiga piano.
Som festivalens sista verk och avrundning gnistrade Francis Poulencs pigga Pianosextett FP100, där det både fanns dofter från varietér och drastiska vändningar. Ett tidigt verk där man ändå kände igen typiska gester från hans senare tid. Virtuost exekverad med tryck, detaljrikt med vackra och känsliga partier. Från scenen hörde vi Peter Friis Johansson (piano) och Radiosymfonikernas blåsarkvintett bestående av Anders Jonhäll, Bengt Rosengren, Niklas Andersson, Henrik Blixt och Hans Larsson.
Efter denna enorma satsning får vi dock inte nog, utan ser redan fram emot nästa års festival. Och alla andra lysande konserter i KVAHs:s regi eller gästspel, alltid med kvalitet musikalitet och upptäckarglädje.
Lördagen den 19/9 kl. 18.00 blir det “Ett musikaliskt porträtt i helfigur” med uppmaningen “Återupptäck Moses Pergament!”.
Och nog av Bengt Forsberg får vi heller aldrig, vill bara ha mer. Lördagen den 24/10 kl 18.00 framför han Bach-transkriptioner av bland andra Rachmaninov, Busoni, Godowsky och Rummel.
Välkomna!
