07/10/2026
Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter den 7 oktober 2023.
Vi minns hur dagen började med meddelanden och samtal. Vad händer i Israel???
Sedan bilderna på tv. Noa Argamani, upptvingad på en motorcykel, skrikande ”Döda mig inte!” Hon sträcker sig mot sin pojkvän Avinatan Or, som släpas bort med händerna bundna bakom ryggen av en grupp terrorister. Han är alldeles nära, men har ingen möjlighet att hjälpa henne. Bilderna spreds över världen.
Långsamt började vi förstå omfattningen av terrorattacken. Det tog veckor att identifiera de döda och få en tydligare bild av hur många som hade dödats.
Omkring 1 200 dödade.
251 kidnappade.
Därtill alla som skadades, traumatiserades eller förlorade sina föräldrar, sina barn, sin partner.
Vi lärde oss namn som vi sedan tänkte på varje dag. Noa. Hersh. Familjen Bibas. Vi följde deras anhörigas kamp, hoppades på goda besked och grät över de besked som ingen ville få.
Tre år senare finns det de som relativiserar det som hände. Vi vill kalla det för vad det var: en genomvidrig terrorattack och den största massakern på judar sedan Förintelsen. Det var den attacken som utlöste kriget.
I dag minns vi de döda. Vi tänker också på dem som överlevde, dem som kom tillbaka från fångenskap och nu försöker bygga upp sina liv igen.
Vi vill se Israel och dess grannar leva i fred och säkerhet. Vi vill att föräldrar ska få se sina barn växa upp och att människor ska kunna mötas utan rädsla.
Som vänskapsförbund vill vi bidra genom att skapa möten, bygga broar och hålla samtalen öppna. Vi tänker fortsätta arbeta för den framtiden.
