01/09/2026
Stödbrev för Mahbouba Ebrahimi
Vi skriver detta brev till stöd för poeten Mahbouba Ebrahimi.
Ingen av oss är obekant med omfattningen av det sexuella och könsrelaterade våld som är invävt i konstnärliga och litterära miljöer. Patriarkala strukturer, som reproduceras genom maktnätverk, medhåll och grupplojalitet, bidrar återkommande till att marginalisera kvinnor och queera personer. Män inom dessa kretsar kan, genom sitt konstnärliga och litterära anseende och de lojalitetsnätverk som omger dem, ofta få ett slags skyddat handlingsutrymme där olika former av sexuellt och könsrelaterat våld kan utövas. De kan samtidigt räkna med att sådana maktutövningar sällan kommer att få några allvarliga konsekvenser.
Samtidigt skapar ett samhällsklimat präglat av skuldbeläggning av utsatta ytterligare svårigheter och kostnader för dem som träder fram och berättar om sina erfarenheter. När en kvinna väljer att berätta ställer sig omgivningen – och i synnerhet de kretsar som är lojala med den person som anklagas för övergrepp eller trakasserier – ofta inledningsvis på den mäktigare partens sida, inte sällan under förevändning av ”neutralitet”. Frågor som Varför polisanmälde hon inte? Varför polisanmälde hon? Varför berättade hon så sent? Varför berättade hon så tidigt? Vad hade hon på sig? Vad gjorde hon själv? och otaliga liknande frågor utgör i slutändan en reproduktion av de myter och stereotypa föreställningar som omgärdar sexuellt och könsrelaterat våld. De är en del av samma mekanism.
Vi är också väl medvetna om att dessa händelser inte är enstaka eller isolerade, utan följer återkommande mönster av våld och maktutövning. Många berättelser når aldrig offentligheten. Bakom många offentliga vittnesmål finns andra berättelser som endast har kunnat berättas inom privata och trygga nätverk och som ibland har burits i tystnad under många år. Men dessa berättelser finns med oss, och vi glömmer dem inte.
Vi är samtidigt medvetna om komplexiteten kring sexuellt och könsrelaterat våld, särskilt när rättsväsendet blir involverat. I många sådana situationer saknas vittnen. Även när vittnen finns kan lojalitet med gruppen eller den utpekade personen, liksom institutionaliserad misogyni, bidra till att vittnen avstår från att träda fram och att den utsatta avstår från att göra en polisanmälan eller väntar med att göra den. Att hänvisa till rättsväsendet kan emellertid inte användas som ett sätt för föreningar och institutioner att frånsäga sig sitt eget ansvar. Institutionellt ansvar kan inte ersättas av rättsligt ansvar.
Varje förening och institution, särskilt i ett land som Sverige, har ett ansvar att aktivt verka för att skapa trygga miljöer för kvinnor och queera personer. Det innebär bland annat att ha tydliga riktlinjer och rutiner för att förebygga och hantera mobbning samt sexuellt och könsrelaterat våld, att ta uppgifter om sådant våld på allvar och att upprätthålla tydliga gränser för vilka beteenden som inte accepteras. Tystnad, passivitet och att söka skydd bakom föreställningen om ”neutralitet” kan i sig bli delar av de mekanismer som reproducerar våld och bidrar till att personer som utsätter andra undgår ansvar och konsekvenser.
Vi står bakom denna berättare och alla andra som träder fram med sina berättelser. Vi tror på dem och vägrar att underordna oss samhällets patriarkala strukturer och maktnätverk. De som i framtiden väljer att berätta måste veta att det finns människor som lyssnar på dem, tror på dem och står vid deras sida.
Att skapa trygga rum där människor kan berätta om sina erfarenheter är en del av vårt feministiska ansvar. Det är ett ansvar vi aldrig kommer att avsäga oss.
Undertecknare
Nasrin Ebrahimi – sociolog, kvinno- och barnrättsaktivist
Parvin Ashrafi – ansvarig för sidan Kvinnans röst & medlem i Kvinnors Nätverk
Hadi Nazari – medlem i Kvinnors Nätverk
Khojasta Elham – Master inom genusvetenskap och poet
Hasina Borgan – konstnär
Najia Hanifi – afghansk-kanadensisk feminist
Aziza Khairandish – ordförande i Women Social Equality Organization (WSEO)
Talaya Rawak – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO), masterexamen i komparativ politik
Amazon Rezaei – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO)
Shahrbanoo Sadat – filmskapare
Tahera Sajjadi – aktivist inom Women Social Equality Organization (WSEO)
Saeima Sultani – feministisk aktivist
Mursal Sayas – författare och verksamhetsansvarig för podcasten Shakar
Niloofar Safoura – författare och samhällsaktivist
Marjan Alipour – aktivist för jämställdhet
Mojdeh Alipour – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO)
Helen Farman – samhällsaktivist, doktor i naturvetenskap
Aref Farman – författare
Somaya Faizi – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO)
Leila Qaraee - ordförande i Kvinnors Nätverk
Zalmay Kave – författare och poet
Katayoun Keshavarzi – sociolog och feminist
Farzana Karimi – samhällsaktivist
Ameneh Karimian – kvinnorättsaktivist och astronomiingenjör
Salma Gol – aktivist inom kvinnorörelsen
Narges Mobarez – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO)
Ghazaleh Motamed – filmskapare och aktivist inom metoo-rörelsen
Nahid Mehrgan – författare och systemisk psykoterapeut
Mazda Mehrgan – poet och samhällsaktivist
Monira Hashemi – dramatiker och teaterregissör
Jamila Azimi – medlem i Women Social Equality Organization (WSEO)
Farzana Karimi – samhällsaktivist
Farinoush Alipour – samhällsaktivist
Nader Sani – lärare och vänsterpolitisk aktivist
Talajeh Nasiri – medlem i Kvinnors Nätverk
Narges Farehani – socionom
Nasia Rahmazai – medlem i Kvinnors Nätverk
Samt ytterligare 200 personer som hittills undertecknat uppropet.
