För att kunna beskriva vad en språkstörning är måste man först tala om vad som menas med språk. Många gånger blandas tal, språk och kommunikation ihop. Språket består av olika delar (se nedan), där talet (formen) utgör en av delarna. Talet är det som kommer ur munnen, det vi uttalar. Kommunikationen kan vara ett språk utan tal som t ex tecken, kroppsspråk, gester. Språket består av olika delar:
Form - Formen är det som syns och hörs mest eftersom det har med uttal och grammatik att göra. Det handlar om att kunna böja orden rätt, att sätta dem i rätt ordning, att bygga meningar. Det innebär också att kunna höra skillnad på ord för att kunna göra skillnad mellan olika uttal. Det handlar också om att munmotoriken är utvecklad så att alla ljuden i orden går att uttala rätt. Innehåll - Språkligt innehåll (semantik) är begrepp och ordförråd. Att dela in begreppen i färg, form och antal och kunna göra kategoriseringar som t ex fordon, kläder osv. Ett ordförråd behövs för att kunna uttrycka sig och förstå budskap, vad andra säger. Användning - Hur användningen (pragmatiken) av språket går till är själva grunden för språket. Det innebär att det finns en mängd regler för hur vi kommunicerar och som gör att kommunikationen eller samspelet med andra underlättas. Det handlar om turtagning, att hålla en röd tråd i samtalet, att kunna ta den andres perspektiv, att ha en vilja att kommunicera, att ställa frågor, att förstå hur mycket motparten behöver veta för att kunna förstå budskapet. Ett barn med språkstörning har svårigheter med formen eller innehållet eller användningen. Ofta är det en kombination av alla dessa delar. Källa: Information hämtad från Specialpedagogiska skolmyndighetens hemsida www.spsm.se
