Kontempel

Hem
Sverige
Stockholm
Kontempel

Vägbeskrivning Webbplats Kontakta organisationen

Ett forum för existentiella och andliga frågor, grundat av prästen och författaren Olle Carlsson med flera. Varmt välkomna!

Verksamheten bjuder in till både fysiska och digitala samlingar. "Många upplever en stark ensamhet och tomhet mitt i överflödeskulturen som leder oss in i en jakt på upplevelser, konsumtion och missbruk för att fylla vårt behov av kärlek och tillhörighet. Vi behöver alla ett sammanhang där vi på olika sätt kan vara inspirationskällor för varandra. Dessutom är samarbete vår enda möjlighet för att kunna rädda den här planeten." Olle Carlsson (Präst, författare och initiativtagare)

17/10/2026

SÖNDAGSTANKEN – Vem tror du att du är?

Vi vill gärna att människor ska utvecklas. Men helst så att vi fortfarande känner igen dem.

Den tysta ska väl inte plötsligt börja säga ifrån. Den som alltid har ställt upp kan väl inte börja säga nej. Och den som har gjort bort sig får gärna ordna upp sitt liv, men behöver kanske inte tro att han har något att lära oss andra.

När Jesus kommer hem till Nasaret och börjar undervisa blir människorna först imponerade. Vilken klok människa! Men så kommer de på vem han är. Är det inte snickaren? Marias son? Vi känner ju hans familj.

Vem tror han att han är?

Det är något smärtsamt mänskligt i den där frågan. Vi kan bli så säkra på vilka andra är att vi slutar se dem.

Också Jesu familj har svårt att förstå honom. I evangeliet berättas att hans anhöriga tror att han har blivit galen. När hans mor och syskon söker honom vidgar han bilden av familjen. Också de som gör Guds vilja är hans bröder och systrar, säger han. Gemenskapen är större än släktskapet!

Att följa sin egen röst kan kosta på. Särskilt när de man älskar helst vill att allt ska vara precis som vanligt...

Och ibland behöver de inte ens säga något. Vi sköter invändningarna själva. Du brukar ju inte. Du kan väl inte. Vad ska folk säga? Och vem tror du att du är?

Bland alla de där rösterna kan det vara svårt att höra vad vi själva innerst inne tror och egentligen längtar efter. Kanske börjar det profetiska just där, i att lyssna efter vad Guds kärlek kräver av oss här och nu! Och våga handla efter det, även när någon höjer på ögonbrynen, osynliggör oss eller mansplainar..

Här i Grekland börjar vi nu en retreat. I Livsstegen övar vi på något ganska enkelt och ibland förvånansvärt svårt: att låta en annan människa tala till punkt. Vi lyssnar utan att rätta, kommentera eller genast berätta hur hon borde leva.

Då kan något hända. Någon säger det hon aldrig tidigare vågat säga. Någon upptäcker att det går att bli lyssnad på även när man inte har tänkt färdigt. Eller säger det alla vill höra. Det kanske behövs ett sådant rum för att vi ska kunna höra och uttrycka Guds röst.

Sådana rum behöver vi hjälpas åt att skapa. Vid köksbord, bland vänner och i våra gemenskaper.

Platser där vi får höra ihop utan att bli likadana. Och där ingen behöver vara fånge i den människa hon var igår.

Veckans fråga: Finns det någon sida av dig som du längtar efter att ge mer plats?

God bless!
Olle

Läs på bloggen: https://www.livsstegen.se/post/sondagstanken-vem-tror-du-att-du-ar

Veckans musik: Sjuttonde balladen – Cornelis Vreeswijk
https://open.spotify.com/track/7revw5bIOUgKYHhYaHyUkR

10/10/2026

SÖNDAGSTANKEN
Jag har så lätt att jämföra mig med andra och tänka på vad jag saknar och längtar efter, i stället för att vara glad och se allt det fantastiska som finns i mitt liv. Jag behöver verkligen öva mig i tacksamhet för ju bättre jag har det desto mer tar jag det för givet.

Ibland krävs det så lite för att våra ögon ska öppnas och vi ska se vad som egentligen är värt någonting; och vad som bara är jagande efter vind.

Måste vi verkligen tappa fotfästet eller förlora något vi älskar för att förstå hur mycket vi glömmer bort att vara tacksamma för?

I söndagens evangelium låter lärjungarna sin dåraktiga glädje få höras! Men vilka trodde de att de var och vad hade de att vara tacksamma för egentligen?

Veckans fråga: Tänk om din och min tacksamhet också skulle höras, hur skulle den låta då?

God bless! Olle

03/10/2026

SÖNDAGSTANKEN – Änglar ibland oss

Jag har aldrig sett en ängel. I alla fall inte vad jag vet.

En kyrkomusiker skulle öva i Allhelgonakyrkan i Stockholm en sen kväll. När hon kom in stod plötsligt en man längst fram i kyrkan, med långt lockigt hår och klädd helt i vitt. Hon blev så överrumplad att hon tappade notböckerna i golvet. Ett ögonblick hann hon tänka: Är det en ängel? Eller kanske Jesus själv?

Det visade sig vara Örjan från Örebro. Han var där för att öva eurytmi, en sorts rörelsekonst, och den vita dräkten hörde till.

Så kan det gå med änglar.

Ändå tycker jag om tanken på dem. Ordet ängel betyder budbärare. Och ibland kommer en människa in i våra liv med precis det budskap vi behöver: Du är inte ensam. Jag ser dig. Jag stannar en stund.

Vi vet hur mycket ett möte kan betyda. Ett hårt ord kan följa oss i åratal. Men det kan också vänligheten från någon som kanske aldrig fick veta vad den betydde.

Den som ringde när alla andra hade slutat fråga. Den som dukade fram en tallrik till. Den som orkade lyssna på samma sorg en gång till, utan att tycka att det var dags att gå vidare.

Sådana människor har många av oss mött. Kanske har vi också fått vara en sådan människa för någon annan.

Det finns en gammal tanke om att den som öppnar sin dörr kan få änglar till gäster utan att veta om det. Jag tycker om den påminnelsen. Vi vet så lite om varandra. Den vi går förbi kan ha något att ge oss. Den som verkar klara sig själv kan behöva oss mer än vi anar.

I en orolig värld kan ett telefonsamtal eller en extra tallrik kännas futtigt. Men för den som sitter ensam är skillnaden högst verklig.

Vi behöver inte ha ordning på hela vårt eget liv för att göra plats för någon annan. Ibland räcker det att säga: Kom, sätt dig här.

Tänk om änglar inte bara är ett metafysiskt väsen utan människor av kött och blod. Vem vet, nästa gång är det kanske Örjan från Örebro.

Veckans fråga: Har du mött en ängel?

God bless
Olle

21/09/2026

Symi i oktober – så fungerar det praktiska

Längtar du efter att komma iväg, men undrar hur resan och boendet fungerar? Här är det viktigaste inför våra två retreatveckor den 18–23 oktober 2026.

Hur reser jag dit?
Du bokar själv flyg till Rhodos och färja vidare till Symi. Från hamnen i Symi stad tar du dig till Panormitis kloster, exempelvis med förbokad taxi. Kontrollera anslutningarna åt båda hållen innan du bokar – en extra övernattning kan behövas.

Hur bor vi?
Vi bor på Panormitis kloster. Enkelrum med eget badrum ingår från söndag 18 oktober till lördag 24 oktober, även natten efter retreatens avslutning på fredagskvällen.

Vilken vecka ska jag välja?
Med Olle Carlsson går du Livsstegens tolv steg i en mindre grupp, med samtal, delning och reflektion. Pris: 9 400 kr.

Med Fotini Carlsson får din egen berättelse ta plats genom skrivövningar, eget skrivande och samtal. Du behöver inte vara en van skribent. Pris: 8 500 kr.

Vad ingår – och vad tillkommer?
Båda priserna inkluderar moms, respektive retreatprogram och boendet ovan. Flyg, färja, taxi eller annan transfer, måltider och eventuella extra hotellnätter tillkommer.

Får jag hjälp med planeringen?
Ja! Du kan ställa frågor redan före bokning. Efter anmälan får du kompletterande deltagarinformation och tillgång till gruppens Facebookcommunity, där du kan hitta reskamrater.

Läs mer och boka retreaten med Olle:
https://www.livsstegen.se/service-page/livsstegen-retreat-symi-3

Läs mer och boka skrivretreaten med Fotini:
https://www.livsstegen.se/service-page/livsstegen-skrivretreat-symi

Frågor? Skriv till [email protected].

Varmt välkommen!
Olle & Fotini

13/09/2026

SÖNDAGSTANKEN
I dag går Sverige till val. Vi väljer inte bara parti utan vilken värmd vi vill leva i.

Dagens evangelium handlar också om ett val. Marta får jobbet gjort - hon fixar, ordnar och håller ihop allt. Maria sätter sig ner och lyssnar till Jesus. Medkänslans röst. Och Marta har ju en poäng för någon måste duka och ta disken! Men Jesus är inte ett dugg imponerad av perfektion och prestation. Han frågar i stället: Vad är egentligen viktigast?

Den frågan gäller både vid valurnan och köksbordet. Vad väljer jag när min trygghet ställs mot någon annans frihet? När ungarna behöver min tid och jag hellre jobbar? När någon jag älskar behöver bli lyssnad på och jag istället fortsätter följa världsläget på skärmen? Vi väljer hela tiden.

Vi behöver inte fortsätta som vanligt. Vi kan stanna upp, sätta oss ner och börja om. Vi kan välja mod framför rädsla. Generositet framför misstänksamhet. Kärlek framför likgiltighet. Det låter mjäkigt och soft men är det inte. Kärlek kräver ryggrad.

Veckans reflektion
Hur kan jag väl välja kärlek och medkänsla framför rädsla och bekvämlighet?

Bön
Gud, ge oss mod att välja närvaro och kärlek istället för stress och rädsla. Hjälp oss att stanna upp och se vår medmänniska. Hjälp oss att se att vi faktiskt har ett val som handlar om något mer än höger och vänster. Amen.

God bless!
Olle & Fotini

05/09/2026

SÖNDAGSTANKEN
– Vi behöver varann

Det kostar att höra till. Ingen kyrka, förening, familj eller politisk rörelse tycker exakt som jag. Tack och lov. Vilken outhärdlig församling det skulle bli om alla var som jag!

Under mitt långa liv som präst har jag ändå valt att stanna kvar i kyrkan. Inte för att jag alltid hållit med (det vet alla som känner mig att det har jag verkligen inte!) utan för att jag tror på gemenskapen. På att stanna kvar, bråka ibland, lyssna, kompromissa och försöka igen.

Alternativet är ju att stå ensam och ha rätt och det blir just ensamt.

I veckan har vi fått hem två kattungar. Två små liv som far runt, undersöker världen, gör dumheter och sedan kryper ihop tätt intill varandra när de blir trötta. De verkar redan ha förstått något som vi människor ägnar ett helt liv åt att lära oss: det är tryggare att vara två.

Och kanske är det ungefär så enkelt.

Inte minst i valtider märks det här. Ingen rörelse rymmer allt jag tror på, ingen människa heller. Ändå behöver vi sammanhang där vi tillsammans försöker göra världen lite mänskligare.

Jag tycker om bilden av pilgrimen. Vi går på sätt och vis ensamma genom livet, var och en med våra frågor, våra beslut och vår egen väg till Gud. Men längs vägen slår vi precis som pilgrimen följe med andra. Någon delar sitt bröd, någon lyssnar och någon bär en när benen viker sig. Sedan går vi vidare.

Tron är personlig men den är inte privat. Och kanske är en av vår tids stora frestelser att först känna efter vart vinden blåser, vad alla andra tycker, innan vi vågar lyssna på det vi själva innerst inne vet.

Vi behöver inte vara överens om allt. Vi behöver bara sluta tro att kärleken klarar sig helt på egen hand.

Medkänslan behöver också organiseras.

Att fundera på:
Vilka människor behöver jag fortsätta gå tillsammans med, också när vi inte tycker likadant?

Bön:
Gud, hjälp mig att våga stå för det jag tror på
utan att ställa mig utanför.
Lär mig att både lyssna och tala,
stanna kvar och älska.
Amen.

God bless!
Olle

23/08/2026

SÖNDAGSTANKEN
Människan är viktigare än systemet. Livet är viktigare än reglerna.. Det är vad Jesus säger i söndagens evangelium.

Lärjungarna är hungriga, plockar några ax på sabbaten och genast finns det människor där som vet att så får man faktiskt inte göra. Jesus svarar: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.” Det är svårt att tänka sig en skönare och mer befriande mening.

Regler, traditioner, kyrkor, metoder och tolv steg kan vara fantastiska. De kan bära oss när livet är svårt, ge rytm när allt är kaos och hjälpa oss tillbaka när vi gått vilse. Men de är vägar. Inte Gud. Problemet börjar när vägen blir viktigare än människan som går på den.

Var duktig. Gör ingen besviken. Visa dig stark. Var till nytta. Skärp dig.
Och för Guds skull, vila inte för länge.
Efter ett tag behövs inga åklagare eller pragrafryttare utanför oss. Vi har skapat egna mobbare i vårt inre.

Det berättas om en gräshoppa som stängs in under ett glas. Den hoppar gång på gång mot taket och lär sig till slt hur högt den kan hoppa. När glaset tas bort fortsätter den ändå lika lågt. Jag vet inte om gräshoppor verkligen fungerar så. Människor gör det. Vi kan leva hela våra liv under tak som sedan länge är borta. Skuld. Rädsla. Gamla roller. Andras förväntningar. Föreställningen att vi måste förtjäna kärleken.

Det är det jag tror Jesus försöker säga. Att glaset är borta. Du behöver inte göra dig värdig livet. Du har redan fått det. Du behöver inte prestera dig fram till Guds kärlek. Du befinner dig redan mitt i den.

Frriheten är därför inte att göra vad som helst. Den är att steg för steg bli allt friarr från det som hindrar oss från att älska. Fri att vila när jag är trött. Fri att säga nej. Fri att säga förlåt. Fri att börja om. Frihet frpn religiösa regler.

Biskopen och författaren Martin Lönnebo, en av vår tids stora svenska andliga vägledare, skrev:
”Friheten är den tydligaste återspeglingen av Gud i våra liv. Och godheten är frihetens högsta val”.

Vi är friare än vi tror.

Reflektionsfråga:
Vilka regler är det dags att bryta mot?

Bön:
Gud, hjälp mig att skilja mellan det som bär mitt liv och det som begränsar det. Gör mig friare att älska, vila och leva. Amen.

God bless!
Olle

Adress

Kontempel, Mindepartementet, Slupskjulsvägen 38
Stockholm
11149

Webbplats

https://www.kontempel.se/

Aviseringar

Bli först med att veta: vi skickar ett mejl när Kontempel publicerar nyheter och kampanjer. Din e-postadress används inte till något annat, och du kan avsluta prenumerationen när som helst.