Kontempel

23/08/2026

SÖNDAGSTANKEN
Människan är viktigare än systemet. Livet är viktigare än reglerna.. Det är vad Jesus säger i söndagens evangelium.

Lärjungarna är hungriga, plockar några ax på sabbaten och genast finns det människor där som vet att så får man faktiskt inte göra. Jesus svarar: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.” Det är svårt att tänka sig en skönare och mer befriande mening.

Regler, traditioner, kyrkor, metoder och tolv steg kan vara fantastiska. De kan bära oss när livet är svårt, ge rytm när allt är kaos och hjälpa oss tillbaka när vi gått vilse. Men de är vägar. Inte Gud. Problemet börjar när vägen blir viktigare än människan som går på den.

Var duktig. Gör ingen besviken. Visa dig stark. Var till nytta. Skärp dig.
Och för Guds skull, vila inte för länge.
Efter ett tag behövs inga åklagare eller pragrafryttare utanför oss. Vi har skapat egna mobbare i vårt inre.

Det berättas om en gräshoppa som stängs in under ett glas. Den hoppar gång på gång mot taket och lär sig till slt hur högt den kan hoppa. När glaset tas bort fortsätter den ändå lika lågt. Jag vet inte om gräshoppor verkligen fungerar så. Människor gör det. Vi kan leva hela våra liv under tak som sedan länge är borta. Skuld. Rädsla. Gamla roller. Andras förväntningar. Föreställningen att vi måste förtjäna kärleken.

Det är det jag tror Jesus försöker säga. Att glaset är borta. Du behöver inte göra dig värdig livet. Du har redan fått det. Du behöver inte prestera dig fram till Guds kärlek. Du befinner dig redan mitt i den.

Frriheten är därför inte att göra vad som helst. Den är att steg för steg bli allt friarr från det som hindrar oss från att älska. Fri att vila när jag är trött. Fri att säga nej. Fri att säga förlåt. Fri att börja om. Frihet frpn religiösa regler.

Biskopen och författaren Martin Lönnebo, en av vår tids stora svenska andliga vägledare, skrev:
”Friheten är den tydligaste återspeglingen av Gud i våra liv. Och godheten är frihetens högsta val”.

Vi är friare än vi tror.

Reflektionsfråga:
Vilka regler är det dags att bryta mot?

Bön:
Gud, hjälp mig att skilja mellan det som bär mitt liv och det som begränsar det. Gör mig friare att älska, vila och leva. Amen.

God bless!
Olle

20/08/2026

Fortfarande platser kvar på denna fantastiska vandring. Boka på Kontempel.se

16/08/2026

Söndagstanken

Skulle man som präst idag bara antyda en del av det Jesus säger i söndagens evangelium om oss religiösa företrädare (om våra kläder, titlar och lusten att synas) skulle man nog bli korsfäst i kyrkan. Eller åtminstone bortplockad ur höstens schema.

Jesus går rakt på titlarna, hierarkierna och vår mänskliga förkärlek för att vara lite viktigare än andra. Han varnar för oss som gärna syns, blir hälsade på med lite extra respekt och som talar om för andra hur de ska leva.

Men det är förstås enklast att tänka att Jesus talar om någon annan. Om prästerna och biskoparna, om Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson. Eller om någon självgod människa som vi redan stör oss på.

Tyvärr tror jag att han också talar till mig.

Jag har ägnat större delen av mitt liv åt kyrkan och har inte alltid varit främmande för att stå längst fram, bli lyssnad på och få sista ordet. Men Jesus vänder som vanligt på allt:

”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.”

Det som gör en människa till ett föredöme – till någon som visar en andlig väg värd att följa – är inte hennes titel, ställning, karisma, snygga språk eller religiösa attribut. Det är hur hon tar hand om sin medmänniska. Inte vad vi kallas utan vad vi faktiskt gör.

Martin Luther formulerade paradoxen: En kristen människa är den friaste av alla och ingen underdånig – och samtidigt allas tjänare och underordnad alla.

Fri nog att inte längre behöva bevisa sin betydelse. Fri att älska och tjäna.

Reflektionsfråga:
På vilket sätt behöver jag bli mindre viktig för att någon annan ska få mer plats?

Bön:
Gud, befria mig från behovet av att vilja vara störst, bäst och vackrast – och från viljan att alltid ha rätt. Gör mig fri att se, älska och tjäna människan jag möter. Amen.

God bless!
Olle

13/08/2026

Nu börjar kokongen spricka... Sommarlovet går mot sitt slt och en helt ny termin väntar. Hur har din sommar varit?

12/08/2026

Välkommen!

🌿 EN VECKA. TVÅ SPÅR. SAMMA MÖJLIGHET ATT KOMMA NÄRMARE DET SOM ÄR VIKTIGT.I höst möts vi på Symi för en fördjupande vecka i Livsstegen – på klostret Panormitis, mellan havet, bergen och de gamla vandringsstigarna.Du väljer det spår som passar dig:✍️ LIVSSTEGEN SKRIVFör dig so...

02/08/2026

🩵

SÖNDAGSTANKEN
Augusti är en märklig månad. Fortfarande sommar men man anar redan hösten. Ljuset förändras. Kvällarna blir mörkare och snart stiger augustimånen över träden.

Jesus säger något annorlunda och befriande - ingenting är egentligen vårt. Inte tiden. Inte barnen. Inte huset. Inte ens livet. Allt är gåvor och kan man äga en sådan gåva? Eller kanske bara ta emot den med tacksamhet… Försöka förvalta gåvan så gott man kan.

Jag märker hur jag själv gärna håller hårt i det jag kallar mitt. Som om livet blev tryggare av ett hårdare grepp men konstigt nog verkar det vara precis tvärtom. Den som knyter handen blir mest rädd. Den som vågar öppna den får plats för både glädje och kärlek. Augustimånen har förresten inget eget ljus, den lyser bara därför att den tar emot solens. Kanske är det också vår uppgift. Inte att lysa mest utan att låta den kärlek vi fått hitta vidare till någon annan.

Augusti är också på många sätt förvaltningens månad. Våren handlar om att så. Sommaren om att växa. Men i augusti börjar vi se frukten av det som har anförtrotts oss. Vi kan inte längre bara drömma om vad som skulle kunna bli.

Nu får vi fråga:
Vad har vuxit? Vad har jag gjort av det liv jag fått?

Min bön idag:
Gud hjälp mig att hålla lite lösare i det jag tror är mitt och lite hårdare i din kärlek.

God bless!
Olle

P.S. Glömde lägga till låten! Här kommer den:
https://open.spotify.com/track/7sCHy8QQUz3CRvUMp53Cbm?si=7b7688a1acec482c

31/07/2026

26/07/2026

SÖNDAGSTANKEN
Jag har aldrig träffat någon människa som blivit lyckligare av att försöka vara perfekt. Däremot har jag träffat väldigt många som mått bättre när de slutat försöka. Jesus talar idag om den smala vägen. Jag tror inte att det är den väg där de duktiga går utan den väg där man vågar erkänna att man behöver hjälp. De flesta av oss vill ju helst klara oss själva men när stoltheten får vila en stund får ju kärleken lite mer plats. Och det märkliga är att Gud verkar älska människor när de slutat låtsas. Det tycker jag om. Det tycker jag är ett väldigt hoppfullt budskap. Kanske är frågan därför inte hur jag ska bli bättre utan vad i mitt liv jag behöver sluta bekämpa och istället våga ta emot.

Gud
hjälp mig att släppa taget om det jag inte kan bära själv
Lär mig att vila i din nåd
och visa mig vägen till ett öppnare hjärta
Amen

God bless
Olle