15/06/2026
”Riktlinjerna om npf kan missbrukas i nuvarande form ”
Vi föreslår Arbetsmiljöverket att den här versionen av riktlinjerna om autism eller adhd på arbetsplatsen dras tillbaka och revideras innan den används som vägledning, skriver forskare i en replik.
https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/riktlinjerna-om-npf-kan-missbrukas-i-nuvarande-form-/
Arbetsmiljöverket skriver i sitt svar till oss att myndighetens riktlinjer om hälsofrämjande insatser och arbetsanpassningar för personer med autism eller adhd på arbetsplatsen behöver läsas i sitt sammanhang. Det håller vi helt med om. Myndigheten uppger vidare att ”målgruppen är företagshälsan” och att ”detta perspektiv är avgörande för att undvika feltolkningar av innehållet”.
I rapportens första avsnitt står det dock att ”riktlinjerna kan vara användbara även för arbetsgivare, hr, skyddsombud, fackligt förtroendevalda, medarbetare, Försäkringskassan samt aktörer i primärvården och psykiatrin”, vilket för oss ytterligare understryker det problematiska med dessa riktlinjer.
Läs mer: ”Riktlinjerna om npf måste läsas i sitt sammanhang”
Riktlinjerna präglas av en genomgående tvetydighet: Å ena sidan slår man fast att anpassning är ett tvåvägsansvar: att bristande ögonkontakt inte är ointresse utan kan vara en strategi för aktivt lyssnande, att svårigheter att följa instruktioner kan bero på hur instruktionerna ges snarare än på den som tar emot dem, att "kollegor och chefer kan också vidga sin förståelse bortom det egna funktionssättet." Detta är insikter som kommer från forskning genomförd av autistiska autismforskare, det vill säga personer som är experter både på forskning och den levda erfarenheten och vi är glada att denna forskning uppmärksammas.
Å andra sidan genomsyras samma dokument av beskrivningar där svårigheterna konsekvent placeras hos individen: svårigheter att stå ut med att vänta, problem med att göra vad som förväntas, ett tänkande som leder till ”svårigheter att motsvara samhällets krav”.
Denna tvetydighet är inte neutral. När ett dokument säger att ansvaret är gemensamt och samtidigt att det är individen som ska kartläggas ner till hygienvanor och religiös tillhörighet så är det inte ett balanserat perspektiv. Det är en motsägelse. I en maktasymmetrisk relation som ett anställningsförhållande är det alltid den som har mindre makt som får ta konsekvenserna av sådana motsägelser.
Denna tvetydighet går även igen i hur riktlinjerna har arbetats fram: Arbetsmiljöverket uppger att ”expertgranskning och omfattande dialog har ingått. I processen har även funktionsrättsorganisationer samt yrkesverksamma personer med autism och adhd bidragit med erfarenheter och synpunkter.” Det vill säga ”experter” granskar och personer med levd expertis ”bidrar med erfarenheter och synpunkter”.
Vi vill ge Arbetsmiljöverket tre konkreta förslag:
1. Revidera denna version. Det är tydligt att riktlinjerna i sin nuvarande form riskerar att feltolkas och missbrukas. Vi föreslår att den här versionen dras tillbaka och revideras innan den används som vägledning.
2. Se över språket. Det finns ett genomgående behov av att se över hur målgruppen beskrivs. Ett enkelt ”minoritetsgruppstest” kan göras: om en formulering blir obehaglig eller direkt diskriminerande om man byter ut ”autism” eller ”adhd” mot till exempel ”kvinnor”, ”äldre” eller ”invandrare” så tyder det på att texten behöver omarbetas. Riktlinjerna bör också vara i linje med den internationella neurodiversitetsforskningen samt utgå från ett neuroaffirmativt förhållningssätt. Utifrån neurodiversitetsforskningen förstås autism och adhd som kognitiva funktionssätt som skiljer sig från majoritetens kognitiva funktionssätt, snarare än som kataloger av brister. I den nuvarande versionen av riktlinjerna saknas nästan helt perspektiv på de negativa hälsoeffekter som följer av minoritetsstress, diskriminering och strukturella barriärer i arbetslivet.
3. Basera arbetet framåt på reell erfarenhetsbaserad kunskap. Det räcker inte att bjuda in personer med autism eller adhd att medverka, om deras synpunkter inte kan påverka slutresultatet. Det är en återkommande frustration inom många minoritetsgrupper: att man blir konsulterad utan att bli lyssnad på. Framtida riktlinjer bör inte bara inkludera målgruppen i processen utan även låta deras perspektiv ha faktisk påverkan på innehållet. Det innebär också att expertgrupperna behöver sättas samman på ett sätt som erkänner erfarenhetsbaserad kunskap som just det: expertkunskap!
Sara Riggare, forskare vid Uppsala universitet och biträdande föreståndare för Centrum för forskning om funktionshinder
Hanna Bertilsdotter Rosqvist, professor i socialt arbete vid Karlstads universitet och forskare inom autism- och adhd-fältet
Åsa Hedlund, docent i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle och forskare inom autism- och adhd-fältet
Tintin Appelgren, doktorand vid Stockholms universitet, Koreastudier med inriktning mot funktionshinderforskning
Sangeeta Bagga-Gupta, professor i pedagogik med tvärvetenskaplig bakgrund vid Högskolan i Jönköping, forskare inom bland annat funktionshinder, inklusive personer med adhd i arbetslivet
Liz Adams Lyngbäck, docent, specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet
Lina Homman, lektor i handikappvetenskap, Linköpings universitet
Rano Zakirova Engstrand, universitetslektor i specialpedagogik och forskare inom autism, specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet
Ellen Backman, forskare med fokus på funktionshinder och kommunikativa rättigheter vid Göteborgs universitet
Lilly Augustine, docent i handikappvetenskap, Högskolan i Jönköping
Marie Peny-Dahlstrand, docent i Arbetsterapi, Göteborgs universitet
Vi föreslår Arbetsmiljöverket att den här versionen av riktlinjerna om autism eller adhd på arbetsplatsen dras tillbaka och revideras innan den används som vägledning, skriver forskare i en replik. (1 kommentar)