28/05/2026
De flesta av oss vet redan allt om stress.
Vi känner den i kroppen innan vi ens hinner tänka. Vi lever i den, rör oss genom den, försöker fungera trots den.
Men mitt i allt det där finns något som inte försvunnit. Något vi bär med oss, som går att ana långt bak i det oavbrutna flödet: det lilla som skapar en längtan efter att få andas friare. Vara friare.
I de små ögonblicken av stillnad, finns det en annan melodi att fånga. Något gammalt som får bli nytt igen. Inte för att du förändrar något, utan för att du hör det igen. Att i stillhet finna sin melodi och våga följa dess ton – så svårt och ändå så lätt – ger en chans till att få ifatt sig själv. Som att sträcka ut en hand till sig själv och ledas framåt kärleksfullt.
Och kanske är det just där det börjar: i att låta den tonen få bära dig en liten bit, tills du märker att den faktiskt håller. Inte som en prestation, utan som en vägvisare som funnits inom dig hela tiden. Stark. Starkare. Starkast.
Text av vår ambassadör Susanna
Läs mer om henne på vår hemsida www.blekinge.hjarnkoll.se
