https://www.stiftelsenberget.com/

Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, Rättvik (2026)

03/06/2026

DAGENS ORD
Allsmäktige, evige Gud, du som har gjort martyrernas blod till kyrkans utsäde, låt hennes åkermark, som vattnats av den helige Charles Lwanga och hans följeslagare, bära en ständigt rikare skörd av människor som bekänner dig.

2 Tim 1:1–3,6–12, Ps 123, Mark 12:18–27
Vi firar i dag S:t Charles Lwanga och hans följeslagare, de ugandiska martyrerna. Lwanga brändes till döds den 3 juni 1886 under det att han upprepade orden: "Kotanda!” (O, min Gud). Den helige Charles Lwanga är skyddshelgon för de unga i Afrika. Därför ber vi i dag för alla unga och särskilt för de unga i hela Afrika, för alla som lider förföljelse.
Vi tror på de dödas uppståndelse, ett oförgängligt liv, som besegrar all förtvivlan och hopplöshet. Jesus försvarar uppståndelsen från de döda med dessa ord om att Gud inte är en gud för döda utan för levande. Vi ser att denna inställning till livet var grundläggande för Paulus när han uppmuntrar Timotheos: ”du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud”. Och vidare: ”jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på”.
Ge inte upp hoppet, förlora inte modet, låt inte missmod och förtvivlan få greppet om dig. Uppståndelsen är det absoluta verkliga hoppet i mänskligt liv. Uppståndelsen är en injektion av odödlighet och hopp i mötet med meningslösheten, när vi riskerar att bli cyniska, bittra, trötta på livet. Uppståndelsen leder oss vidare, genom mörkret, det svåra, det onda, lidandet och döden in mot ljuset. Våra smärtor och lidanden blir sålunda utgångspunkten för alla våra förhoppningar. Uppståndelsen betyder att vi inte är begränsade till denna värld, att vi skapade för något ofattbart gott, något förunderligt vackert, som rör hela skapelsens försoning, enhet och skönhet.
Att tro är ett övergripande förhållningssätt till hela vår existens och till verkligheten i sin helhet. Tron är ett ställningstagande för det osynliga och eviga: alltså ett ställningstagande för att det som vi inte kan se, det som aldrig kan träda in i vårt synfält. Det osynliga är det eviga som står som bakgrund till allt liv, och det är detta osynliga oförstörbara liv som vi lever tillsammans med Kristus hos Gud. Det som vi inte kan se är det sant verkliga och det som bär upp och möjliggör all synlig verklighet. Detta liv kan aldrig dö, förstöras eller brytas ned, förutsättningen för vår tro på uppståndelsen.

Ett ställningstagande för det osynliga och eviga Allsmäktige, evige Gud, du som har gjort martyrernas blod till kyrkans utsäde, låt hennes åkermark, som vattnats av den helige Charles Lwanga och hans

02/06/2026

DAGENS ORD
Gud, vår Fader, inget finns som undandrar sig din försyn. Röj ur vägen allt som skadar oss, och ge oss allt som leder fram till dig.

2 Pet 3:11b–15a,17–18, Ps 90, Mark 12:13–17
Låt oss i dag, på nytt, överlåta oss åt Guds vilja och ställa hela vårt liv till hans förfogande.
Som aposteln Petrus skriver ”väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”. En av kardinaldygderna handlar just om rättfärdighet som vi behöver öva varje dag. Rättfärdighet är den moraliska dygd som består i den varaktiga och fasta viljan att ge åt Gud och nästan det som tillkommer dem. Och det är detta som Jesus talar om i dag: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud”. I helgonen ser vi att det ytterst handlar om att ge Gud hela vårt liv och att aldrig låta sin mänskliga frihet begränsas av ”kejsaren” eller staten. Att välja Gud, är att hänföra allt till Herren. Det är ett förhållningssätt då vi steg för steg lär oss att se hur allt, även kejsaren tillhör Gud, mitt liv, min vilja och min tid tillhör Gud.
Jesus berör det som kallas varats analogi, att allting redan är i och av Gud, eftersom ingenting kan finnas till utan hans vilja, utan att han satt igång det. Alltså är det Jesus säger mer radikalt än det först framstår, för även en kung, president eller kejsare tillhör Gud, ingen kan existera oberoende av honom och utan hans hjälp. Gud har gett oss allt, livet, moder jord, årstiderna, växterna, djuren, luften vi andas, och allt tillhör Herren, till och med vår tid. "Ge Gud det som tillhör Gud"; ge din tid, ditt liv, alla dina förmågor och tillgångar till Gud. Allt tillhör Gud.
Det handlar om varje människas skyldighet att ge Gud sin tid, sin plats, sitt liv, eftersom han är den ende som kan äga någonting. Hans är himlen och hans är jorden, hans är människorna och hans är änglarna, hans är tiden och hans är evigheten, hans är mina barn och mina föräldrar, hans är kungen, presidenten, regeringen, riksdagen och kejsaren. Hans är vårt land och vårt folk, alla territorier, länder och folk.
"Vems bild och namn är det?", frågar Jesus. Ja, vems bild och vems namn bär vi genom denna världen, vems namn och bild ser vi själva att vi bär? Vi behöver ständigt påminnas om att allt synligt är en avbild av den Osynlige och särskilt varje människa. Det finns en bild av Gud i allt, en signatur av honom i allt som finns till, som säger vem den egentlige upphovsmannen och ägaren är. Våra liv, vår person, våra förhoppningar tillhör Herren, och därför övar vi oss varje dag, utan förbehåll, ge allt tillbaka till honom.

En signatur av Gud i allt som finns Det kosmiska berget. Bild designad av Jonathan Pageau. Gud, vår Fader, inget finns som undandrar sig din försyn. Röj ur vägen allt som skadar oss, och ge oss allt

01/06/2026

DAGENS ORD
Gud, genom korsets dårskap gav du din martyr Justinus en djup insikt i Kristi mysterium. Hör hans bön och hjälp oss att motstå villfarelsernas vindkast, så att vår tro håller fast vid sanningen, din Son Jesus Kristus, vår Herre.

2 Pet 1:2–7, Ps 91, Mark 12:1–12
Vi ber om den helige Justinus visdom.
S:t Justinus martyren (100–165), som vi firar i dag, skriver runt år 150 om altarets allra heligaste sakrament: ”Denna föda kallas hos oss ”eukaristi”. Den får ingen annan del av utom den som tror att det vi lär är sant, har tvagit sig med det bad som ger syndernas förlåtelse och verkar pånyttfödelse, och som lever så som Kristus har befallt. Vi tar nämligen inte emot detta som vanligt bröd eller vanlig dryck, utan liksom Jesus Kristus vår frälsare blev kött genom ett Guds ord och för vår frälsnings skull fick både kött och blod, så har vi också blivit lärda att den föda som har välsignats genom den bön som består i ordet från honom är denne människoblivne Jesu kött och blod. Ur denna föda får vårt blod och vårt kött sin näring enligt den förvandling som sker.”
Genom Kristi kropp och blod får vi näring för vårt andliga och eviga liv. Men växten i det andliga livet berör hela livet och S:t Justinus visar att också kunskap, filosofi, hör till denna växt. I första läsningen betonar S:t Petrus denna kunskap som ytterst är en ”kunskap om Gud och Jesus, vår Herre”. Det är ”kunskapen om Jesus”, han som är ”stenen som husbyggarna ratade och som har blivit en hörnsten”, som ”leder till liv och gudsfruktan.” S:t Justinus talar om en ursprunglig allomfattande filosofi som hör samman med Jesus Kristus som Logos, den universella, rationella principen. Guds Logos är länken mellan Gud och människan, alltid närvarande i skapelsen, den rationella principen i kosmos, och det som gör människan till en rationell varelse.
Den andliga näringen i det sakramentala livet och kunskapen om Jesus Kristus förvandlar och gör oss ”delaktiga av gudomlig natur”. Det är trons förvandlande kraft som åstadkommer detta där det ena går över i det andra. Så binder aposteln Petrus samman tron med styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke och kärlek.

Sakrament och kunskap Gud, genom korsets dårskap gav du din martyr Justinus en djup insikt i Kristi mysterium. Hör hans bön och hjälp oss att motstå villfarelsernas vindkast, så att vår tro håller fas

31/05/2026

Tänkvärt i våra dagar:

Vad händer om man lägger ner mobilen och börjar be?

31/05/2026

DAGENS ORD
Gud, vår Fader, du som sände din sannings Ord och den helige Ande för att avslöja ditt underbara mysterium, skänk oss den sanna tron, så att vi bekänner dig och Sonen och Anden, en enda Gud, allsmäktig och upphöjd.

2 Mos 34:4b–6, 8–9, 2 Kor 13:11–13, Joh 3:16–18
Allt handlar om kärleken och att kärleken är trefaldig och en, ja Gud älskar oss som Fadern, Sonen och den helige Ande; för kärleken är en enda och samtidigt mångfaldig och utspridd i hela tillvaron.
Texterna är i dag fokuserade på kärleken. Mose uppstigande till Gud beskrivs på 1300-talet som kärlekens kraft att överskrida tanken. Mose går upp på berget dragen av en stor kärlek. Kärleken leder oss bortom tankar, bilder och begrepp, i en värld av tystnad. Så går Mose in i icke-vetandets moln men hans inre öga är öppet, kärlekens öga.
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son”. Jesus kommer till oss med kärlekens löfte om en väg som leder till förening med Gud: att Fadern, Sonen och den helige Ande skall komma till oss och förbli hos oss genom kärleken. Hugo av S:t Victor säger i Paris på 1100-talet: ”Kärlek förvandlar eftersom kärlek förenar.” Faderns kärlek kräver någon form av pluralitet, en oförgänglig som är älskad av den älskade, men den fullkomliga kärleken måste också involvera en tredje person, när de två förenas i en kärlek till den tredje. Den fullkomliga kärleken kan aldrig vara ensam och inte heller bara mellan två personer, liksom äktenskapets kärlek mellan man och kvinna behöver en tredje att älska, så måste Faderns och Sonens kärlek också förenas i den helige Ande.
Kärleken är trefaldig. Först Faderns totalt kommunikativa och generösa kärlek, sedan den helige Andes totalt receptiv och mottagande kärlek och i mitten, mellan dem står Sonen med en kärlek som både är kommunikativ och mottagande. Jesus Kristus, Guds Son, är så själva mittpunkten i Gud, och vidare hela tillvarons mittpunkt. Därför träder Gud in i sin rätta plats som centrum i all skapad verklighet, när Sonen, centrat i Treenigheten, inträder i en personlig förening med mänskligheten, och blir människa i jungfru Maria. Sonen är centrum både i Gud och i skapelsen, i historien och i människan, vilket uttrycks grafiskt i korsets linjer som förenas i en mittpunkt. Jesus har i sin brinnande kärlek förvandlat korset till ett bröllop mellan Gud och människa, en förening och försoning, där Gud längtar efter oss och trolovar sig med oss i brinnande kärlek. ”Kristus på korset böjer sitt huvud, väntar på dig, för att få kyssa dig. Han sträcker ut sina armar, för att omfamna dig. Hans händer är öppna för att berika dig. Hans kropp är utsträckt, så att han kan ge sig helt och fullt till dig. Hans fötter är fastnaglade, för att förbli hos dig. Hans sida är öppen för dig, så att du kan träda in där” (Bonaventura i Soliloquium).
Så älskade Gud världen, att Sonen enligt Faderns vilja och i samverkan med den helige Ande, genom sin födelse till människa och genom sin kärleksdöd, har gett världen liv.

Gud älskar oss som Fadern, Sonen och den helige Ande Gud, vår Fader, du som sände din sannings Ord och den helige Ande för att avslöja ditt underbara mysterium, skänk oss den sanna tron, så att vi bek

30/05/2026

DAGENS ORD
Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.

Jud v. 17, 20b–25, Ps 63, Mark 11:27–33
Vi ber om vishetens gåva, så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja, vad som gläder honom, vad han önskar av oss och vad som är välbehagligt för honom.
Jesus framträder med auktoritet och man undrar vad han har för fullmakt att handla så. Som Guds eviga skaparord, Logos, avslöjar han inte hemligheten om sig själv, men han uppträder som den sanne filosofen, med evig visdom och sann människokännedom. När kristendomen anklagades för att komma med nymodigheter, en nyuppfunnen religion, argumenterade tidiga kristna tänkare, som den helige Justinus (100–165), för att all antik visdom och uppenbarelse kom från kristendomen. Grekisk filosofi finner sina rötter i Mose undervisning och de hebreiska profeterna och detta arv tillhör de kristna. Så försvaras den kristna trons uråldrighet. Allt inom den hedniska filosofin som kan beskrivas som sant, vist och rationellt är egentligen kristet, eftersom det kommer från Kristus, Logos. Alltså är kristendomen den enda sanna, ursprungliga filosofin, i vilken all världens visdom har sin sanna källa.
Filosofin sändes ned från himlen och endast den kan leda oss till Gud. Det fanns alltså enligt S:t Justinus en ursprunglig allomfattande filosofi som hör samman med Jesus Kristus som Logos, den universella, rationella principen. Guds Logos existerade från begynnelsen och utgjorde länken mellan Gud och mänskligheten, alltid närvarande i skapelsen, dels som den rationella princip som regerade kosmos, och dels i människan som det som gör henne till en rationell varelse. Alla som lever i enlighet med Logos, oavsett om de var hebreer eller grekiska filosofer räknar han som kristna. Så är allt det bästa från grekisk filosofi och det judiska arvet egentligen kristet. Vi ber därför om visdom för oss själva och för Kyrkans lärare i vår egen tid, så att inte vår tro uppfattas som en uppfattning bland många andra utan hela tillvarons sanning, vilket gör att den kan gå i dialog med allt och förena all visdom och sanning i varje kultur och tid. Det kan också uttryckas som aposteln Judas i den första läsningen: ”Ni skall bygga ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig Ande”.

Tillvarons sanning kan gå i dialog med allt Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag. Jud v. 17, 20b–25, Ps 63, Mark 11:27–33

29/05/2026

DAGENS ORD
Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.

1 Pet 4:7–13 och Mark 11:11–26
Vi ber om att bönens ande ska genomsyra allt och hjälpa oss att bära frukt.
Jesus och hans lärjungar rör sig mellan Betania och Jerusalem, mellan ett fikonträd utan frukt och ett tempel utan bön: ”Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ”Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste”. Och frågan är ju då vad han finner när han kommer till oss, i vårt Betania och vårt Jerusalem?
Man skulle kunna beskriva det kristna livet som att befinna sig mellan att vara ett fikonträd utan frukt, ett tempel utan bön, och ett fruktbärande träd, ett bönens tempel. Det är själva vägen vi vandrar, att bli mer och mer fruktbärande och bedjande, vi övar oss under denna vandring just för att växa i vårt andliga liv, för att bära frukt och låta allt vara bön.
Bön är Ande och liv, den helige Andes närvaro inom oss, i Kyrkan och i världen. Bönen är själva själen i Guds folks gemenskap, vi ber tillsammans, vi hjälper varandra. Därför är det viktigt med en daglig bönerytm, en bönegemenskap och att vara i en miljö där jag får fördjupa mitt böneliv.
Utan bön förtorkar trädet, utan bön finns det inget liv i templet, i kyrkan, utan bön är allt tomt och dött. Utan bön kan inget tempel, ingen kyrka, inget kloster, inget andligt liv överleva. Gud kommer själv alltid att göra motstånd mot ett gudsfolk som inte ber. Gränsen går där Anden förloras, där andan kvävs. Vi bör själva odla ett sådant motstånd mot allt som gör oss till andliga rövarnästen. Det handlar om att, i allt vi gör och är, inte låta någonting släcka bönens helige Ande.
Bönen hör dessutom ihop med förlåtelsen: ”När ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med." Vi är inte kallade att utföra spektakulära tecken och under utan att be och förlåta varandra. Förlåtelsen är i själva verket det största miraklet, det största undret, då våra överträdelser, stora som berg, kastas i havet. Så starka är de krafter som frigörs i bönen. Genom en enkel ärlig bön förändras det som verkligen behöver förändras, och så kan förlåtelsens under ske. ”Då skall också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser”.

Gränsen går där Anden förloras. Jesus driver månglarna ur templet avbildat inne i Visoki Dečaniklostret i Kosovo . Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder til

28/05/2026

DAGENS ORD
Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

1 Mos 22:9–18, Heb 10:4–10, Matt 26:36–42
Vi firar vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen, och ber att bönens ande ska uppfylla och genomsyra våra kloster, kommuniteter, församlingar och allt i våra egna liv.
Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Det betyder att vi alla är kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske översteprästen. Han frambar sig själv som Offergåvan, förenade med honom frambär också vi, varje dag, våra liv som en offergåva.
Som evig överstepräst ber han alltid för oss, han vädjar ständigt och manar gott för oss inför Fadern (Heb 7:25), och i sin stora kärlek sänder han Hjälparen den helige Ande, som tröstar, försvarar, vägleder, formar och gudomliggör oss. All vår bön utgår från och är en delaktighet i vår evige översteprästs förbön. Genom inkarnationen förde han med sig den lovsång som i de himmelska boningarna ljuder i all evighet till jorden och han fortsätter leda denna bön och lovsång genom sin kyrka, som oavlåtligen lovar Herren och ber för hela världens frälsning. I liturgin stämmer vi in i den ytterst harmoniska lovsång som Sonen sjunger inför Fadern.
Abraham och alla andra förebilder för prästämbetet i Gamla förbundet når sin fulländning i Kristus. Han som säger vid sitt inträde i världen ”Se, jag kommer för att göra din vilja”, och i Getsemane ”Inte som jag vill utan som du vill, Fader, låt din vilja ske.” Kristi offer är ett enda, fullgjort en gång för alla och ändå blir det ständigt närvarande i kyrkans Eukaristiska offer. På samma sätt blir Kristi enda och enastående prästadöme ständigt närvarande i alla som vigts till präster. Kristus är huvudet för sin kropp, herde för sin hjord, överstepräst vid frälsningsoffret. Därför handlar prästen i kraft av vigningens sakrament in persona Christi Capitis. Eukaristin leds av Kristus själv, det Nya förbundets överstepräst och prästen handlar i Kristi, huvudets, person. Prästen handlar, i Eukaristin, inte som Kristi kropp utan i första hand som Kristus huvudet. Därför är prästen vänd, som Kristus, till de troende och ser dem, deras blickar möts.
I sin kärleks plan bestämde Fadern att Kristi enda prästämbete skulle leva vidare i sin kyrka genom alla tider. Och prästämbetet är en nyckel till enheten! Br Wilfrid skrev 2007 i Bergets vänbrev om enheten, att enheten är otänkbar utan prästämbetet: ”Utan prästämbete ingen Eukaristi, och utan Eukaristi ingen enhet” (1 Kor 10:17). Prästämbetet är nyckeln till enheten, liksom det endast kan vara ETT offer så kan det endast vara ETT prästämbete.

Enheten otänkbar utan prästämbetet Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att

27/05/2026

DAGENS ORD
Vår Gud och Fader, genom den helige Augustinus förkunnelse nådde ditt glädjebud till Englands folk. Låt hans möda för din sak bära bestående frukt i din kyrka.

1 Pet 1:18–25 och Mark 10:32–45
I dagens evangelium ser vi lärjungarnas bävan och rädsla. Då samlade Jesus de tolv, det var en yttre men också inre samling, för att förbereda dem för det som väntade, hans lidande, död och uppståndelse. Så vill Herren samla oss, varje morgon, i vår bävan och rädsla. Vi behöver denna yttre och inre samling då han genom sakramenten drar oss in i trons mysterium och gör oss beredda på det som skall komma, lidande och död. Uppfyllda och förvandlade av hans Ande blir vi själva liksom brödet på altaret, mer och mer det vi redan är, Kristi kropp.
Liksom lärjungarna är vi färgade av den värld och kultur vi lever i. Vi drömmer liksom Jakob och Johannes om att få de bästa platserna, att bli upphöjda, bekräftade, omtyckta, nå framgång och ära. Men den som lärjungarna följer har inte "kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”. Genom Eukaristin och hela kyrkans sakramentala liv förenas vi så radikalt med Kristi livgivande kropp, att också vi kan säga att vi lever för att tjäna, inte för att bli tjänade. Här finns det verkligt meningsfulla livet, som ges ut för de andra. Vi är friköpta från meningslösheten. Vi är födda på nytt ur en oförgänglig sådd. Därför gläds vi i hoppet om det som är bestående, inte i det som blomstrar och förgår.
”Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet.” Vi är som gräset och blommorna som vissnar och ändå ska vi gudomliggöras. Jesus talar om att hans lärjungar ska vara allas slavar och samtidigt gör han oss till kungar, värdiga att som änglarna stå inför Gud och tjäna honom. Vi befinner oss hela tiden någonstans mellan att inte vara värdiga och att göras värdiga. Därför ber vi i Mässan: ”Herre, jag är inte värdig, men säg bara ett ord så blir min själ helad”. Det är människans lott att vara mellan ande och materia, mellan ängel och best, mellan himmel och jord. Därför önskade Jakob och Johannes i sin förgänglighet något bestående: ”Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.” Hur kan det som är vissnande gräs, ha en plats där ingenting vissnar? Det är omöjligt och ändå är detta det mål som Gud har satt för våra liv, att av nåd få dela Guds eget liv, på Faderns högra sida, helt förenade med Sonen i den helige Ande.
Ja, detta är något att förundras över denna dag, att Gud har skapat rum i himlen åt det förgängliga gräset.

Gud har skapat rum i himlen åt det förgängliga gräset Vår Gud och Fader, genom den helige Augustinus förkunnelse nådde ditt glädjebud till Englands folk. Låt hans möda för din sak bära bestående frukt

Stiftelsen Berget

03/06/2026

02/06/2026

01/06/2026

31/05/2026

31/05/2026

30/05/2026

29/05/2026

28/05/2026

27/05/2026

Adress

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Organisationen

Genvägar

Dela

Typ