Stiftelsen Berget

13/10/2026

Välkommen på retreaten Vaka och bed - festen är nära.

Jonas Eveborn är pastor och preses för ekumeniska kommuniteten Bjärka-Säby

12 - 15 november på Berget i Rättvik.

Läs mer och boka: www.stiftelsenberget.com

13/10/2026

DAGENS ORD
Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda.

Gal 5:1–6 och Luk 11:37–41
Vi ber om mer av tro, hopp och kärlek i våra liv.
Aposteln Paulus talar i den första läsningen om tron, hoppet och kärleken: ”den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det … an … på tron, som får sitt uttryck i kärlek”. Tron, hoppet och kärleken som den helige Andes gåvor, vårt inre andliga liv som genom dessa gåvor kommer till uttryck i gärningar. Man skulle kunna säga att det just är dessa gåvor som får ihop det yttre och det inre i en människas liv.
Att människan inte kan förstå de stora sammanhangen, inte få ihop det yttre och det inre, som Jesus talar om i dagens evangelium, beror på ursynden, vilken fördärvar proportionen, skönheten och ordningen. Synden är en defekt i relation till något som annars är perfekt och gott. Synd handlar inte om att sträva efter det onda utan om att förkasta det goda, det som är bättre. Människan har i sin synd ratat det som är bättre, Gud, och valt det sekundära, sig själv. Hon har blivit inkrökt i sig själv och så förlorat sig själv. Inkrökt i sig själv kan hon inte resa sig mot det rätta, om inte Gud kommer henne till mötes. Men det är just detta Gud gör, han som ser ner i djupen, han böjer sig ner till den inkrökta människan, i inkarnationen, för att förena sig med materien, som han själv skapat. Så har Kristus på en gång blivit det oskapade osynliga Ordet och det förkroppsliga synliga Ordet, vår skapare och nyskapare, alfa och omega. Ja, i honom har det osynliga blivit synligt. Detta var den sista pusselbiten i skapelsens fullkomning, det som sluter cirkeln, som leder människan tillbaka till ursprunget, till Fadern. Vår uppgift är fullborda slutandet av denna cirkel och vända tillbaka till Fadern, för att förenas med Gud i kärlek, genom den helige Andes nåd.
Genom den helige Ande är den döpta människan infogad i Kristi mysterium. Kristi kors och uppståndelse, påskens mysterium har blivit hennes innersta existens. I Kristusmysteriet blir allt vi erfar i livet något som förenar oss med Kristus. Ja, vi erfar och inser den djupdimension i tillvaron, där Gud är horisonten i allt det som sker och där vår egen historia är förvandlad till frälsningshistoria.
Vi behöver varje dag återfinna vår grund i Kristi frälsningsmysterium, så att vi ser att vi alltid lever i en ständig förening med Kristus. Det är något vi övar upp genom de teologala dygderna: tron, hoppet och kärleken. Dessa gudomliga krafter är gåvor, vilka vi får använda som ett dynamiskt organ i vårt förhållande till Gud, skapelsen, oss själva och vår nästa.

"Låt mig i dag få tro, hoppas och älska". Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda. Gal 5:1–6 och Luk 11:37–41 Vi ber om mer av tro, hopp och kär

12/10/2026

DAGENS ORD
Hör, o Herre, våra ödmjuka böner, och skona oss som bekänner vår synd, så att vi vinner din förlåtelse och kan glädjas på nytt åt friden från dig.

Gal 4:22–24,26–27,31, Ps 113, Luk 11:29–32
Synden är ett mysterium, eftersom den skiljer oss från Gud samtidigt som den drar oss tillbaka till Gud, när vi blir medvetna om den. Synden är i grunden en motvilja, en sorts trots, mot Gud och hans vilja men den har inte förstört allt. En djupare förståelse av syndens mysterium når vi genom evangeliet och budskapet om Guds frälsningsplan. Det är detta som Jona-tecknet handlar om, att hela människans existens och liv står i relation till Gud och att omvändelsen till Gud är nödvändig för att inte synden ska leda människan till tomhet, meningslöshet och sist till den eviga döden.
Synden drar oss både bort från Gud och tillbaka till Gud eftersom den endast kan förstås och hanteras i relation till Gud och Guds kärlek. Endast Gud själv kan hjälpa en människa att bli medveten om synden, och att söka hjälp för synden och att befrias från synden.
Syndens mysterium är ett djup hos människan som besvaras av djupet i Guds mysterium, djup ropar till djup, synden speglas i den heliga Treenighetens kärleks mysterium, av Kristi enda offer. Därför säger Jesus att han är större, än Salomo, än Jona, han är större än synden i våra liv och han har makt att utplåna synden och det onda, och förvandla oss i kärlek! Det viktiga är att låta sig dras tillbaka till Gud, att vända om och ställa sig i Kristi kärleks ljus!
Jona vänder, trots många hinder, tillbaka till Gud och Kyrkan är denna rörelse, då vi i vår bön och liturgi deltar i den heliga omvändelsens rörelse.
Gud samlar så ett folk från alla folk, språk och kulturer i sin kyrka och varje gång vi samlas står vi tillsammans med folket i Nineve, för att i sorgdräkt, aska och i ånger över våra synder omvända oss till Gud. Omvändelsen är personlig men samtidigt också gemensam, tidlös, sant universell, eftersom synden inte endast är individuell, utan gäller människosläktet, änglarnas värld och hela skapelsen. Omvändelsen är en slags kosmisk återknytning och försoning med allt, med Gud, med människan, med skapelsen, med alla element och varje ting. Genom omvändelsen återuppbygger vi gemenskapen och vänskapen i tillvaron. Omvändelsen är konkret och aktiv i sakramenten; för ”här finns något som är förmer än Jona!”

Syndens mysterium. Hör, o Herre, våra ödmjuka böner, och skona oss som bekänner vår synd, så att vi vinner din förlåtelse och kan glädjas på nytt åt friden från dig. Gal 4:22–24,26–27,31, Ps 113, Luk

11/10/2026

Enneagrammet är ett unikt verktyg för självinsikt och förståelse av andra.

Välkommen på kurs med Ann Timm från Enneagramcenter Stockholm den 5 - 8 november.

Läs mer och boka på: www.stiftelsenberget.com

11/10/2026

DAGENS ORD
Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda.

Jes 25:6–9, Fil 4:12–14, 19–20 och Matt 22:1–14
Jesus varnar alla som inte vill tro, inte vill lyda Gud, inte tar emot Guds inbjudan: ”de ville inte komma, de brydde sig inte om det”. Men sedan upptäcktes ”en man som inte var klädd i bröllopskläder.” S:t Augustinus säger att detta visar att många som är innanför i själva verket är utanför. Många kristna lever sina liv som de inte var kristna, som om de inte hade fått den helige Ande ingjuten i sina hjärtan, som om de inte hade tro, hopp och kärlek, som tron inte betydde något alls. Men aposteln Paulus säger övertygande: ”Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov”, ja ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”. Det är detta som är trons insida, att vi får allt det vi behöver och mer därtill av en Gud som ser oss, hjälper oss, ger oss kraft och får oss att växa.
Framtiden kan kännas osäker, hotande, och till slt mörk och tom, men profeten Jesaja beskriver hur det föds ett messianskt hopp i Israels folk, där framtiden beskrivs som ett gästabud för alla folk. Själva döden skall dödas och Gud torkar tårarna från alla ansikten. Gud bjuder på fest, den messianska festmåltiden, himmelriket som ett bröllop, det Jesus, Messias, talar om i dag.
Bröllopet är en mysteriös bild för Guds tid, hans framtid, himlen, men också för människans ursprung i Paradiset, för människans längtan. För vi är skapade för njutningarnas paradis, Adam och Eva kunde njuta av Gud i en naturlig kontemplation i skapelsen. Vi är skapade för att njuta av Gud, att ta emot den glädje Gud ger oss och som han har lagt ned i allt, som en föraning om den himmelska glädjen.
Bröllopet är en bild för inkarnationen men också för korset som ett bröllop mellan Gud och människa, en förening och försoning, där Gud längtar efter oss och trolovar sig med oss i brinnande kärlek. Det är detta vi och hela världen längtar efter och behöver.
Så låt oss leva trons inifrånperspektiv, inte som om vår tro var betydelselös, utan bejaka att vi fått Guds egen Ande som ger oss allt det vi alla behöver: och inte minst tro, hopp och kärlek.
”Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son”. Utifrån horisonten Jesus Kristus har hela livet en bröllopskaraktär. Hela det kristna livet är präglat av Kristi och Kyrkans bröllopskärlek. I detta kosmiska sammanhang är hela det mänskliga livet infogat, i ett ständigt pågående bröllopslikt samspel mellan himmel och jord, ande och materia, Gud och människa, för att allt till sist ska sammanfattas i Kristus.

Livets bröllopskaraktär. Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda. Jes 25:6–9, Fil 4:12–14, 19–20 och Matt 22:1–14 Jesus varnar alla som inte vil

10/10/2026

DAGENS ORD
Herre Jesus, du som utvalde den saliga jungfrun Maria till din boning, låt oss känna hennes moderliga beskydd och glädjas över den härlighet till vilken du har upptagit henne.

Gal 3:22–29 och Luk 11:27–28
Vi ber om jungfru Marias förbön för hela världen. Oktober månad är en tid då hon hjälper oss att vara nära Jesus, bland annat genom rosenkransbönen, som en meditation över hela Kristi liv; hans människoblivande, dop, under och tecken, förklaring, instiftande av den heliga Eukaristin, lidandet, korset, uppståndelsen och sändandet av den helige Ande.
”Vid den tiden hördes en kvinna i mängden ropa”. Det måste ha varit en stark kvinna med stort självförtroende som vågade prisa Guds Son mitt i ett sammanhang som var så fientligt. Kvinnan träder fram då Jesus just hade drivit ut en demon, då han sattes på prov och anklagades för att driva ut demoner med demonernas furste Beelsebul.
Då ropade denna kvinna: ”Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.” Här ser vi en person som prisar jungfru Maria salig, men vad betyder det att hennes moderliv är saligt? För det första är hennes moderliv saligt eftersom det är platsen där det som är oändligt separerat från varandra förenas: Gud blir människa, den oändlige blir liten, den evige en ändlig varelse.
För det andra är Marias moderliv saligt eftersom den som format detta moderliv själv blir formad i moderlivet.
För det tredje är detta moderliv saligt eftersom den som rymmer allt inryms i detta moderliv.
Det är också viktigt att Marias bröst prisas saliga; ”saliga de bröst som du har diat.” För Maria har inte endast burit Guds Son inom sig, hon har också närt honom med sina bröst. Hon var den perfekta mamman för Guds Son som gav honom allt det han behövde. Hon uppfostrade honom, undervisade honom, hon närde och formade honom.
Jesu respons på kvinnans lovprisning var: ”Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.” Det är inte ett tillrättaläggande av det kvinnan ropat utan Jesus lägger till något mer. Inte bara Marias moderliv och bröst är saliga, utan Maria är i ännu högre grad salig eftersom hon hörde Ordet och tog vara på det. Hon är den förste kristustroende och därför också den främsta medlemmen i Kyrkan. Hon personifierar detta med att vara salig, att vara en som hör sanningen, älskar den och den som gör Faderns vilja.
Låt oss nu öva jungfru Marias förhållningssätt, så att vi lyssnar till Guds ord och tar vara på det i våra kroppar och i våra konkreta liv, och gör det vi vet är Guds vilja.

"Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.” Herre Jesus, du som utvalde den saliga jungfrun Maria till din boning, låt oss känna hennes moderliga beskydd och glädjas över den härlighet till vilk

09/10/2026

DAGENS ORD
Gud, med fastor och böner fick den saliga Ingrid tjäna dig och fann så den sanna visdomen, din Son. Gör oss lika trogna i vårt kall som hon, och lär oss att älska dig över allt annat.

Gal 3:7–14 och Luk 11:15–26
Vi firar i dag den saliga Ingrid av Skänninge. Hon saligförklarades av påven Alexander VI år 1497. Hennes reliker ska efter reformationen ha flyttats till heliga Birgittas relikskrin i Vadstena klosterkyrka, där finns mest troligt hennes kranium bevarat. Ingrid tillhörde en krets av fromma kvinnor kring dominikanbrodern Petrus de Dacia, Sveriges förste författare, som hade haft Thomas av Aquino som lärare i Paris. Efter makens död ville hon gå i kloster, men då fanns det inget kvinnligt kloster i Skänninge. Hon såg som sin kallelse att upprätta ett systrakonvent och begav sig flera gånger till Rom för att få påvens tillstånd. År 1281 kunde hon så grunda dominikanklostret Sankta Ingrids kloster i Skänninge, där hon blev dess första priorinna. Hon ägnade mycket tid och kraft åt att pilgrimsvandra till olika vallfartsmål. I ansökan om att få henne helgonförklarad skrev man att Ingrid ända sedan barndomen levt ett liv ”i bön, bot och goda gärningar”.
Dagens evangelium utgår från att Jesus driver ut demoner och det leder till en omfattande reflektion om de onda makterna, demoner, demonernas furste Beelsebul, Satan och orena andar. Jesus var känd för att driva ut demoner, och det är ett uppdrag han ger vidare till kyrkan. Människor behöver överallt beskyddas mot den Ondes anslag och undandras hans välde.
Jesu gör ingenting utan den helige Ande. Det är med Guds finger, vilket är den helige Ande, som Jesus driver ut demonerna. Det behövs inte mer än ett litet finger mot det onda och när en person beskyddas mot den Ondes anslag och undandras hans välde, då kommer Guds rike nära, då ”har Guds rike nått er”.
Guds lag skrevs på stentavlor av ”Guds finger” (2 Mos 31:18). Men den nya lagen är skriven i våra hjärtan med den levande Gudens Ande (2 Kor 3:3). Livet i Jesus Kristus är ett liv befruktat och genomsyrat med Guds Ande, ”fingret på Faderns högra hand”. Gud vill med sitt finger skriva sitt ord i och genom oss, och med den helige Ande dra människor ut ur den ondes våld.
Kyrkans kris är att vi inte använder Guds finger, som ”frälser oss från ondo” och drar människor ut ur den ondes våld.
I dag är dag att meditera över huruvida vi låter Guds Ande få plats i våra liv och i det vi gör? Eller är vi för upptagna med alla våra bekymmer, stänger vi oss för det gudomliga? Gör vi det vi gör med hjälp av Guds finger eller bara med våra egna fingrar?

Att göra något med Guds finger. Gud, med fastor och böner fick den saliga Ingrid tjäna dig och fann så den sanna visdomen, din Son. Gör oss lika trogna i vårt kall som hon, och lär oss att älska dig ö

08/10/2026

DAGENS ORD
Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan, så att vi, som genom ängelns budskap har fått veta att din Son har blivit människa, genom hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet.

Gal 3:1–5 och Luk 11:5–13
Vi firar i dag Vår Fru av Rosenkransen och ber om jungfru Marias förbön, om hjälp i vårt böneliv och om hjälp att förbli i Guds närhet, i Treenighetens vänskap och enhet.
”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”. Gåvan är alltid större än den ansträngning vi gör för att be, för att söka, för att bulta, för att lyda Kristus. Det är livsnödvändigt att be, söka, bulta och att lyda men gåvan är ändå något annat och något mycket mer: inte en lön för vår möda, inte en kompensation för våra utlägg, utan Faderns gåva till sina barn. Fadern ger helig Ande åt dem som ber honom, den som ber honom ska fritt få dricka av livets vatten.
Våra mänskliga ansträngningar behöver förenas med Guds nåd, öppnas för Guds mysterium. Tystnad, ensamhet, stillhet och bön samverkar med arbetet och gemenskapen, till en helhet, ett helt liv. Om mitt liv bara bygger på mina egna ansträngningar är det ett delat liv, ett halvhjärtat liv, låst och instängt. Det är helt annorlunda med ett liv som öppnar sig för Faderns gåva i Jesus Kristus, genom den helige Ande.
Det är så Jungfru Maria representerar människan och framträder inför Treenigheten. Ängeln Gabriel sänds av Fadern, talar i Faderns namn: ”Herren, är med dig”. Fadern tar initiativet, i honom har allting sin början, skapelse och frälsning, för jungfru Maria och för oss. Maria är så ett med Sonen, Faderns Son som också är hennes son, att hon inte kan annat än offra sig själv när hon offrar honom, därför går Maria före oss i firandet av den heliga Eukaristin. Jungfru Maria är alltid nära den helige Ande, hon är som konciliet säger ”liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse”. När vi ber våra mariaböner tillber vi den helige Ande. Att vara nära jungfru Maria, att be med henne och om hennes förbön, är att leva i och genom Treenigheten.
Många har personligt fått erfara Marias stöd i djupaste mörker, och när ondskans krafter varit i farten. Att be rosenkransen, andra mariaböner eller mariahymner, är en form av kampsång i kampen mot det onda, en motståndshandling, ja närmast en krigshandling, en aktion mot det onda. Det bästa man kan göra när man är ansatt av det onda, när mörkret vill ta över ens liv, när tankarna mal om natten, det är att be rosenkransen, eller bara att upprepa Ave Maria: "Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen.”

"Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig". Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan, så att vi, som genom ängelns budskap har fått veta att din Son har blivit människa, genom hans lidande och kor

07/10/2026

DAGENS ORD
Herre, vår Gud, då den heliga Birgitta betraktade din Sons lidande uppenbarade du för henne himmelska hemligheter. Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras.

Vish 7:7–14, 1 Kor 2:6–10 och Luk 10:21–24
Vi firar den heliga Birgitta, Sveriges och Europas skyddspatron. Och vi ber med i hennes bön: ”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den”.
Birgitta Birgersdotter (1303–1373) var klostergrundare, politiker, författare, mamma till 8 barn, profet och helgon, en medeltida gigant för mänsklighet. Birgitta hade betydelse för humaniseringen av Europa, med fokus på Maria och hennes lidande son. Åttabarnsmoderns vision av Maria som föder sin son i julnatten är en förlossningsskildring, som radikalt förändrat framställningen av Kristi födelse i den europeiska konsten. Hon beskriver levande, vackert och visionärt hur Maria föder Jesus. Guds unika människoblivande blir för Birgitta en urbild för varje förlossning, kroppsligt påträngande med navelsträng och moderkaka. Maria blir bärare av en kristen etik med ”öm moderlig medlidsamhet”, Maria är modern som ska imiteras och efterföljas.
Jesus säger att Fadern har dolt visheten för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ur vishetens aspekt var den heliga Birgitta ett barn, Faderns barn. Hon var bara tio år när hon fick sin första uppenbarelse. Birgitta har också en alldeles särskild och personlig relation till sina barn.
Den andliga visheten innebar för henne att överlämna all vilja och all förmåga åt Gud och att vara glad, även om man för Guds skull har motgångar. Endast Visheten förstår vad Gud önskar av oss. Jungfru Maria talade till Birgitta och sa: ”sök alltså visheten hos den vise, det vill säga hos min son. Han är nämligen den vishet från vilken all vishet kommer. Han är den cirkel som aldrig har något slut”. Det är ”Guds hemlighetsfulla vishet”, som aposteln Paulus skriver om, mysteriet som blivit kött och blod i Kristus, inkarnerad, ja, korsfäst för och med oss. Det är denna lidande, korsfästa vishet som är hjärtpunkten i Birgittas mystik och vardag. ”Sonens vishet kan man lika litet fatta som man kan tömma havet på vatten. För sin vishets skull betraktades han som den ovisaste”.
Tillsammans med den heliga Birgitta ber vi om vishetens gåva:
O Herre, kom snart och lys upp natten. Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig. Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det, och att inget som du tillåter är tröstlöst.
”O Jesus, Guds Son, du som stod tyst inför dem som dömde dig, håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den. Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare. Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen. Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.
Giv, o Herre, mitt hjärta ro”.

”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den.” Herre, vår Gud, då den heliga Birgitta betraktade din Sons lidande uppenbarade du för henne himmelska hemligheter. Låt oss, dina tjänare,