Lunds universitetshistoriska sällskap, LUHS

20/10/2026

Sagan om MAX (från I till IV)

I år är det tio år sedan MAX IV invigdes, och på Sällskapets medlemsmöte den 29 oktober berättar professor emeritus Mikael Eriksson om framväxten av MAX-laboratorierna i Lund från 1950-talet och framåt.

MAX IV är idag en ledande forskningsanläggning dit forskare från hela världen reser för att studera material och processer på atomnivå med hjälp av synkrotronljus. Vid invigningen var den Sveriges enskilt största forskningssatsning någonsin.

Efter föredraget blir det mingel och förfriskningar.

Tid: Torsdagen den 29 oktober kl 18.00-20.00
Plats: Hörsal A, Fysicum, Sölvegatan 14, Lund (ingången vid Sölvegatan, mittemot Forum Medicum)

Välkomna!
Styrelsen

Foto: Johan Persson

29/08/2026

På dagens datum, den 29 augusti 1917, skriver lundaalumnen, botanikern, forskningsresanden och äventyraren Thorild Wulff sin sista dagboksanteckning.

Den finns nu inhuggen på en minnestavla på Botaniska museet i Lund och lyder: ”Lade mig till ro kl 7 e m ty vill ej värka hämmande på mina kamraters rörelsefrihet varpå deras räddning hänger.”

Minnestavlan pryds dessutom av ett islandskap och följande text (på danska): ”Dr Thorild Wulff född 1 april 1877 i Göteborg, omkommen 29 augusti 1917 på den andra Thuleexpeditionen i det han offrade sitt liv för sin vetenskapliga forskning.”

Vad är då det här för en expedition? Jo, den leds av dansken Knud Rasmussen som vill utforska okända delar av Grönland. Thorild Wulff är med på resan som botaniker. Tanken är att expeditionen till stor del ska livnära sig på vilt, men det visar sig finnas ont om djur, så matransonerna sinar.

Expeditionsmedlemmarna blir allt svagare och vänder till slt om för att rädda sig. Wulff, som är sjuklig sedan tidigare, blir dock så kraftlös att han sinkar de andra och lägger sig att dö efter att ha dikterat brev till sina föräldrar och sin dotter.

Thorild Wulff blir alltså bara 40 år, men med tanke på det liv han lever är det närmast ett under att han inte stryker med långt tidigare.

1894 kommer han som 17-åring till Lund för att studera naturvetenskapliga ämnen, främst botanik. Här inlemmas han snart i den intellektuella och dekadenta kretsen runt den kontroversielle botanikern Bengt Lidforss.

Wulff disputerar som 25-åring och flyttar ganska snart till Stockholm. Han jobbar bland annat på föregångaren till SLU och blir även docent vid Stockholms högskola.

Men mest av allt reser han, bland annat till Svalbard, Indien, Kina, Mongoliet, Japan och Indonesien. Dessutom gör han flera resor till Island. De flesta resorna är forskningsresor, men när Wulff far till Kina 1912 är det för att införskaffa konsthantverk till Röhsska museet i Göteborg. Det sker under mycket äventyrliga former och med delvis tveksamma metoder.

Redan under studietiden står det klart att Wulff har en komplicerad personlighet – stundom briljant och fängslande, stundom oresonlig och bråkig. Han har mycket höga tankar om sig själv och har svårt för auktoriteter.

Wulff får också återkommande depressioner och är nära att ta sitt liv redan under studietiden. Hälsan påverkas därtill av att han redan som 20-åring drar på sig syfilis, och under sina resor drabbas han bland annat av malaria och dysenteri. Han ramlar också ner i en isvak vid Spetsbergen och är en hårsmån från att bli arkebuserad i Mongoliet.

Han är rastlös och alltid redo att kasta sig in i nya projekt. Han tar ofta ogenomtänkta beslut och dricker tidvis för mycket. Han gifter sig som 24-åring och får en dotter, men äktenskapet tar slt efter cirka tio år.

Utöver botaniken har han också känsla för det etnografiska och samlar in 2.500 föremål till Etnografiska museet i Stockholm.

Wulff är även en skicklig fotograf och filmare och blir känd som en fascinerande föreläsare som inte drar sig för att skarva ihop de mest fantastiska historier där han själv intar en storslagen roll. Han skriver också reseberättelser till tidningar, liksom dagböcker som ges ut efter hans död.

Det finns så mycket mer att berätta om Thorild Wulff, och för den intresserade rekommenderas Ritwa Herjulfsdotters bok ”Thorild Wulff – äventyraren som försvann”.

För försvinner gör han. Trots flera eftersökningar återfinns hans kropp aldrig.

26/08/2026

Onsdagen den 16 september kl 16.30–18.00 tar konst- och arkitekturhistorikern Hjördis Kristenson med Sällskapets medlemmar på en vandring i arkitekten Helgo Zettervalls fotspår.

Få arkitekter har satt så tydliga spår i Lund som Helgo Zettervall (1831–1907). När han anländer till staden 1860 är det som domkyrkoarkitekt. Men med tiden kommer hans verksamhet att omfatta betydligt mer än domkyrkan, och han är med och formar det moderna Lund som växer fram under 1800-talets andra hälft. Han ligger bland annat bakom Universitetshuset och Allhelgonakyrkan.

Läs mer om vandringen på Sällskapets webbplats:https://www.luhs.se/2026/08/26/medlemsbrev-augusti-2026/

Foto: Kungl. Konsthögskolan och Kennet Ruona.

29/06/2026

Om du missade utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” som har visats på Historiska museet i Lund de senaste åren har du nu möjlighet att se delar av den i skyltfönster på Knut den stores torg. Där visas tidstypiska, fiktiva studenter genom tiderna där man bland annat kan se var de kom ifrån, vad de pluggade, var de bodde, vad de åt, vilka hobbyer de hade, vad de ofta tänkte på, vad de drömde om och vad som blev av dem.

Lunds universitet har producerat utställningen, Grand och Lundia Fastigheter har lånat ut skyltfönstret, Lund Citysamverkan har stått för inledande samordning och Petter Lönegård har ritat studenterna.

21/06/2026

På dagens datum, den 21 juni år 2016, invigs synkrotronljusanläggningen MAX IV i Lund. Här ska inledningsvis klargöras att namnet utläses ”MAX fyra” och inte ”MAX i ve”. Anläggningen heter heller inte ”MAX den fjärde”, som en medarbetare vid hovet lär ha trott.

Till invigningen slår man på stort och bjuder både in kung Carl XVI Gustaf och statsminister Stefan Löfven. Nu ska nämligen Sveriges största forskningssatsning någonsin tas i bruk!

Utifrån kanske MAX IV mest liknar ett rymdskepp som har slängts ut på Lundaslätten. Men i själva verket är det ett gigantiskt mikroskop. Här undersöks olika typer av material ner på atomnivå med världens klaraste röntgenljus, som skapas när elektroner speedas upp till hög hastighet och böjs av kraftfulla magneter. Undersökningarna gör det möjligt att utveckla och designa helt nya material och tekniska lösningar inom områden som medicin, nanoteknik och grön energi.

MAX IV är en nationell anläggning med Lunds universitet som värd, vilket inte är konstigt eftersom det är här som tekniken bakom anläggningen utvecklas. Som namnet antyder är MAX IV den fjärde i en serie MAX-laboratorier. Professor Mikael Eriksson är chefskonstruktör och hjärnan bakom samtliga. Men redan på 1950-talet skaffar universitetet sig sin första elektronaccelerator, nu kallad UrMAX. Den påminner både till utseende och storlek om en större avskalad torktumlare, att jämföra med MAX IV:s stora lagringsring som har en omkrets på 528 meter, ungefär som Colosseum i Rom. Utvecklingen har onekligen gått framåt!

I samband med att MAX IV och den intilliggande forskningsanläggningen ESS anläggs på Brunnshög i nordöstra Lund sker också en utbyggnad av stadsdelen, där visionen är att 40.000 personer på sikt ska bo och arbeta. Trots en hel del protester anläggs en spårväg från centrala Lund till Brunnshög, något som kommenteras vid Lundakarnevalen 2014, se bild.

17/06/2026

På dagens datum, den 17 juni år 1682, öppnar Lunds universitet efter att ha varit stängt i s*x år. I Lunds stadsbild ser man fortfarande spåren efter den förödelse då staden bränts ner av danska soldater. Skåne lider fortfarande efter skånska kriget 1675–79 då både svenska och danska styrkor härjade i landskapet. I Lund bor dock fem professorer som tror på framtiden: Christian Papke, Martin Nordeman, Andreas Stobaeus, Canutus Hahn och Nils Silversköld. De lyckas övertala kung Karl XI och hans rådgivare att det trots allt är en god idé ha kvar ett akademiskt lärosäte i Skåne. Det återöppnade universitetet är litet och fattigt, men förtröstan och förhoppningar frodas när undervisningen återupptas. En dag att minnas och inspireras av!

Porträtt från Lunds universitets konstsamling.

27/05/2026

På dagens datum, den 27 maj år 1931, försvarade Antonie ”Toni” Schmid sin doktorsavhandling om ”Den helige Sigfrid”. Det var första gången i Lund som en kvinna disputerade för doktorsgraden i historia, men för Schmid själv var det faktiskt andra gången! Hon hade nämligen även blivit doktor i sitt födelseland Österrike redan 1922. Då hade hon dock även tillbringat ett halvår i Sverige som en av de många österrikiska studenter vilka på initiativ av studentkårerna i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg fått komma hit från den nöd som rådde i Wien efter första världskriget.

Uppenbarligen hade Schmid trivts i Sverige, ty det var här hon valde att fortsätta sin akademiska karriär. En österrikisk doktorsavhandling var dock tydligen inte möjlig att tillgodoräkna sig inom ramen för dåtida svenskt utbildningsväsende. Väl inskriven vid Lunds universitet 1925 fick Schmid därför börja om från början och ta såväl en ny kandidatexamen som disputera på nytt – något hon gjorde på totalt fem och ett halvt år.

Schmids avhandling väckte uppseende och viss bestörtning bland teologer och fromma smålänningar. Med skarp källkritisk metod visade hon nämligen att ”Smålands apostel” S:t Sigfrid troligen rent historiskt aldrig haft något med Småland att göra.

Sin fortsatta yrkeskarriär kom Schmid att ägna åt ett regeringsuppdrag att inventera och katalogisera de stora mängder fragment av medeltida handskrifter som finns på Riksarkivet, och hon kom att räknas som en av de främsta experterna på detta område. Som ett resultat fick hon 1958 ett tredje doktorat: nu som teologie hedersdoktor i Uppsala. Du kan läsa mer om hennes liv i Fredrik Tersmedens ”Lundensare II”, sällskapets årsbok 2025.

Fotografiet av Toni Schmid som nybekransad doktor och med en oidentifierad kransflicka i famnen är taget av Per Bagge och ingår i Lunds universitetsbiblioteks samlingar.

19/05/2026

På dagens datum, den 19 maj år 1735, fick Lunds universitet fint besök. Det var kanslern, universitets högste styresman, greven och riksrådet Carl Gyllenborg, som anlände till sitt lärosäte. Och detta var något stort, ty även om universitetets konstitutioner påbjöd årliga besök från kanslern så hade detta i praktiken inte skett sedan 1673. Då hade Gustaf Otto Stenbock kommit på en blixtvisit så kort att han inte ens hunnit stanna på middag. Gyllenborg stannade en månad.

Under denna månad hyllades Gyllenborg med panegyriska orationer, fick se en särskilt arrangerad medicine doktorsdisputation med omedelbart följande promotion, besåg det pågående arbetet med att installera en anatomisk teater i Kungshuset och mottog officiellt de vetenskapliga samlingar som dåvarande rektor, Kilian Stobaeus, i samband med besöket överlämnade till universitetet.

Men Gyllenborg fick också ta sig an problemet med den grälsjuke matematikprofessorn Daniel Menlös och dennes ständiga konflikter med de övriga professorerna. Det slutade med att Menlös tvingades att inför kansler och konsistorium be om förlåtelse både muntligt och skriftligt.

Sistnämnda detalj bör ha hört till de mindre angenäma för Gyllenborg under hans lundabesök. Men kanske var det ändå att föredra framför att vistas i Stockholm? Vissa historiker menar nämligen att Gyllenborg – en stridbar och kontroversiell partiman i frihetstidens politiska liv – valde att åka till Lund just senvåren 1735 som en följd av att den politiska marken i huvudstaden vid denna tid brände väl kännbart under hans fötter.

Bilden visar Gyllenborgs kanslersporträtt i universitets konstsamling. Foto: Kennet Ruona.

11/05/2026

Lyssna till podden Öppet falls senaste (och trist nog kanske sista) avsnitt som spelades in på sällskapets årsmöte. Det handlar om rättsfall med anknytning till Lunds universitet. De medverkande är Christian Dahlman, Martin Sunnqvist och Fredrik Tersmeden.

Öppet fall · Episode

29/04/2026