29/05/2026
Från noll-tolerans till personcentrerad vård – vad Sverige kan lära av den norska LAR-reformen
Den norska artikeln "Behov for kunnskapsbasert behandling av benzodiazepinavhengighet i LAR" belyser en akut problematik som även präglar den svenska LARO-vården. Författarna betonar att bensodiazepiner ofta fyller en central, funktionell roll för att dämpa extrem ångest och oro i brukarnas vardag. När upprepade nedtrappningsförsök misslyckas är det orimligt att hålla fast vid ett stelt ideal om total rusfrihet.
Den svenska problematiken i korthet:
• Behov av individuell risk/nytta-bedömning: Det finns ett desperat behov av individuella bedömningar gällande lugnande medicin. Detta gäller oavsett om patienten lider av en svår ångest som inte hjälps av annan behandling, eller om personen har ett rent bensodiazepinberoende i grunden.
• Förlorad funktionalitet och livskvalitet: Bristen på fungerande behandling slår hårt mot patienters funktionalitet och livskvalitet på många olika sätt beroende på ångestdiagnosens natur. Ett för restriktivt synsätt från vårdens sida är i sig minst lika riskfyllt som en kontrollerad förskriven medicin.
• Klinisk kontroll kontra gatumarknad: Ingen förringar riskerna med opioider i kombination med andra CNS-hämmande läkemedel. Men vården måste kunna skilja på riskerna med ett illegalt bruk och ett förskrivet bruk enligt ordination. Att neka lagliga recept tar inte bort behovet – det flyttar bara patienten till en livsfarlig gatumarknad. Att som vissa mottagningar sedan straffa detta sidobruk med exempelvis tvångsbyten till depåbuprenorfin injektioner riskerar att öka dödsrisken om brukaren inte är nöjd med bytet, det då vissa patienter då känner sig tvingade att använda extremt potenta gatudroger (som nitazener och fentanyl) vilka ofta kombineras med illegala bensodiazepiner för att slå igenom blockaden från depåbuprenorfinet.
Mot en ny nordisk modell – inspiration från Schweiz:
Norge visar att en annan väg är möjlig. De senaste norska riktlinjerna har öppnat upp för ett starkare brukarinflytande, individuell förskrivning av tilläggsmedicinering med bensodiazepiner och godkännande av fler läkemedel, såsom långverkande morfin med 24-timmars verkan (SROM). Syftet är tydligt: att ge fler chansen till en god livskvalitet, motivera dem att stanna i behandlingen och erbjuda laglig vård framför en illegal marknad. I stället för att stirra sig blind på sterila urinprover – eller hålla fast vid tron på att patientgruppen är homogen – måste vården inse att det behövs en rad olika behandlingsalternativ för att möta både ångest och opioidberoende. Här är kontrollerade lugnande mediciner, (SROM), he**inassisterad behandling (HAT) och även hydromorfon assisterad behandling några helt nödvändiga alternativ för att kunna se till hela människans behov och uppnå goda resultat.
Med tanke på den höga dödligheten vid ett obehandlat opioidbeoende behöver Socialstyrelsen och vården i Sverige snarast lära av andra länder med en mer human och pragmatisk syn samt personcentrerad vård som utgår ifrån individens individuella förutsättningar, behov och mål för att kunna erbjuda en god läkemedelsbehandling vid opioidberoende.
15.04.2026: Perspectives - .
