03/09/2026
Även i år ska en metalldetektorsökning genomföras inom Husabyprojektets undersökningar i fält. På lördag, den 5 september, får projektet återigen hjälp av Sveriges Metallsökarförening och ett 40-tal medlemmar för att kunna söka av större ytor på ett systematiskt sätt. Men denna gång är det inte Husaby som står i fokus. Istället ska vi rikta uppmärksamheten mot den gamla gården Gum högre upp på Kinnekulles sluttning, ca två och en halv km från Husaby.
I år kan man inte besöka oss under själva sökningen på grund av brist på parkering, men vi kommer att berätta kontinuerligt under dagen om fynden vi gör.
Gum har en lång och spännande historia. Omkring 400 m nordväst om gården, och högre upp på kalkstensplatån, finns en drygt två meter hög kalkstenshäll, rest i en rektangulär stensättning. Platsen är inte undersökt, men liknande monument har daterats till bronsålder. På gården finns rester av ett centraltorn i en befäst anläggning med breda, murade väggar av sandsten. Vid en mindre undersökning på 1980-talet fann man spår efter ytterväggar, avdelande väggar mellan rum, golvlager och en möjlig eldstad. Byggnaden tolkades som en fyrsidig tornbyggnad uppförd i sandsten och indelad i minst två rum i bottenplan. Inga tillförlitliga dateringar har gjorts, men utifrån likheter med andra borganläggningar är det troligt att den uppförts under 1200-talet. Kanske till och med under 1100-talet med tanke på att en första stenkastal sannolikt byggdes i Husaby redan vid 1100-talets mitt.
När man år 2000 gjorde en ny utgrävning på platsen hittades rester efter ytterligare en byggnad, ca 50 m rakt öster om tornkroppen. Framför allt undersöktes delar av ett stensatt golv av kalk- och sandstensblock. Lämningen har inte daterats, men i nivå med golvet hittades s k Östersjökeramik. Detta är en typ av keramik som allmänt dateras till 1000- och tidigt 1100-tal. Keramiken visar att Gum var en bebyggd plats och ett livsrum för människor under tidig medeltid.
Från skriftliga källor vet vi också att Gum 1240 ägdes av Helena Sverkersdotter, dotter till kung Sverker den yngre. Då skänker hon nämligen, med bifall av sin make Sune Folkasson och sina döttrar, hela gården till Alvastra kloster i Östergötland. Helena var som sagt kungadotter och naturligtvis ett mycket gott gifte för Sune Folkasson. Giftermålet med henne, liksom de giftermål han förhandlade fram för sina döttrar, placerar honom i maktens centrum och troligen var han en av rikets mest framstående män under 1200-talets mitt. Efter att ha ägts av Alvastra kloster en relativt kort period hamnar gården, eller godset, återigen i den världsliga maktens händer. Redan 1306 omnämns Gum i marsken Torgils Knutsson testamente där han lämnar godset till sin hustru. Han var riddare, Magnus Ladulås riksmarsk och även under en period förmyndare för den unge kung Birger Magnusson. Därmed var han den som faktiskt styrde riket i åtta år. Till slt blev hans makt emellertid för stor och han fängslades av kung Birger och hans bröder, fördes till Stockholm där han avrättades 1306.
Lämningar på platsen, arkeologiska fynd och skriftliga källor ger en bild av en gammal bosättning, kanske med rötter långt ned i förhistorien, som så småningom blev befäst och ägdes av det medeltida samhällets absoluta maktelit. Men varför är den av intresse för Husabyprojektet och varför en metalldetektorundersökning just här?
Ja, en anledning är att vi genom metallföremål från Husaby och Gum kan jämföra kronologi och aktiviteter mellan två platser som under den tidiga medeltiden kom att bli viktiga i maktens topografi. En annan anledning är att resultaten från en strontiumisotopanalys av tandemalj och revben från fem individer begravda under ett sandstensmonument framför västtornet i Husaby visat att ingen av dem levt i Husaby, utan sannolikt på någon plats högre upp på Kinnekulles kalkstens- eller lerskifferplatåer. En möjlighet är att Gum, en gård som tydligtvis blivit bebodd som senast under sent 1000-/tidigt 1100-tal, istället skulle kunna vara den platsen. Strontiumvärdet från ett snäckskal från Gum stämmer också väl med värdena från individerna i graven i Husaby. Sammantaget pekar resultaten mot att Gum kan vara den plats dessa fem individer bott på. En sökning efter föremål av metall i åkern norr om gårdsläget Gum kan ge oss mer information om livet på platsen och kunskap om när människor levde här och vad de ägnade sig åt. Förhoppningen är att fynden också kan hjälpa oss att förstå relationen mellan Gum och Husaby och i förlängningen vilka de människor var som för närmare tusen år sedan begravdes framför Husaby kyrkas västtorn.
Undersökningen sker med Västergötlands museum som huvudman och i samarbete med Götene kommun. Men utan välvillig markägare, arrendator och gården Gums ägare hade det inte varit möjligt. Tack till er!
