14/06/2026
Kråkenfurans resa till bardisk – Del 4
Nu är jag framme.
Efter alla år i skogen, stormarna, motorsågarna, sågverket och hyvleriet står jag äntligen på min plats nere på Kråkenshamnkrog.
Fast jag ska erkänna en sak.
Jag trodde att jag skulle känna mig lite ensam som gammal byfura bland allt fiske skrönor!
Men så är det inte !
Jag har fått sällskap av plywood och sånd där modernt, ni vet sånt som ut socknes köper!
Plywood består ju av många tunna lager trä som kan ha rest långt innan de hamnade här. När vi började prata med varandra insåg jag att jag nog aldrig träffat så beresta träbitar i hela mitt liv.
Tänk er själva.
Jag som stått på samma plats i Kråken i nästan 90 år.
Och bredvid mig finns det trä som sett andra länder, andra hav och andra språk.
En av skivorna berättade att den en gång varit del av en transportlåda Amerika.
Amerika!
Från en enkel transportlåda med någon maskin del och sedan skulle den flisas upp och eldas!
Mina vänner, detta är återbruk när det är som bäst.
Ibland hör jag plywooden försöka förstå vad som sägs här inne.
Det går sådär.
Men den lär sig lite mer för varje dag.
Och vem vet?
Snart kanske det talas kråkmål ända ned till Amerikat. Utanför för - socknen pratas det att det går som i Amerikat ! snart pratar de i amerika. Det går som i Kråka !
Men det slutar inte där.
Kråkarna verkar vara rädda om mig.
Riktigt rädda om mig.
Nu har de börjat stryka på något hemligt recept. Jag vet inte exakt vad det är.
Ingen verkar vilja avslöja det heller.
Men jag känner hur det tränger in i träet och får mig att glänsa lite extra.
Jag börjar faktiskt se ganska stilig ut.
Inte illa för en gammal fura som en gång låg omkullblåst i skogen.
Och det finns tydligen en praktisk tanke också.
Kråkare är som inte känd för nå stadsdricka som Champagne, utan vi kör eget recept på malt humle och champagne jäst, inga svagdricka här, 14 % ska det va
Kråkarna är ett klurigt släkte. De gör gärna saker på sitt eget sätt. Och ofta visar det sig att det är ett ganska bra sätt. Om jag som 90 årig kråkare får säga det själv
Så här står jag nu. Eller Ligger
En gammal byfura omgiven av trä från världens alla hörn.
Jag lyssnar på skratt, historier och amerikanska.
Livet som bardisk verkar bli riktigt bra.
"Välkommen ner te Herakajen å hälsa på mä!"
