08/02/2026
Norges Einar Flydal rapporterar om skandalen:
Nytt avslöjande om fusk i WHO:s genomgång av strålningsforskningen!
WHO:s stora projekt där man skulle gå igenom forskningen för att forma WHO:s ståndpunkt om hälsoriskerna från radiovågor, manipulerades så att svaret skulle bli: ”Inget samband påvisat”.
Metoden som WHO anvisade har många likheter med den som ligger till grund för FHI:s (Folkehelseinstituttet) nya rapport med samma slutsats. Dvs att man väljer bort solid forskning som hittar skador vid svag strålning, framhäver osäkra fynd och forskning som inte finner några skador, och räknar genomsnitt av ”huller om buller” innan man drar slutsatsen ”inga säkra fynd av skada, och därför inget underlag för strängare gränsvärden”.
Den amerikanska webbplatsen Microwave News har följt WHO:s arbete i många år och strålskyddet i många decennier. Den publicerade den 28 januari artikeln som du hittar här på norska. Professor Meike Mevissen, ansvarig för en av WHO:s tolv studier, intervjuas och berättar om hur WHO försökte pressa henne att forska på ett sätt som skulle få strålskadorna att försvinna – både ur forskningsmaterialet och ur slutsatsen.
Kritiken som Meike Mevissen riktar mot WHO, och som stöds av andra forskare, sammanfaller med kritik som jag själv och andra i åratal har riktat mot FHI och Strålevernet (Norges motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten): De fuskar för att få de svar de vill ha. Eller för att säga det mer akademiskt: WHO – och FHI – använder olämpliga forskningsmetoder som bland annat ger ett skevt urval, vänder bevisbördan upp och ner, innebär orimliga beviskrav och ger forskarna skygglappar. Därför drar WHO:s studier – och FHI:s genomgång, som i stor utsträckning bygger på dessa – sina slutsatser om att ”ingen skada har påvisats”, men gör det på fullständigt bristfälligt underlag.
Men det gjorde alltså inte Meike Mevissen och hennes forskarteam. De stod på sig, fick sin forskning genomförd, fann säkra skadeverkningar och fick rapporten publicerad. Så nu försöker WHO att misskreditera resultatet. Det är förstås tragiskt att strålskyddet – både inom WHO och här hemma på berget – har utvecklats till en försvarare av en mossig tradition som tjänar branschintressen framför befolkningen. I en tid där trådlöshet och ”helelektrifiering” är lösenordet för de flesta miljöproblem, hade vi kunnat behöva något bättre.
Detta är ett stort klagomål hos EU-kommissionen, och i USA pågår utredningar med ambitioner om mindre slagsida, och FCC (Federal Communications Commission) – har genom domstolsbeslut ålagts att redogöra för varför man där borta inte tar hänsyn till fynden i de senaste tio årens forskning. Så får vi se vad som kommer ut av det. Under tiden är det som att leva i en kriminalroman…
Einar Flydal, den 6 februari 2026
https://einarflydal.com/
