20/05/2016
Kära Facebookvänner,
Det gångna verksamhetsåret lider mot sitt slt och vi vill tacka alla som följt vår resa med några avslutande ord.
Sverige står inför tuffa år framför sig med tusentals nyanlända som ska integreras in i samhället. Många av de nyanlända har i bagaget med sig ett mörk förflutet, men också en unik historia att dela med sig av. För varje nyanländ kan bidra med ny kunskap, kultur och nya sätt att tänka på.
När vi upplevde glädjen av att dansa afghansk dans eller tala om drömjobb med några ensamkommande flyktingbarn, var det svårt att inte bli berörd. Vilken kämparglöd och vilja de hade som vi, om vi bara vågar lyssna, kan lära oss så otroligt mycket av. Tänk en sekund på alla de ensamkommande barn som lämnat hela sitt liv bakom sig och börjat om från noll. De står i ensamma i Sverige utan familj och släktingar. Det om något är vad vi kallar att aldrig ge upp.
Integration är mer omfattande än att bara lära sig det svenska språket. När vi talade med de ensamkommande flyktingbarnen var de tacksamma att vi umgicks med dem, för ingen annan hade gjort det. Tyvärr ser vi att människor gärna umgås med de som tycker likadant som en själv, har samma intressen och samma typ av livsstil. Frågan om är man själv är integrerad i vårt samhälle då? Varför inte utbyta några ord med någon främmande på bussen? Varför inte åka ut på ett HVB-boende och hjälpa till? Varför inte, om ens, säga hej till varandra på stan? För om man inte kan namnet på tio nyanlända, har man verkligen gjort tillräckligt?
Projektet har givit oss tydliga svar på dessa frågor. Lösningen på dessa tuffa år är att alla är en del av resan om att bli integrerade i Sverige. Det handlar om att alla delar ska bli till en gemensam del. Därför måste vi våga omfamna förändring, våga utmana våra åsikter och framförallt, inte vara rädda för det främmande.
Avslutningsvis vill vi tacka våra rådgivare, våra sponsorer och framförallt ni som följt oss här på Facebook- utan er vore inte skapandet av vår bok och vårt fantastiskt lyckade evenemang möjligt. Tack! Nu går vi tillsammans in i framtiden för ett integrerat Sverige. För komihåg: bara döda fiskar följer strömmen.
// Lovisa, Elin, Julia