Emil Hagström-sällskapet

Emil Hagström-sällskapet Emil Hagström poeten, fb-sidan verkar för att hålla Emil Hagströms diktning levande.

Sällskapet har upphört med sin formella verksamhet, men vi fortsätter med att publicera dikter på den här sidan.

18/04/2026

BRODD OCH STÄMMA

Spelande horn och strängar
stigande källa och sav,
bortom stiglösa ängar
blommar försoningens stav.
Vandrare bortom dagar,
spelman av skyarnas släkt,
fann du det ljus som behagar
din andes stämma och dräkt?

Våren har
sitt sinnelag,
skrattar som barn
och vågor.

Gyllne kalk och skålar,
kronblad och ornament,
sol över backarna strålar
där köld nyss härjat och bränt.
Bäckars kvillrande cittra,
singlande solens slant,
ögon som skratta och glittra,
guld på var dikeskant.

Allt vad liv
och anda har
höjer sin brodd
och stämma.

20/03/2026

”Tutade och sjöng
med de andra i körkan.
Prästen höll sedan tal
om den älskade fosterjorden.
Såg på mina naglar
— de hade sorg efter katten.
Tänkte på hägna där hemma
och socknens fallfärdiga stuga,
där väggmadammerna gick
på led över takets karta,
tappra, bruna soldater
som ville se blodet flyta.
Och jag hörde långt bort ifrån
prästens sövande stämma:
Fädernas stolta arv
och guldkonungen från Norden.”

AFTONDIKT. Emil Hagström, ”Den 6 november”, ur samlingen ”Kistebrev” (1952): https://litteraturbanken.se/författare/HagströmE/titlar/Kistebrev/sida/33/etext. Fotografiet, taget av en okänd fotograf, har vi lånat från Västmanlands läns museum: https://digitaltmuseum.se/021018382949/lillharad-sn-gudstjanst-i-kyrkan.

06/02/2026

I Havsbandet

Förkolnade bränder
är skären denna kväll.
Pinande nordan sopar
snö i var skreva.

Stugan med sina tomma
fönster mot mig gapar.
Fårad och gammal
står den på hällen.

Fallande, disig synrand
utan fåglar och segel
stannar på ögats hinna
när jag går in i mörkret.

ur Kistebrev

15/12/2025

Alla följare önskas en God Jul och ett Gott Nytt År!

Vinterhelg

Förtröstan, du levande ord
och ljus att stöpa och vända
i mörker och köld på vår jord,
att sorgen i glädje må vända.
Lys genom årens famlande
dagar och stunder och lär oss
att fina en väg till din samlande
fålla och famn.
Berikande, bevarande,
högt lysande, förklarande
du strålar som morgonstjärnan
på vintrig sky.

Advent, du rodnande mö
i svepningens vita slöja,
hur kan din ande väl dö
och den du bebådat dröja?
Kom, ljusa förtröstan, en lidande
mänsklighet väntar, o giv den
en mening med allt dess förbidande
i tidernas natt.
En skål med rosor glödande,
levande bortom allt dödande,
kalkar, som hämtar sin näring
ur frusen jord.

Publicerad i veckotidningen Såningsmannen januari 1962

08/11/2025

”När vinden gått till vila
och alla vågor tystnat
och Sirius över skogen
har tänt sin vita lampa,
då doftar markens örter,
då öppnar Nattens drottning
sin krona in mot mörkret.”

AFTONDIKT I REPRIS. Emil Hagström, ”Nattstycke”, ur samlingen ”Jordrök” (1960): https://litteraturbanken.se/författare/HagströmE/titlar/Jordrök/sida/58/etext. Bilden har vi hämtat ur redaktionens samlingar.

04/11/2025

”Storskäggiga karlar lade
här stenar i ring
och höllo på detta gärde
ting.
Biltog månde tjuven mager
stryka i ödemark
och nära de skrangliga benen
med bark.

Sen dess har långliga tider
i glömska gått,
men rättvisans skrovliga stenar
ha dock bestått.
Av domarns släta panna
och tjuvens magra ben
finns inget annat minne
än sten.”

KVÄLLSDIKT. Emil Hagström, ”Domarring”, ur samlingen ”Den tanklöse spelmannen” (1943): https://litteraturbanken.se/författare/HagströmE/titlar/DenTanklöseSpelmannen/sida/23/etext. Fotografiet, av Eric von Rosen, har vi lånat från Örebro läns museum: https://digitaltmuseum.se/021016268994/domarring-vid-segolstorp-en-av-stenarna-en-pojke-bredvid.

21/10/2025

Marie minnesblomster

Ditt liv var så fattigt på glädje,
dina goda stunder så få.
Det var mest slit och ängslan
och vaka för dina små.
Men ditt leende var så underligt
värmande ändå.

Så ungt och mjukt var ditt leende,
som från en annan värld
än den, som format din levnad
solfattig och grå och tärd,
och som bäddat med bekymmer
din huvudgärd.

O magra backars blomma,
o timjan så röd, så röd
o kvällars stilla återglans
av förgångna dagars glöd,
ni är släkt med min moders
leende
mellan längtan och död.

ur Gökklocka

09/08/2025

För några år sedan kom en fråga upp på sällskapets hemsida och det med anledning av en av Emils dikter som heter "Flickan med kyrkroten". Frågan gällde vad kyrkrot är för växt. Vi var flera som sökte svar men vid det tillfället hittade vi inget annat än gissningar som landade mellan kyrkbuketter och kryddväxter. Först dikten:

FLICKAN MED KYRKROTEN
Med en kyrkrot i min sko
gick jag vid din sida
medan tornets klocka slog
manande och vida.
Kära vännen, så söndagsfin,
kyrkroten kunde ej råda.
Vilse gingo vi båda.

Gömd i rians svarta mull
sitter jag och gråter.
Sorgens påse östes full,
någon kom ej åter.
Tung är röken och muren grå,
grå som min morgongåva:
en vrå att äntligen sova.

Ur Den tanklöse spelmannen

J Henriksson har skrivit om kyrkroten i "Växterna i de gamlas föreställningar, seder och bruk" från 1911. Under rubriken "Hundrovan" finns följande upplysning:
"Även i kärlekssaker var hundrovan flitigt anlitad. Då giftaslystna ungmör gingo till kyrkan på söndagen, lade de några skivor av örtens rot i skorna under uttalande av följande önskan: "Kyrkrot, kyrkrot i min stig, glade gosse kom till mig!"
Örten har även andra namn som kvesrot" och "gärdsgårdsrova"
och användes av kloka gummor både som medicinalväxt och som skydd mot häxeri.
(litteraturbanken.se)

Adress

C/o Jakobsson Äringsgatan 4
Gothenburg
41873

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Emil Hagström-sällskapet postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Genvägar

Dela

Typ