Hunt Saboteurs Sweden

15/10/2026

I dag kom dödsbeskedet: 72 vargar får dödas under licensjakten 2027.

Elva revir omfattas av besluten:

• Örebro: 36 vargar (!)
• Västra Götaland: 12 vargar
• Västmanland: 12 vargar
• Dalarna/Västmanland, gemensamt revir: 6 vargar
• Södermanland: 6 vargar. (lansstyrelsen.se⁠)

Regeringen driver politiken, länsstyrelserna ger tillstånden och jägarna avrättar. Ingen av dem kan gömma sitt ansvar bakom ordet ”förvaltning”. Ni har blod på era händer i samtliga led.

HSS accepterar inte att jaktintressen får avgöra vargens rätt att leva. Varje beslut om jakt måste mötas av våldsamt motstånd.

Den 2 januari 2027 går vi ut i skogarna för att försvara vargen. Vill du hjälpa oss? Organisera dig, stöd kampen och stå upp för de djur som aldrig får föra sin egen talan.

Vi ses i skogen. För vargen.

14/10/2026

Jägarna missar aldrig ett tillfälle att försöka framställa sig själva som föredömliga/mindre vidriga, men det blir alltid bara alltmer tydligt hur skeva de är. I denna artikel ondgör jägaren Leif sig över att en annan jägare skjutit en liten älgkalv med en ”för liten kula”, till skillnad från Leif som minsann var karl nog att använda en riktig/stor kula när han dödade kalven. Det hela framställs av journalisten som att Leif är räddaren i nöden, som besparar älgkalven onödigt lidande. När det egentligen borde handla om hur sjukt det är att två jägare skjuter/dödar ett litet djur.

Efter att ett jaktlag norr om Enviken skjutit en älgkalv upptäckte de att djuret redan träffats av en alldeles för liten kula tidigare. De slog larm och nu utreds misstänkt jaktbrott. – Det är upprörande att man skadeskjuter ett djur utan att ta död på det, säger jägaren Leif Backlars.

14/10/2026

”Ironin”när jägaren själv är ute med syftet att avrätta djur och splittra familjer.

Vila i frid stackars hund. Vi hoppas jägaren får sig en ordentlig tankeställare.

”En familjemedlem hade blivit avrättad och allting
rasade. Det här är det värsta jag varit med om.”

https://www.ystadsallehanda.se/ystad/jagaren-fick-sin-hund-skjuten-det-varsta-jag-varit-med-om/

– Jag känner en fruktansvärd sorg, säger hundägaren.
Länk bland kommentarerna.

08/10/2026

Vi vill egentligen inte ge psykopaten, nöjesjägaren & kattmördaren på Ven någon uppmärksamhet överhuvudtaget men detta är ett sevärt inslag, om än för snällt mot djurplågaren i fråga.

https://www.hd.se/landskrona/jakten-pa-ven-och-de-forsvunna-katterna/

10/09/2026

Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Karolinska institutet: ”Det finns stöd för uppfattningen att om barn får bevittna våld människor emellan kan barnens emotionella utveckling störas. Liknande kan förväntas gälla när barn bevittnar dödande av djur.”

Elisabeth Arborelius, docent i psykologi vid samma lärosäte, beskriver hur ett barns spontana reaktion avbetingas vid upprepad exponering, om föräldern uppträder lugnt och förklarande. ”Detta kan dock skapa ett trauma som dyker upp många år senare”, skriver hon, och nämner fall som lett till kollaps, sjukskrivning och terapi.

Jenny Ahlner, psykolog och familjeterapeut inom barnhälsovården, pekar på varför en redaktion inte ser problemet. Barn anpassar sig för att behålla relationen till sin anknytningsperson och visar därför inte alltid hur skrämmande något var. ”Jaktens sociala acceptans kan också göra att vuxna inte ser våldet som barnen utsätts för.”

Ingen redaktion kontrollerade vad ministern sade, skriver Misha Istratov.

01/09/2026

Fullständigt bisarrt. Att ta med barn för att se skräckslagna djur skjutas ihjäl är inte uppfostran – det är ren barnmisshandel. Här lär de s.k vuxna sina barn att gevär ger makt, att dödande är ett nöje och att empati är ett hinder. Så fostras nästa generations skolskyttar. Inte genom datorspel eller i skumma nätforum, utan av hjärtlösa jägarföräldrar som sätter vapnet i centrum och kallar avtrubbningen för “tradition”.

Nu är älgjakten igång och för Emma Mattsdal i Storuman är det en självklarhet att ta med sig sina tre barn på jakten.

29/08/2026

Recension av ”Jägarnas rike – en granskning i skottlinjen” av Misha Istratov (utgiven i mars 2026)

Boken ”Jägarnas Rike”, av Misha Istratov är en grundläggande genomgång över hur jakt fungerar i Sverige. Boken belyser hur svenska jägare vägrar ta till sig forskning hur vilda djur bör leva. Likväl har jägarna inflytande och makt över de politiska beslut som avgör vilda djurs liv. I slutändan är det samma jägare som på olika sätt är djurens bödlar. Lögnen om att jakt är så kallad viltvård, och att jaktlobbyn/jägarförbunden/jägarna skulle vara intresserade eller kvalificerade att på något sätt ta hand om djur, dissikeras i boken. Kvar står jägaren ensam, avklädd, utan något mer motiv till jakt än sin blodtörst. ”Jägarnas rike” är således en viktig bok om hur korrupt det strukturella formella systemet kring jakt är utformat idag i Sverige. Efter att läst boken inser man att detta system saknar all trovärdighet och det är inget som någon överhuvudtaget behöver respektera eller ta på allvar. Istället behöver systemet och fenomenet jakt bekämpas. Boken ger nödvändig kunskap, folkbildning, som alla borde läsa, känna till. Dock är författaren nog generellt mer tillåtande till jakt än vad vi jaktsabotörer är. Det är också en bedrift att i en bok på ca 400 sidor, som har ambition att redogöra för allt relevant som har med jakt att göra, inte nämna den radikala djurrättsaktivism som över årtionden förtjänstfullt bekämpat jakt och räddat liv på djur i skogarna. Denna avsaknad på perspektiv känns faktiskt ganska slött, som att författaren inte orkat sätta sig in i helheten vad gäller djurrättsaktivism mot jakt. Eller så är det onödigt ängsligt, dvs om författaren av någon anledning inte vill nämna radikala djurrättsaktivister i sin bok.

Läs!

25/08/2026

MISSTÄNKT GROVT JAKTBROTT UNDER BJÖRNSLAKTEN

Vid besiktningen av en dödad björn lämnade skytten uppgifter så allvarliga att polis tillkallades. Nu utreds grovt jaktbrott.

Jägarna kallar oss terrorister. Ändå är det deras handlingar som gång på gång hamnar hos polis och åklagare.

24/08/2026

Madeleine Lewanders text är inte ett försvar för rättsstaten. Det är ett självömkande försvarstal för jägare, maskerat som demokratisk omsorg – kryddat med ett illa förtäckt hot om vad som kan hända om beväpnade människor börjar ”slå tillbaka”.

Jägare dödar kännande djur för nöjes skull och kräver samtidigt att omgivningen ska betrakta dem som offer. När deras dödande möter motstånd kallas det ”trakasserier”. När jakten störs påstås demokratin vara hotad. Men när skräckslagna djur jagas med hundar, skjuts och lämnas döende i skogen kallas det plötsligt ”viltvård”.

Hyckleriet är fullständigt.

Demokrati betyder inte att jägarnas blodiga fritidsintresse ska stå oemotsagt. Rättsstaten är inte en garanti för att den som dödar djur ska slippa kritik, protester eller dokumentation. Och den som antyder att beväpnade jägare egentligen vill ”skipa rättvisa” själva bör kanske fundera över vem som faktiskt låter som ett hot mot samhället.

Det verkliga problemet är inte att människor vägrar vara tysta. Problemet är en jaktkultur som vant sig vid privilegier, politiskt beskydd och rätten att döda – och som reagerar med hotfull offerretorik så fort någon synliggör vad jakten faktiskt innebär.

Jägarna är inte de utsatta här. Det är djuren som förföljs, skräms och dödas. Att försöka göra deras bödlar till demokratins hjältar är bara patetiskt.

Våtmarksaktivism, sabotage och trakasserier hotar enligt Madeleine Lewander rättsstaten. Det är de som avstår från att slå tillbaka som håller ihop samhället.

24/08/2026

Jägarnas lögner om ”viltvård” är en lögn som blir allt svårare att upprätthålla.

När vildsvinen orsakar skador skyller jägarna på att de är för många och framställer sig själva som naturens räddare. Samtidigt håller de medvetet stammen hög – för att garantera fler djur att skjuta. Först skapar de problemet. Sedan kräver de applåder för att döda djuren.

Det är en cynisk nöjesindustri där levande, kännande individer reduceras till skjutmål och troféer. Orden ”ansvar” och ”viltvård” används bara för att tvätta bort blodet och göra dödandet socialt accepterat.

Jakt handlar inte om omsorg om djuren – utan om nöjet i att döda dem.

Kalla det aldrig viltvård. Kalla det vad det är: organiserad nöjesjakt byggd på hyckleri, pengar och dödande.

Den växande vildsvinstammen orsakar stora problem för lantbruket och i trafiken och Naturvårdsverket vill minska vildsvinsstammen.