10/04/2026
Vid Testeboåns utlopp från Lundbosjön i Oslättfors fann Johan Röök 1697 den rätta platsen att starta upp en stångjärnshammare och en härd. Ån drev hammaren men för att smida s**karna behövdes eld i härdarna. Till detta behövdes kol. Johan Röök tyckte att de finska skogsbönderna i skogarna var lämpliga till att kola. Det tyckte inte bönderna och det krävdes en del lurendrejeri från brukspatronens sida.
Oslättfors bruksarkiv finns hos Arkiv Gävleborg. I handlingarna kan man läsa vem som körde till vågen i Gävle, hur mycket järn han hämtade och vilken mästersmed som tog emot järnet. Tackjärn, smidesjärn och ämnesjärn var det som hämtades.
Smederna var hammarsmed, klensmed, s**ksmed och mästersmed. Under 1600-talets första hälft kom vallonerna till Sverige. När jag tittar i Oslättfors handlingar och i kyrkböcker är det inte många vallonska namn med. Clement, Bonnevier och Pierrou är de som dyker upp
Nu har vi vatten till hammaren, kol till härden, järn och smeder. Vilka s**kar var det då som tillverkades?
Furus**k var den populäraste s**ken och den användes till husbygge.
Eks**ken var en grövre kallklippt s**k vilken användes till hårda träslag.
Båts**ken var den minsta s**ken, fyrkantig och med ett flat huvud.
Drevling var en större s**k med en hake i stället för huvud.
I kapitalboken står det att 1849 tillverkades 3 040 215 s**kar.
Hur mycket kan vi få veta om en smed? I smidesjournalen får vi veta att Carl Erik Pierrou smidde 268 500 s**kar 1849. I dagsverksboken finns uppgifter på de arbeten han utförde på bruket förutom att smida. Avräkningsböckerna berättar om matvaror han köpte och därmed vad han åt.
Pierrou kom med sin mamma från Högbo till Oslättfors 1828 när han var 12 år. Hans pappa Per som varit mästersmed i Högbo hade avlidit, men den informationen hittar ni i kyrkböckerna på Riksarkivet.
Arkivassistent Anna
1820 byggdes det nya bostäder till arbetarna längs bruksgatan. Fotot tillhör arkivbildaren Korsnäs AB.
Foto av smidesjournalen från 1849.
Spiken på fotot är 3 ½ tum. Det var endast båts**ken som tillverkades i halvtum. Uppgrävd vid kolartorpet i Skarvsjö. Privat ägo.
Klicka på länken så finns ett blogginlägg om en kolarfamiljs liv och öden. När jag skrev bloggen var det i början av min forskning om Skarvsjötorpet. En del felaktigheter finns, men ger ändå en överblick av livet där.
https://arkivgavleborg.blogspot.com/2021/05/kolarna-i-skarvsjo.html