25/05/2026
Skepp Ohoj! Vi kastade loss och testade nya farvatten i Färnebos Nationalpark vid Gysinge.
Som vana paddlare (de flesta av scouterna) skulle vi möta en riktig utmaning denna femte paddelhajk.
Efter all packning var lastat på släp drog vi iväg söderut, mot Gysinge. Den första måltiden åt vi på Hemöns strand med vindskydd och sjöutsikt! Fantastiskt vacker plats.
När kanoterna var lastade och magarna mättade hoppade vi i våra 2 manna kanadensare och paddlade i väg – i full motvind, motströms och väldigt mycket sjö!
Våra två nya paddlare undrade nog hur det här skulle gå hela helgen! Efter kämpiga 1,5 h hade vi nått land på Sandön som bara låg någon km från start. Dags för fika och bygga tältläger!
Blåsten fortsatte hela eftermiddagen och in på sena kvällen, så att tälten lyfte och kanoterna rullade omkring på stranden. Det tar mycket kraft att stå emot i konstant blåst och vi fick rädda både utrustning, matsaker och kläder som var ute på vift. Men å andra sidan... vi slapp varenda Gysingemygg!
Det blev goda tacos till middag. Lite vila i tält och hemmagjort fika på kvällen samt en kastrull nypoppade popcorn. Glad men trötta scouter kröp tidigt in i sina tält och somnade ovaggade.
Klockan halv ett kom den enda regnskuren som vi fick under hela hajken och som de flesta sov sig genom. Även våra två hängmattescouter höll sig torra och somnade om.
I ottan väckte klockan oss för att vi skulle hinna riva tältläger och stoppa undan packningen i kanoterna igen samt äta frukost innan vi for iväg till sjöss igen. Nu med sol, lätt krusig vattenyta och vid gott mod för att klara en sträcka på 10 km, som visade sig vara hela 15 km lång när vi slutligen var i mål.
Vi lyckades byta båtbemanningen i tre kanoter ute på vatten utan att nån badade oavsiktligt! Bara en sån sak! Efter 2,5 h tog vi en liten rast med fika och bensträckare. Med ny energi och gott humör tog vi oss an den tredje och sista etappen som skulle visa sig vara den absolut tuffaste. Medvindvar utlovat, det blev raka motsatsen. Vi mötte höga vågor och mycket blåst igen och fick kämpa oss fram bit för bit.
Men nu var det också för sent att stanna halvvägs. Vi hade ändå behövt komma över till andra sidan och en bra bit tillbaks. Det var bara att ta i och komma i mål!
När de flesta i gruppen såg målet nära, skulle de sista två kanoterna ta sig igenom en liten guppig fors. En kapsejsade. Sjöräddningsinsatsen inleds med full styrka motströms, med två skräckslagna scouter i vatten, en felvänd kanot, paddlar, skor och annan packning guppandes iväg.
Räddningskanoten lyckades fånga in en sko, paddlar och scouter samt båt. Vi fick upp scouterna på en sten, kunde välta tillbaka och tömma kanoten och rädda en scout direkt i båt. Men stenen var för hal, kanoten vinglig och vattnet för strömt att vi fick fortsätta med en scout på utsidan av kanoten, en bit nedströms till en brygga där han kunde kliva i land och sen över till kanoten igen.
Som tur var fick vi hjälp med undsättningen av vår andra ledarkanot som hade vänt direkt och även lyckats plocka upp skor, solkräm och andra pinaler som hade flutit ifrån oss!
Efter att chocken hade lagt sig, vi var flera timmar sena i mål och äntligen fått i oss lite lunch, var ändå alla scouter på helt ofattbart gott humör! Slutkörda men glada! En helt otrolig prestation, som inte alls var tänkt att bli så här jobbig. Men det går inte att planera för sjön.
Vi är enormt stolta att våra scouter bet sig igenom denna extrema utmaning och klarade den med storslagen seger mot vågor och vind! Man blir alldeles tårögd.
