03/11/2026
Vi lärare ska kunna gå till arbetet utan rädsla för att bli slagna, sparkade eller hotade. Det borde vara en självklarhet.
Rapporterna om hot och våld i landets skolor fortsätter att komma. Det är en verklighet som ingen ska behöva vänja sig vid. Inte heller när den som slår är ett barn.
När våld inträffar ska det rapporteras, utredas och följas av åtgärder. Den drabbade ska få stöd. Riskfyllt ensamarbete måste upphöra. Rektorer måste ha mandat och resurser att snabbt ordna andra lösningar när en situation blivit ohållbar.
Och elever som behöver en mindre grupp, särskild kompetens eller omfattande insatser ska få det. Inte om ett halvår, utan när behovet finns.
Detta är inte ett ansvar som kan läggas på den enskilda läraren. Det finns ingen som helst tvekan om att det alltid är arbetsgivarens ansvar att förebygga risker och skydda personalen. Och det är samhällets ansvar att se till att skolan inte lämnas ensam med problem som också kräver socialtjänstens, vårdens och ibland polisens insatser.
Det finns inga enkla lösningar. Men det får aldrig bli en ursäkt för att inte handla.
Läs min ledarkrönika i Vi Lärare
