29/05/2026
Veterandagsfirande på Suderbys Herrgård/P18.
FBG ordf inledde med ett föredrag om Kosovo.
Sen vart det ceremoni på gården, följt av middag på Suderbys Herrgård. En fin och värdig ceremoni.
FBG ordförande Joakim Martell tal.
Veteraner, i dag hedrar vi er och era anhöriga. Tack för er insats!
Jag heter Joakim Martell och är själv utlandsveteran, överste och ordförande för veteranerna på Gotland.
Sveriges veteranförbund är en blandning av kamratförening och intresseförening. Vi är också ett språkrör för dem som, med risk för liv och hälsa, verkar för fred, frihet och människors grundläggande rättigheter i en internationell och ofta riskfylld miljö.
Jag är extra glad att vi tillsammans med P 18 får samlas här på Gotland för att hedra och uppmärksamma våra veteraners insatser — och inte minst de anhöriga, som lånar ut er för att verka långt hemifrån, i fredens och frihetens tjänst.
Sverige har en lång och stolt tradition av internationella insatser. Över 80 000 svenskar har på olika sätt deltagit runt om i världen. Det betyder också att långt fler anhöriga har levt med oro — men också med hoppet om att ni ska komma hem hela, i både kropp och själ.
De flesta av oss har fått uppleva den glada återföreningen efter en genomförd insats. Men många har också fått bära med sig erfarenheter, skador och minnen som följer dem resten av livet.
Och några har fått betala det yttersta priset. Sammanlagt har 81 svenskar förlorat livet i internationella insatser genom åren. De är saknade. Men aldrig glömda.
I år uppmärksammar vi särskilt de utlandsveteraner som kom hem från insats för 25 år sedan — bland annat från Kosovo. Det är olika uppdrag, i olika miljöer och med olika förutsättningar, men med samma vilja att göra skillnad.
Över 8000 svenskar har tjänstgjort i Kosovo inom ramen för KFOR. Där har de hjälpt människor att återvända hem efter kriget, deltagit i minröjning, gett medicinskt stöd, samlat in vapen och skyddat kyrkor och kloster. Det är insatser som gjort verklig skillnad — då och nu.
Era insatser gör skillnad.
Här på Gotland, med P 18 och den gotländska traditionen av försvar, beredskap och gemenskap, känns det särskilt viktigt att få stanna upp och hedra den tjänst som gjorts långt bort — men som ytterst handlar om samma sak: att värna fred, frihet och trygghet.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.
Allt är inte bara uppoffringar. En stor del av viljan att bidra till internationella insatser handlar förstås om att kunna göra skillnad. Men det finns också något annat som följer med hem — den kamratskap som byggs upp i den speciella miljö man lever i under insatsen.
Den kamratskapen följer med hem. Och livslånga band knyts.
Därför är en dag som denna viktig för oss. Här möts kamratskapen, minnena och ceremonin.
Jag vill därför rikta ett varmt tack till P 18 och alla som har gjort detta högtidlighållande möjligt — med hjärta, ansvar och engagemang.
Som avslutning vill jag, precis som alltid, att vi skänker en tanke till dem som inte kom hem — och till deras anhöriga.
Ni är saknade — vi glömmer er aldrig!
