Kvinnojouren i Norrköping

29/05/2026

Tack! Du är en av dem som interagerat mest och har kommit med på listan över veckans interaktioner 🎉

Lotta Ring,
Margaretha E-son Hägg,
Rigmor Hedenskog

29/05/2026

Vad händer när våldets konsekvenser inte stannar i relationen – utan fortsätter in i systemet?

I en uppmärksammad artikel från Corren berättar fem mammor i Östergötland om erfarenheter av sterilisering i samband med våldsutsatthet och svåra livssituationer. Deras berättelser väcker en större, och obekväm, fråga: hur väl förstår våra samhällsinstitutioner våldets långsiktiga konsekvenser?

Forskning om mäns våld mot kvinnor visar tydligt att våld inte bara orsakar akuta skador – utan också djupgående och långvariga konsekvenser. Inom traumaforskningen beskrivs komplex PTSD (C-PTSD) som ett tillstånd som kan uppstå efter upprepad utsatthet, där individens förmåga att fatta beslut, sätta gränser och värdera risk påverkas.

Detta är avgörande.

För vad händer när beslut fattas i ett tillstånd präglat av rädsla, kontroll, nedbruten självkänsla och psykisk belastning?

Vad händer när dessa beslut senare betraktas som fullt ut ”frivilliga” – utan att kontexten av våld tas i beaktande?

Här uppstår ett glapp mellan formella rättigheter och faktisk möjlighet att utöva dem.

Forskning inom både socialt arbete och rättssociologi visar att våldsutsatta kvinnor ofta möter system som:
– individualiserar problem som i grunden är strukturella
– underskattar våldets psykologiska konsekvenser
– saknar tillräcklig kunskap om makt, kontroll och trauma

Konsekvensen riskerar att bli det som ibland beskrivs som institutionellt eftervåld – där beslut, bemötande eller brist på stöd fördjupar utsattheten snarare än bryter den.

Det handlar inte om enskilda misstag.
Det handlar om strukturer.

Att arbeta mot mäns våld mot kvinnor kräver därför mer än skydd här och nu. Det kräver att hela systemet – från vård till rättsväsende – förstår våldets dynamik och konsekvenser.

Annars riskerar vi att reproducera det våld vi säger oss vilja bekämpa.

En gjorde det som en konsekvens av mäns våld mot kvinnor. En annan av praktiska skäl och en tredje för att slippa hormonella preventivmedel. Alla kände...

29/05/2026

När ska Norrköping ta samma ansvar?

I Trollhättan händer det som borde vara självklart överallt, ett samverkanshus mot mäns våld mot kvinnor byggs nu, där stödinsatser samlas under ett och samma tak.

Det är inte bara ett hus.

Det är ett tydligt politiskt ställningstagande: att våldsutsatta kvinnor och barn förtjänar snabbare hjälp, bättre samordning och ökad trygghet.

Samtidigt vet vi att behovet finns här, i Norrköping.

💜 Snabbare hjälp i en akut situation
Den som utsätts för våld ska inte behöva kontakta flera olika myndigheter och vänta på stöd. Ett samverkanshus gör att hjälp finns direkt, på ett ställe.

💜 Ingen ska falla mellan stolarna
Idag är stödet ofta uppdelat mellan socialtjänst, polis, vård och ideella organisationer. Det gör att människor riskerar att inte få rätt hjälp i tid. Samverkan minskar den risken.

💜 Bättre skydd för kvinnor och barn
När aktörer samarbetar kan risker upptäckas tidigare och insatser sättas in snabbare, vilket kan rädda liv.

💜 En väg ut ur våldet – på riktigt
Det handlar inte bara om att lämna en våldsam relation, utan om att få långsiktigt stöd för att kunna bygga upp ett tryggt liv igen.

Vi kan inte vänta.
Vi kan inte nöja oss med mindre.

Vi uppmanar nu politiker i Norrköping:
Ta ansvar. Visa mod. Gör som Trollhättan.

Bygg ett samverkanshus även här, för kvinnors och barns rätt till trygghet, skydd och ett liv fritt från våld.

Det handlar om liv. Det handlar om ansvar. Det handlar om NU.



https://www.trollhattan.se/startsida/nyheter/aktuella-nyheter/byggstart-for-samverkanshus-mot-vald/

https://www.trollhattan.se/startsida/nyheter/aktuella-nyheter/forsta-spadtaget-for-trollhattans-samverkanshus-mot-vald-i-nara-relationer/

Ett viktigt steg tas i Trollhättans arbete mot våld i nära relationer. Torsdag 12 februari tas det symboliska första spadtaget för ett nytt samverkanshus – en plats där socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård ska arbeta sida vid sida för att stötta utsatta och hjälpa dem till ett l...

26/05/2026

Hur vi pratar om mäns våld mot kvinnor påverkar hur vi försöker stoppa det.

Med hjälp av Carol Bacchis metod (WPR – What’s the Problem Represented to be?) kan vi ställa en avgörande fråga:

Vad är egentligen “problemet”?

Är det…
- konflikter i relationer?
- individers psykiska ohälsa?
- eller ett strukturellt problem kopplat till könsmakt?

När våld beskrivs som ett “relationsproblem” riskerar ansvaret att fördelas mellan två parter.
När det istället förstås som mäns våld mot kvinnor blir det tydligt att det handlar om makt, kontroll och ojämlikhet.

Det vi inte pratar om är lika viktigt som det vi pratar om.

Om vi inte synliggör:
– män som grupp
– maskulinitetsnormer
– strukturer av makt

…då riskerar vi att missa vad som faktiskt behöver förändras.

Att förändra språket är inte bara ord.
Det är ett steg mot att förändra verkligheten.

Exempel kopplat till: Mäns våld mot kvinnor

Policy A: “Våld i nära relationer beror på konflikter i parrelationer”
→ Problem: relationer

Policy B: “Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för patriarkala strukturer”
→ Problem: könsmakt

Helt olika lösningar: terapi vs strukturell förändring

WPR visar hur problemformuleringen styr hela politiken.

23/05/2026

Idag är vi från Kvinnojouren i Norrköping på plats i Stockholm för ”Kamp- och strategidagar – kvinnors kamp för kollektiv frigörelse”, tillsammans med Roks och systerjourer från hela landet.

Det här är dagar fyllda av kunskap, erfarenhetsutbyte och gemensam kraft. Vi samlas för att stärka varandra, utveckla strategier och fortsätta kämpa för ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor.

Att stå tillsammans i den här rörelsen påminner oss om varför vårt arbete är så viktigt.

Vi tar med oss ny energi, nya perspektiv och ännu större beslutsamhet tillbaka till Norrköping.

Tillsammans gör vi skillnad. 💜

22/05/2026

💜 När lagstiftning riskerar att missa kärnan i psykiskt våld

Den nya lagstiftningen om psykiskt våld är ett viktigt steg. Att erkänna våld bortom det fysiska är avgörande.

Men det finns en avgörande risk – om vi inte börjar i rätt ände.

Forskning från Sonja Ayeb-Karlsson (UCL, London) lyfter något centralt:
För att förstå våld måste vi först förstå tvång och kontroll.

Problemet

Om lagstiftning om psykiskt våld inte tydligt utgår från coercive control (tvång och kontroll) riskerar den att:

* Fokusera på enskilda handlingar istället för maktutövning över tid
* Missa att våld ofta handlar om att begränsa en annan människas handlingsutrymme
* Lägga bevisbördan på den utsatta att visa isolering, rädsla och nedbrytning

Men forskning visar att det är just kontrollen – inte enstaka handlingar – som är kärnan i våldet.

Konsekvensen

Utan en tydlig förståelse för tvång och kontroll riskerar vi att skapa lagstiftning som:

* Inte fångar de mest allvarliga formerna av psykiskt våld
* Försvårar rättslig prövning
* Osynliggör eftervåld – där kontrollen ofta fortsätter genom barn, rättsprocesser och ekonomi

Det som inte definieras korrekt – kan heller inte skyddas mot.

Vad säger forskningen?

Sonja Ayeb-Karlsson betonar att:

* Våld är relationellt och processuellt
* Sårbarhet skapas i maktrelationer
* Kontroll kan vara osynlig men totalt begränsande

Detta ligger i linje med internationell forskning om våld i nära relationer, där just coercive control ses som den mest centrala mekanismen.

Vägen framåt

För att lagstiftningen ska få verklig effekt krävs:

- Att tvång och kontroll definieras tydligt i lag
- Att rättsväsendet utbildas i att identifiera mönster, inte bara incidenter
- Att eftervåld erkänns som en fortsättning av kontrollen
- Att vi lyssnar på både forskning och kvinnojourers erfarenheter

Avslutning

Att kriminalisera psykiskt våld är viktigt.
Men utan en tydlig förståelse för kontroll som kärna, riskerar vi att lagstifta om symptomen – och missa själva systemet bakom våldet.

Frågan är inte bara vad som görs – utan vad det gör med människors möjlighet att vara fria.

22/05/2026

Varför blir vi fortfarande förvånade?

När Tantjouren i Norrköping föreläser möter de ofta läkare och andra yrkesverksamma som uttrycker förvåning över att mäns våld mot äldre kvinnor ens förekommer.

Det i sig säger något viktigt.

Forskning från bland annat Socialstyrelsen och Nationellt centrum för kvinnofrid visar att våldet inte upphör med ålder. Tvärtom kan det pågå i decennier men blir ofta allt mer osynligt ju äldre kvinnan är.

Samtidigt ser de i sitt arbete att många äldre kvinnor saknar språk för att förstå sin egen utsatthet.

Särskilt tydligt blir det vid ekonomiskt våld:
– kontroll över pension och tillgångar
– begränsad tillgång till pengar
– ekonomiskt beroende som försvårar uppbrott

Många beskriver det inte som våld för att de aldrig fått begreppen.

Forskning visar att brist på kunskap och normer kring ålder, kön och sexualitet bidrar till att våldet inte identifieras vare sig av den som utsätts eller av professionella.

Detta får konsekvenser.

När våldet inte upptäcks:
• uteblir stödinsatser
• risker för psykisk och fysisk ohälsa ökar
• möjligheten att lämna minskar

Därför behöver vi ställa oss obekväma frågor:

Frågar vi äldre patienter om våld?
Har vi kunskap om hur ekonomiskt våld tar sig uttryck?
Ger vi kvinnor orden de behöver för att förstå sin situation?

Att inte se är inte detsamma som att det inte finns.

Vi behöver stärka kompetensen inom vård, omsorg och myndigheter och våga inkludera äldre kvinnor i arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Tantjouren i Norrköping möter dessa kvinnor året om.

De vet att förändring är möjlig men det krävs att fler ser, frågar och agerar.

18/05/2026

10/05/2026

Styrelsens arbetsdag 💜

Idag har styrelsen för Kvinnojouren i Norrköping haft en viktig och fin arbetsdag tillsammans. Vi har fokuserat på att stärka vårt gemensamma arbete, prata om riktning framåt och skapa en trygg grund för året som kommer.

Vi vill också varmt välkomna två nya kvinnor som nu också är med i styrelsen. Vi är så glada att ni är här och ser fram emot att arbeta tillsammans.

Under dagen har vi haft många värdefulla samtal om hur vi organiserar oss, fördelar ansvar och utvecklar verksamheten vidare. Det har varit en dag präglad av engagemang, eftertanke och gemenskap.

Tillsammans fortsätter vi vårt viktiga arbete för ett samhälle fritt från våld 💜