Djupt in i den värmländska skogen vid Glafsfjordens strand ligger Arvika. Kan detta vara en lämplig plats för ett aktivt segelsällskap? För en utomstående
som är van att betrakta den obrutna horisonten på ”innanhavet” Vänern känns det frågande. Men det är inte bara det geografiska läget som är avgörande för om ett segelsällskap skall fungera bra. Det krävs också båtmaterial och sist
men inte minst
– människor av ”rätt kvalitet”.Citat ur Värmlands Seglarförbunds ordförande Sten Nilssons förord i ASS:s 100-årsjubileumsskrift. En av dessa människor”av rätt kvalitet” var revisor Gustav Sandelin, som vid en resa till västkusten fått idén att bilda ett segelsällskap i Arvika. En sommarkväll i dåvarande Stadsparken förde han fram sin idé till några seglingsintresserade kamrater. Tanken föll i god jord och på stående fot beslöts bildandet av ASS. Sandelin hade under sin resa på västkusten fått låna stadgar från ett annat sällskap och dessa ”stuvades om på ett lämpligt sätt”
för att passa Arvikas förhållanden. Intresset i Arvika var stort – innan sällskapet
ännu hade hunnit komma igång hade inte mindre än 70 personer blivit medlemmar. Vid det första egentliga sammanträdet godkändes det uppgjorda stadgeförslaget,
vars första paragraf löd:
”Sällskapets ändamål är att befordra konsten att bygga, tackla och hantera mindre farkoster, att åt dess medlemmar bereda gemensamma
nöjen och förströelser samt att väcka och underhålla hågen för det uppfriskande
sjölivet”. Ett program som gäller än idag, även om själva ordalydelsen är en annan.
