Attention-Ånge

01/03/2026

Repost from .kbt
•
Lärde du dig något nytt?

05/02/2026

Attention Ånge bjuder in till årsmöte 2026!
25 mars 2026 kl 18.00
Plats: Fränsta, Gamla kommunhuset, 3 trappor (Hiss finns)
Adress: Stationsgatan 2, Fränsta
Vi bjuder på fika!

Inte medlem ännu? Bli det idag!
https://attention.se/bli-medlem/

04/02/2026

Psykologen: Allvarliga konsekvenser av socialtjänstens NPF-brister
Psykologen Bo Hejlskov Elvén ser stora missuppfattningar hos socialtjänsten kring barn med ADHD och autism. Något som han menar påverkar insatserna negativt.
En fjärdedel av de skånska kommunerna saknar kunskap om NPF-diagnoser. Detta kan leda till missförstånd och allvarliga konsekvenser som depression och ångest hos barn.
Hör mer via länken i kommentarerna.

03/02/2026

Elevens checklista
För att det ska fungera i skolan behöver personalen känna till vilka utmaningar din NPF-diagnos innebär. Därför har Attention skapat ”elevens checklista”, som hjälper dig att beskriva vad som fungerar eller är jobbigt. Fyll i den och lämna den till din mentor eller elevhälsa.

Ladda ner och skriv ut checklistan:

20/01/2026

DCD påverkar barns rörelseförmåga, vardag och självkänsla. Ändå känner de flesta inte ens till diagnosen. Fysioterapeuterna Kine Johansen och Maria Hanser arbetar för att synliggöra en funktionsnedsättning som länge hamnat i skuggan av andra NPF-diagnoser.

07/12/2025

"Jag ville bli sångare. Jag älskar opera. Jag kan sjunga. Jag älskar att spela teater. Hur svårt kan det vara?"
Norsk-samiska Adrian Angelicos dyskalkyli höll på att sätta käppar i hjulen för en karriär som operasångare, men det gick ändå! Nu har Adrian sjungit på flera operascener i Europa.
Anna-Maria Ahléns intervju med Adrian är med i senaste Läs & Skriv och finns nu på vår hemsida också:
https://dyslexi.org/tidningen-las-skriv/jag-kande-mig-som-en-bedragare/


Foto: Erik Berg (Den Norske Opera og ballett)

04/11/2025

Denna bok säger en del är ett fantastiskt redskap och ger många verktyg så vi vill passa på att tipsa om den!

E-böcker & Ljudböcker

04/11/2025

NI PRATAR OM MIG…

Erik, 11 år med adhd, visar sig bli utbränd när han börjar sjuan.

Måste det vara så? Hur kan vi skapa en skola där Erik istället kan få lyckas?

Vad säger vuxenvärlden om DIG? Vad är dina tankar? Berätta.

04/11/2025

"I år har 16 barn i skolåldern tagit sina liv. Samtliga hade en eller flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Det är en siffra som borde få hela samhället att stanna upp. Bakom varje siffra finns ett barn som inte orkade längre. Ett barn som inte blev förstådd och som inte fick rätt stöd i tid. Ett barn som skolan, vården och psykiatrin inte lyckades fånga upp – trots att signalerna fanns där. Det är ett systemfel som är svårt att ta in."

Och "signalerna" är ofta extremt tydliga men ingen VILL se dem!

Länk i kommentarerna!

29/10/2025

“Han hade det inte dåligt egentligen?”

Det sa någon i personalrummet en gång.
Men det var just det som var problemet. För det är ofta barnen som inte har det dåligt egentligen som riskerar att falla mellan stolarna.

Området var socioekonomiskt svagt. Precis som Kalle levde många här med en av sina föräldrar. Varannan vecka.
Ibland dök han inte upp på fritids på morgonen.

Personalen stod i två läger.
”Vi måste säga till föräldrarna att meddela”, sa en del.
”De har det tufft. Vi låter dem vara”, sa en annan.

Andra menade att något inte stod rätt till. Att Kalle ofta verkade rastlös.

Rotlös.

Men han hade det inte dåligt egentligen?

Han var en sån som alltid ville vara först i kön, först på fotbollsplanen, först med svaret. När någon annan fick mer uppmärksamhet, small det. Kalle slog i bänken, gick därifrån, kom tillbaka, bad om ursäkt, försökte igen.
Han var inte elak.
Bara trött.
Och osedd.

Fritidshemmet blev hans fasta punkt. Men även där blev det ibland för mycket.
Nya vikarier, nya regler.

Några av de äldre pedagogerna försökte göra något. De pratade med skolan och elevhälsan, men det var som att allt rann mellan fingrarna.

Kuratorn väntade på en utredning.

Socialtjänsten väntade på ett beslut.

Skolan väntade på BUP.

Och Kalle väntade på någon som såg honom.

En eftermiddag gick han hem själv.
Ingen märkte det.
Mamman trodde han var kvar på fritids. Fritids trodde han blivit hämtad.
Det var ingen katastrof.
Inget hände.
Men det kunde ha gjort det.
Och det blev en väckarklocka.

På nästa möte var stämningen tung. Ingen ville peka finger, men alla visste att det här inte handlade om en enskild miss.
Det handlade om något större.

Efter händelsen började arbetslaget tänka annorlunda.
De skapade fasta rutiner: samma vuxna varje dag, tydliga övergångar, ett enkelt bildschema i hallen.

För Kalle blev dagen förutsägbar. Oron minskade, konflikterna likaså.

En fritidspedagog fick rollen som fast punkt – någon som alltid fanns där.

Det handlade inte om extra resurser utan om kontinuitet och tillit.

Arbetslaget började också samverka mer. Istället för att vänta på varandras beslut samlades fritidshem, skola och elevhälsa.

De började prata om hur de kunde bygga gemensamma strukturer för barn i liknande situationer.

När de började se helheten blev uppdraget tydligt:
Att kompensera är att ge det stöd barnet inte har.

Berättelsen om Kalle visar att kompensatoriskt arbete börjar där vuxna tar gemensamt ansvar.

Det är först när vi vuxna ser våra roller som delar av ett större system som verklig förändring blir möjlig.
När skola, fritidshem, socialtjänst och vårdnadshavare drar åt samma håll –
blir barnet inte längre ett ensamt projekt,
utan en del av en sammanlänkad omsorgskedja.

Och där, någonstans, finns kärnan i det kompensatoriska uppdraget:
Att flytta fokus från barnet som problem till det system som kan bära barnet.

✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨✨

Du har precis fått smygläsa en liten del av boken ”Barnen som utmanar”!
Blev du nyfiken på resten av boken?
Skynda dig att beställa just ditt exemplar, halva första upplagan är redan slutsåld!

Länk för att köpa boken finns i kommentarer❤️

24/10/2025

I tisdags hade vi fantastiska Leg. psykolog Ulla Thorslund AB på plats i Ljungaverk som föreläste om NPF och Trauma. Hon förklarade olika funktioner i hjärnan och likheter mellan PTSD och ADHD/autism. Väldigt intressant!

Ulla skriver:
”Vilken kväll det blev❣️Stort tack Attention Ånge för att ni bjöd in mig att föreläsa om npf och trauma. Om vikten av anpassningar i behandling för att stötta hjärnan i integrering och försöka kunna lagra händelser i långtidsminnet och få lugn och ro. Tack för presenten och för det goda fikat som ni ordnat. Tack till styrelsen (på bilden) och hoppas vi får anledning att samarbeta igen någon gång i framtiden.

Stötta gärna föreningen genom att bli medlem. Mer info på sida.”

21/10/2025